Projekt 1171 Tapir

	Projekt 1171 Tapir
	Nikolaj Filtjenkov
Allmänt
Typ	Landstigningsfartyg
Efter	Projekt 11711
Fartyg tillhörande klassen	Voronezjskij komsomolets, Krymnskij komsomolets, Tomskij komsomolets, Komsomolets Karelij, Sergej Lazo, Orsk, 50 let sjefstva VLKSM, Donetskij sjachter, Krasnaja Presnja, Ilja Azarov, Alexandr Tortsev, Petr Ilyitjev, Nikolaj Vilkov, Nikolaj Filtjenkov, (Nikolaj Golubkov)
Tekniska data
Deplacement	3400 – 4300 ton
Längd i vattenlinjen	105 meter
Längd över allt	113,1 meter
Bredd	15,6 meter
Djupgående	4,15 – 6,15 meter
Framdrift
Huvudmaskin	2 × M-58A dieselmotorer på 4500 hk
Maskinstyrka	9000 hk
Propellrar	2
Propellermotor	Nikolaj Filchenkov
Hjälpmaskin	2 × DGR-300 dieselgeneratorer på 300 kW
Prestanda
Maxfart	16,5 knop
Räckvidd	4800 sjömil
Aktionstid	15 – 20 dygn
Lastförmåga
Passagerare	Två eller tre kompanier marininfanteri (320 respektive 440 man)
Lastbilar	20 stridsvagnar, 47 pansarskyttefordon, 52 ZIL-31 eller 85 GAZ-66 lastbilar
Beväpning
Huvudartilleri	1×2 57 mm ZIF-31B (1171.1, 1171.2 och 1171.4)
Sekundärartilleri	1×40 Grad-M med 160 rakter (1171.3)
Luftvärnsartilleri	2×2 25 mm 2M3M (1171.4)

Projekt 1171 Tapir (ryska: Тапир, NATO-rapporteringsnamn: Alligator-klass) är en klass av landstigningsfartyg byggda för Sovjetunionens flotta under 1960- och 1970-talen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Projekt 1171 började konstrueras 1959 tillsammans med ett liknande fartyg för civil sjötrafik (Projekt 1173). För effektivitetens skull samordnades bägge fartygstyperna under Projekt 1171 vilket ledde till en kompromiss som egentligen var för långsam för flottans behov och för olönsam för civil trafik. Detta ledde till att handelsministeriet drog sig ur projektet helt, men flottan beställde 15 fartyg 14 februari 1962.

Totalt byggdes 14 fartyg i fyra något olika utföranden (det femtonde fartyget Nikolaj Golubkov påbörjades, men slutfördes aldrig). Samtliga fartyg lades i malpåse efter Sovjetunionens fall 1991. Några återaktiverades senare under 1990-talet medan andra gick till skrotning.

Idag är Orsk och Saratov (f.d. Voronezjskij komsomolets) i tjänst i Svartahavsflottan. Orsk rustades upp 2007 och fick bland annat modernare elektronik. Båda deltog i operationer under kriget i Georgien, bland annat en landstigning i Gonio nära Batumi.

Donetskij sjachter är i tjänst i Östersjöflottan, men är ombyggd till transportfartyg och har inte längre någon landstigningsförmåga.

De flesta andra är skrotade utom Krymnskij komsomolets som sjönk 2002 medan hon låg avrustad och Krasnaja Presnja som sjönk 1995 under bogsering till Alang i Indien för skrotning. Ilja Azarov fördes över till Ukrainas flotta 1992 där hon fick namnet Rivine. Hon är idag avrustad och väntar på skrotning.

Versioner[redigera | redigera wikitext]

Projekt 1171.1

De fyra första fartygen (Komsomolets-serien) är byggda efter de ursprungliga ritningarna. De har en dubbel 57 mm luftvärnskanon på en plattform precis framför bryggan och två stycken KE26-kranar med kapacitet på 5 ton på fördäck.

Projekt 1171.2

Följande två fartyg, Sergej Lazo och Orsk, är identiska med tidigare med undantag av att de bara har en kraftigare KE29-kran med kapacitet på 7,5 ton.

Projekt 1171.3

Efterföljande sex fartyg har större ändringar. Den viktigaste är större utrymmen för soldater ombord vilket ökade kapaciteten från 320 till 440 man (från två till tre kompanier). De saknar luftvärn och har i stället Grad-M raketartilleri framför bryggan för att kunna ge kraftigare eldunderstöd under landstigningen.

Projekt 1171.4

De två sista fartygen Nikolaj Vilkov och Nikolaj Filtjenkov återfick sin luftvärnsförmåga, både i form av den ursprungliga ZIF-31B och av två stycken dubbla 25 mm luftvärnspjäser akter om skorstenen.

Skepp i bruk[redigera | redigera wikitext]

Skepp	Bognummer	Driftsatt	Flotta	Notering
Saratov	150	1966	Svartahavsflottan
Orsk	148	1968	Svartahavsflottan	Rapporterat förstört av Ukrainska flottan.^[1]
Nikolaj Vilkov	081	1974	Stillahavsflottan
Nikolaj Filtjenkov	152	1975	Svartahavsflottan	Repareras (2022)^[2]