Orthanc

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En illustration av tornet Orthanc, liknande hur det avbildas i Peter Jacksons Trilogi om Härskarringen.

Orthanc är i J.R.R. Tolkiens Midgård Isengårds svarta torn. Namnet betyder både "Huggtandsberget" på sindarin och det "Listiga Sinnet" på gammal engelska.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Orthanc byggdes vid slutet av andra åldern av män av Gondor. Det bestod av fyra pelare av sten som sedan härdades (hur vet man inte). Orthanc var gjort av samma svarta sten som fanns i Minas Tiriths huvudmur. Tornet glänste som om det vore vått och som om det formats nyligen. Inget känt vapen kunde skada det. Orthanc var över 500 fot högt och toppen av tornet bestod av fyra spiror som var vassa som knivseggar. Det fanns bara en gång som ledde till toppen; en lång smal trappa. På det polerade golvet var konstiga tecken inristade. Visa män (även Saruman) brukade observera stjärnor från Orthancs topp.

I Orthanc fanns en Palantír som tillhörde det södra kungariket (Gondor), som länge hade en väktare. Efter att rikshovmästarna i Gondor tagit över makten dröjde det inte länge innan tornet låstes. Nycklarna togs sedan till Minas Tirith. När Isengård hamnade i Dunlänningarnas händer kunde de inte ta sig in i Orthanc eller skada det.

När Beren, rikshovmästare av Gondor, gav Isengård till Saruman, gav han också denne Orthancs nycklar. Saruman använde sedan Orthanc som sin bas under Ringens Krig och i jakten på Den Enda Ringen. Efter att Saruman besegrats blev han konfronterad av Théoden, Gandalf och Aragorn m.fl. Sarumans tjänare, Gríma kastade sedan Palantíren i ett försök att döda någon av dem. Saruman låstes sedan in i Orthanc och vaktades sedan av Lavskägge. Men sju dagar innan brödraskapet nådde Isengård (efter att Sauron besegrats) flydde Saruman, tack vare att han lyckats utnyttja Lavskägges svaghet att inte vilja hålla varelser instängda. Sarumans röst hade fortfarande en del makt kvar.

Under Fjärde åldern genomsöktes Orthanc av Kung Elessar och Gimli och de hittade en rad skatter. Flera av dem tillhörde Isildur, däribland Elendilmir, Arnors stjärna. Detta bevisade att Saruman hade hittat Isildurs kvarlevor, och förmodligen förstört dem (bränt dem i sina ugnar). Aragorn hittade också en kista som förmodligen Saruman hade tänkt skulle innehålla Ringen.