Orientstenskvätta

Från Wikipedia
Orientstenskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteOenanthe
ArtOrientstenskvätta
O. picata
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe picata
Auktor(Blyth, 1847)

Orientstenskvätta[2] (Oenanthe picata) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3] Systematiken är mycket omstridd, där de olika populationerna ömsom behandlas som färgformer, underarter eller egna arter. Sedan 2024 delar Birdlife Sverige upp den i de tre arterna alajstenskvätta (O. capistrata), karakoramstenskvätta (O. opistholeuca) och afghanstenskvätta (O. picata i begränsad mening). Denna artikel behandlar orientstenskvättan i bredare mening, så som den behandlas av internationella auktoriteter.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Orientstenskvättan är en svartvit, 14,5 centimeter lång fågel med det för stenskvättorna typiska "T"-mönstret på stjärten. Den är mycket variabel i dräkten, av de tongivande internationella världslistorna IOC och eBird/Clements behandlade som färgformer:

1. Hos svartbukiga 'opistholeuca' är hanen är kolsvart förutom den typiska stenskvätteteckningen på stjärten: vit övergump, undre stjärttäckare samt stjärtbas och stjärtidor, svart ändband och svarta centrala stjärtfjädrar. Honan är sotsvart.

2. Hanar av vitbukiga 'picata' har vit buk, medan honans buk är beigefärgad och hanens svarta delar ersatt av gråbrunt.

3. Hanar av vitkronade 'capistrata' liknar 'picata' men har vit nacke och hjässa. Honan är jordbrun där hanen är svart och buken beigefärgad.

De tre olika morferna motsvarar inte helt tre olika geografiska populationer, men verkar skilja på sig i övervintringsområdena. [4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i Iran, norra Baluchistan och Pakistan. Vintertid flyttar den norra delen av populationen till södra Iran och norra Indien,[3] men även Oman och Förenade Arabemiraten[5]. Tillfälligt har den påträffats i Saudiarabien och Qatar.[5] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Sedan 2024 delar Birdlife Sveriges taxonomikommitté upp orientstenskvättan i tre arter: alajstenskvätta (O. capistrata), karakoramstenskvätta (O. opistholeuca) och afghanstenskvätta (O. picata i begränsad mening). Även i verket Handbook of Western Palearctic Birds gör samma uppdelning.[6] De är dräktsmässigt åtskilda och även om de hybridiserar med varandra i ett relativt stort område visar en studie att endast tio till 13 % av individerna i området är hybrider, vilket skulle kunna tyda på reproduktiva barriärer.[7] Till yttermera visar studier att den både utseende- och lätesmässigt mässigt samt morfologiskt avvikande arten svartvit stenskvätta är genetiskt inbäddad i artkomplexet och allra närmast afghanstenskvättan, som den även häckar sympatriskt med.[8]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[9][10]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Orientstenskvättan är en vanligt förekommande fågel i arida och halvarida miljöer, i exempelvis ödsliga klippområden, sanddyner med buskvegetation, jordbruksområden, raviner och i närheten av nomadiska bosättningar.[11] Den anländer till häckningsreviren i mars i Balcuhistan eller i mitten av april i Chitral och stannar till september. Den ses i vinterkvarteren från början av augusti till slutet av mars.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som allmänt förekommande.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Oenanthe picata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024. 
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Salim Ali; S Dillon Ripley (1998). Handbook of the birds of India and Pakistan. "9" (2nd). Oxford University Press. Sid. 51–53. 
  5. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 206. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Shirihai, H. och Svensson, L. 2018. Handbook of Western Palearctic Birds. Vol. I, sid. 300–345. Helm, London.
  7. ^ Panov, E.N. 2005. Wheatears of Palearctic: Ecology, Behaviour and Evolution of the Genus Oenanthe. Pensoft Publishers, Sofia.
  8. ^ Alaei Kakhki, N., Schweizer, M., Lutgen, D., Bowie, R.C.K., Shirihai, H., Suh, A., Schielzeth, H. och Burri, R. 2023. A phylogenomic assessment of convergent evolution in open-habitat chats. Zool. Scr. 45: 237–251.
  9. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  10. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  11. ^ Sanjay Thakur; Rajiv Pandit; Anil Mahabal (2015). ”First record of Variable Wheatear Oenanthe picata (Aves: Passeriformes: Muscicapidae) from Osmanabad District and range extension to southeastern Maharashtra, India”. Journal of Threatened Taxa 7 (3): sid. 7042–7043. doi:10.11609/jott.o4265.7042-3. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]