Orientseglare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Orientseglare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Apus pacificus -Japan -flying-8 (2).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSeglar- och kolibrifåglar
Apodiformes
FamiljSeglare
Apodidae
SläkteApus
ArtOrientseglare
A. pacificus
Vetenskapligt namn
§ Apus pacificus
AuktorLatham, 1801
Utbredning
ApusPacificusDistribution.png
Mörkgrön:Område där arten förekommer året runt
Ljusgrön:Häckningsutbredning häckar
Gult:Vinterkvarter. Kartan inkluderar även utbredningsområdena för cookseglare, tibetseglare och himalayaseglare.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Orientseglare[2] (Apus pacificus) är en östasiatisk fågel i familjen seglare.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Orientseglaren liknar tornseglare (Apus apus) i utseende och storlek, men har en vit övergumpsfläck. Skillnaderna från tornseglare är annars små, som att den har en djupare kluven stjärt, längre vingar, proportionellt slankare kropp och grövre huvud. Dess vita hakfläck brukar också vara något större. Könen är identiska i utseende, även om ungfåglar kan identifieras genom bleka fransar på vingfjädrarna, som saknas på adulta. Lätet är ett skri som är typiskt för familjen, starkare än tornseglarens och tydligt skrovligt med en fallande tonhöjd på slutet: vriiyh.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Denna seglare är en flyttfågel som förflyttar sig långa sträckor. När det är vinter på norra halvklotet uppehåller den sig i Sydostasien och Australien. Arten häckar från centrala Sibirien till Östasien och delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare betraktades även cookseglare (Apus cooki), himalayaseglare (A. leuconyx) samt nyligen beskrivna tibetseglare (A. salimalii) utgöra en del av orientseglaren. Sveriges ornitologiska förening och Birdlife International behandlar dem dock fortfarande som en och samma art.

Förekomst i Europa[redigera | redigera wikitext]

Enstaka fynd har gjorts i Västeuropa: sju fynd i Storbritannien, två fynd i Danmark samt fyra fynd i Sverige, varav det första i Halland 1999.[5][6] Den har även setts i exempelvis Nya Zeeland och USA.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Orientseglare är anpassade till ett liv i luften och slår sig bara tillfälligt ner på marken. Benen är korta och används främst till att hålla sig kvar mot lodräta ytor. Födan består av flygande insekter, som fångas i flykten.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Orientseglaren har ett stort utbredningsområde som omfattar flera klimatzoner och många naturtyper. Den häckar på skyddade platser som grottor och naturliga klippskrevor eller under utskjutande hustak, och samma boplats används från ett år till ett annat. Boet är skålformat och byggt av torrt gräs och andra fina material som fångas i luften, cementeras med saliv och ansluts till en vertikal yta.

Häckningssäsongen infaller mellan juni och juli[7] och honan lägger 1-3 helvita ägg som ruvas av både hanen och honan i 19-22 dygn[8] Därefter stannar ungarna en lång och varierande tid i boet, innan de är fullt utvecklade. När föräldrarna på grund av dåligt väder inte kan finna tillräckligt med mat kan ungarna överleva i flera dagar utan att bli matade, genom att förbruka sitt eget kroppsfett.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Liksom de andra medlemmarna i familjen, livnär sig orientseglaren uteslutande på insekter som fångas i flykten. De brukar jaga högre upp i luften än de flesta av sina släktingar. Undantaget är taggstjärtseglaren.

Status[redigera | redigera wikitext]

Orientseglaren har en stor population och ett omfattande häckningsområde, och står inför mycket få hot från rovdjur och mänskliga aktiviteter. Den är klassad som livskraftig av den Internationella naturvårdsunionen.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Apus pacificus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-10.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi :  10.14344/IOC.ML.8.1.
  5. ^ [birdlife.org/sveriges-ornitologiska-forening/raritetskatalogen/seglare-praktfaglar-hackspettar/orientseglare/ Orientseglare], Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 136. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Neville W Cayley & Terence R. Lindsey (2000). What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work.. Sydney. sid. 500 
  8. ^ Whatbird.com Läst 31 maj 2007

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 382