Orientgrönfink

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Orientgrönfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Carduelis sinica minor eating.JPG
Underarten minor
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteGrönfinkar
Chloris
ArtOrientgrönfink
C. sinica
Vetenskapligt namn
§ Chloris sinica
Auktor(Linnaeus, 1766)
Synonymer
  • Carduelis sinica
Hitta fler artiklar om fåglar med

Orientgrönfink[2] (Chloris sinica) är en östasiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Orientgrönfinken är en medelstor (12,5–14 cm) fink med kraftig näbb och kort, något kluven stjärt. Hanen har gråaktig hjässa och nacke, brunt på mantel och skapularer och likaså brunt på bröst och flanker. Armpennorna är brett kantade i gråvitt och övergumpen är gul. Honan liknar hanen men har mer enfärgat gråbrunt huvud, mattare ovansida och övergump samt mer urtvättad undersida.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Bland lätena hörs ett nasalt "dzweee" och i flykten ett kvittrande "dzi-dz-i-dz-i". Sången, som liksom hos andra grönfinkar ofta levereras i en stelvingad sångflykt, är i stort upprepade serier av lätena.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Orientgrönfink delas upp i sex underarter med följande utbredning:[5]

Underarten chabarowi inkluderas ofta i ussuriensis.[6]

Tillfälligt har orientgrönfinken observerats så långt bort som i USA.[1] Arten har observerats i Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått landet på naturlig väg.[7]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Länge placerades grönfinken och dess närmaste släktingar i släktet Carduelis, men genetiska studier har visat att detta är polyfyletiskt, där grönfinkarna endast är avlägset släkt med de övriga och står snarare närmare ökenfinken och finkarna i släktet Rhynchostruthus.[8] Numera urskiljs grönfinkarna därför i det egna släktet Chloris.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Orientgrönfinken förekommer i olika skogstyper samt odlingsbygd i låglänta områden och låga bergstrakter. Den lever mestadels av olika sorters frön från säd, ogräs och buskar. Fågeln häckar mellan mars och augusti och lägger två kullar. Boet är en prydlig skål som placeras på en trädgren två till 20 meter ovan mark. Däri lägger den tre till fem vitaktiga eller svagt gröntonade ägg.[5][4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller lokalt vanlig.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Chloris sinica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ [a b] Clement, P. (2018). Oriental Greenfinch (Chloris sinica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61335 27 November 2018).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  7. ^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige
  8. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 
  9. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]