Orientsnårsångare
| Orientsnårsångare | |
_(cropped).jpg) Orientsnårsångare i december i Israel. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Cettisångare men se text Cettiidae |
| Släkte | Scotocerca |
| Art | Orientsnårsångare S. inquieta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Scotocerca inquieta | |
| Auktor | (Cretzschmar, 1827) |
Orientsnårsångare (Scotocerca inquieta) är en liten tätting som förekommer från Nilen i Egypten österut genom Mellanöstern till Indien och Tadzjikistan. Den och nordafrikanska berbersnårsångaren behandlas vanligen som en och samma art, snårsångare (Scotocerca inquieta). BirdLife Sverige urskiljer dock berbersnårsångaren som egen art sedan 2019, varvid inquieta tilldelats det nya namnet orientsnårsångare.
Fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Både orientsnårsångare och berbersnårsångare är mycket små fåglar med en kroppslängd på endast 10-11 centimeter. De är ljust sandfärgade med lång och mörk stjärt som den ofta likt gärdsmygen håller upprest. På det relativt stora huvudet syns ett tydligt svart ögonstreck samt ett bredare ljust ögonbryn. Hjässan är fint streckad. Benen är långa och ser ut att sitta långt bak på kroppen. Orientsnårsångaren är mörkare än berbersnårsångaren, med ett tydligt svart ögonstreck, ett tydligare vitt istället för beige ögonbrynsstreck och ett mörkt öga istället för ljust.[1]
Läten[redigera | redigera wikitext]
Snårsångaren i vidare mening har flera rätt olika läten: en karakteristisk tvåstavig vissling, en fyrstavig fallande visslande drillsnäppeliknande ramsa samt en torr drill fungerar som orosläte. Den egentliga sången påminner om den fyrstaviga strofen men inleds med en avvikande första stavesle: "trisry vi-vy-vu.[1]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Orientsnårsångaren förekommer från östra Egypten i väster, till nordvästra Indien i öster och från Aralsjön i norr till Pakistan i söder. De nordliga häckningspopulationerna öster om Kaspiska havet är flyttfåglar som övervintrar söder om sina häckningsområden.[2]
Arten delas in i sex underarter med följande utbredning:[3]
- S. inquieta – häckar i öknar i östra Egypten och norra Arabiska halvön
- S. grisea – häckar i västra Saudiarabien, östra Jemen och Oman
- S. buryi – häckar i sydvästra Saudiarabien och västra Jemen
- S. striata – häckar i Iran till Baluchistan, Pakistan och nordvästra Indien
- S. platyura – häckar från Kaspiska havets östra kust till södra Uzbekistan, norra Turkmenistan och västra Tadzjikistan
- S. montana – häckar i bergstrakter från södra Turkmenistan till västra Tadzjikistan och norra Afghanistan
Artgränser[redigera | redigera wikitext]
Snårsångaren placeras traditionellt som ensam art i släktet Scotocerca. Studier visar dock att de båda underartsgrupperna skiljer sig påtagligt åt morfologiskt, genetiskt och lätesmässigt.[4] De skiljs också åt av en påtaglig utbredningslucka mellan Nilen och Cyrenaika. Sedan 2019 delar därför BirdLife Sverige upp arten i två, orientsnårsångare (S. inquieta) och berbersnårsångare (S. saharae).[5] De större internationella taxonomiska auktoritetera behåller den fortfarande som en enda art.[3][6]
Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]
DNA-studier visar att snårsångaren är nära släkt med familjen cettisångare. Dock råder delade meningar om den bör inkluderas i denna familj[3] eller urskiljas i en egen.[6]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Snårsångaren påträffas i halvöken, sandig eller stenig stäpp med låga buskar eller i mer bergig stenöken. Den är konstant i rörelse men relativt orädd när den springer runt på marken i jakt på huvudsakligen insekter men också frön. Det kupolformade boet placeras lågt i en buske. Den lägger två till fem ägg som ruvas av båda föräldrarna i 13-15 dagar. Ungarna är flygga efter ytterligare 13-15 dagar.[7]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Snårsångaren i vidare mening har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, troligen på grund av habitatförlust, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[8] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[8] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig till lokalt vanlig.[8]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 303. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 210–211. 978-0-7136-7038-7
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
- ^ Shirihai, H. och Svensson, L. 2019. Handbook of Western Palearctic Birds. Volume I. Passerines: Larks to Phylloscopus Warblers. Sid. 418–422. Helm, Bloomsbury Publishing Plc, London.
- ^ BirdLife Sveriges taxonomikommitté, Rapport nr 10, Vår Fågelvärld, nr.2, 2019
- ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
- ^ Ryan, P. (2018). Streaked Scrub-warbler (Scotocerca inquieta). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58652 20 januari 2018).
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Scotocerca inquieta Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.