Orinocogås

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Orinocogås
Status i världen: Nära hotad[1]
Orinoco Goose.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteOressochen
ArtOrinocogås
O. jubatus
Vetenskapligt namn
§ Oressochen jubatus
Auktor(Spix, 1825)
Synonymer
Neochen jubata
Hitta fler artiklar om fåglar med

Orinocogås[2] (Oressochen jubatus) är en sydamerikansk andfågel i familjen änder.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Den adulta fågeln mäter 61–76 centimeter och har ljust huvud och hals, kastanjebruna kroppssidor och mantel och svartaktiga vingar med vit vingspegel. Benen är röda och näbben är svart och rosaktig. Könen ser lika ut men hanen är något större, medan juvenilen är mörkare är adulta. I flykten påminner den mer om en gås än en and. Hanen har ett högfrekvent visslande lockläte, och honan ett kacklande läte som påminner om nilgåsens.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Orinocogås på en flodbank i Madre de Dios i Peru.

Orinocogåsen är en stannfågel i tropisk skogsmark i Sydamerika och förekommer från Orinocos och Amazonflodens avrinningsområden till nordvästra Argentina.[3] Den har även tillfälligt påträffats på Barbados och Jamaica.[1]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Orinocogåsen placeras traditionellt som ensam art i släktet Neochen.[4][5] Genetiska studier visar dock att andinsk gås, tidigare i släktet Chloephaga, är en nära släkting till orinocogås.[6] När dessa förs till samma släkte har Oressochen prioritet före Neochen. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Orinocogåsen återfinns i skogskantade tropiska floder, fuktig savann samt tmed större sötvattensvåtmarker, från havsnivån till 500 meter över havet,[7] tillfälligtvis upp till 2600 meter[8]. Arten lever till största delen på land och vilar ofta i träd. Den simmar eller flyger nästan enbart för att undkomma fara. Den är mycket revirhävdande under häckningssäsongen, och placerar ofta sitt bo i ett ihåligt träd, sällsynt på marken.

Status[redigera | redigera wikitext]

Orinocogåsens tros bestå av endast 10 000-25 000 vuxna individer. IUCN kategoriserar arten som nära hotad eftersom den fortsätter att minska relativt snabbt på grund av jakttryck och habitatförlust.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Neochen jubata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi :  10.14344/IOC.ML.8.1.
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Bulgarella, M., C. Kopuchian, A.S. di Giacomo, R. Matus, O. Blank, R.E. Wilson, and K.G. McCracken (2014), Molecular phylogeny of the South American sheldgeese with implications for conservation of Falkland Islands (Malvinas) and continental populations of the Ruddy-headed Goose Chloephaga rubidiceps and Upland Goose C. picta. PDF Bird Conserv. Internat. 224, 59-71.
  7. ^ Carboneras, C. 1992. Anatidae (Ducks, Geese, and Swans). In: del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. (ed.), Handbook of the birds of the world, pp. 536-628. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Hilty, S. L.; Brown, W. L. 1986. A guide to the birds of Colombia. Princeton University Press, Princeton.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]