Oskar Kokoschka

	Oskar Kokoschka
	1963.
Född	1 mars 1886; Pöchlarn, Niederösterreich; Österrike-Ungern
Död	22 februari 1980; Montreux, Schweiz
Begravningsplats	Vaud
Nationalitet	Österrikare
Konstnärskap
År aktiv	1905-1980
Fält	måleri, grafik, teater
Utbildning	Wiens konstfackskola
Rörelse	Expressionism
Priser	Erasmuspriset (1960)
	Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Oskar Kokoschka, född 1 mars 1886 i Pöchlarn, Niederösterreich, död 22 februari 1980 i Montreux i Schweiz, var en österrikisk expressionistisk målare, tecknare, grafiker och författare av framför allt teaterpjäser. Den första expressionistiska pjäsen anses vara av hans hand.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Kokoschkas födelsehus i Pöchlarn

Oskar Kokoschka föddes som andra son till handelsresanden Gustav Josef Kokoschka (1840–1923) och dennes maka Maria Romana, f. Loidl (1861–1934). Fadern kom från en guldsmedssläkt i Prag. 1887 flyttade familjen till Wien; den äldste brodern Gustav dog samma år. Två år senare föddes Oskars syster Berta (1889–1960), ytterligare tre år senare hans yngre bror Bohuslav (1892–1976).

I maj 1938 flydde Oskar Kokoschka till Storbritannien undan den tyska annekteringen av Österrike.

År 1941 gifte han sig med Olda Palkovská i ett skyddsrum i London.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Bildkonst[redigera | redigera wikitext]

Kokoschka utbildade sig åren 1905-1909 vid Kunstgewerbeschule Wien, Wiens konstfackskola, ^[1] med inriktning på måleri, och började arbeta i en jugendstil. Arkitekten Adolf Loos blev hans mentor, Gustav Klimt och Egon Schiele hans konstnärliga vänner. Kokoschka tog för övrigt djupa intryck av Vincent van Goghs verk. Hans tidiga expressiva porträttmålningar nådde en viss framgång, inte minst i Tyskland, där flera museer beslöt att förvärva hans verk, bland andra Museum Folkwang i Essen. Han blev känd i synnerhet för sina inträngande, djuppsykologiska porträtt, målade med kraftiga, temperamentsfulla penseldrag.

Efter det nazistiska maktövertagandet i Tyskland 1933 togs alla verk av Oskar Kokoschka bort från offentliga museer. Sammanlagt 417 målningar konfiskerades. År 1937 medtogs verk av honom på konstutställningen Entartete Kunst i München.

År 1976 förärades han det östtyska konstnärspriset Lovis Corinth-Preis, instiftat 1974 till minne av den tyske konstnären Lovis Corinth. Oskar Kokoschka överlät prissumman på motsvarande 70 000 kronor till Amnesty International.^[2]

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Oskar Kokoschka finns representerad vid bland annat Moderna museet^[3], Ateneum^[4], Göteborgs konstmuseum^[5], Österreichische Galerie Belvedere^[6], Leopold Museum, Museum Ludwig^[7] Metropolitan Museum^[8], Museum of Modern Art^[9], British Museum^[10], Victoria and Albert Museum^[11], Statens Museum for Kunst^[12], Museum Boijmans Van Beuningen^[13], Auckland Art Gallery^[14], Cleveland Museum of Art^[15], Nelson-Atkins Museum of Art^[16], National Gallery of Victoria^[17], Art Institute of Chicago^[18], Guggenheimmuseet^[19], Philadelphia Museum of Art^[20], San Francisco Museum of Modern Art^[21], Minneapolis Institute of Art^[22], Tate Modern^[23], Hirshhorn Museum and Sculpture Garden^[24], National Gallery of Art^[25], Värmlands museum^[26], Hallands konstmuseum^[27], Saint Louis Art Museum^[28], Israel Museum^[29], Thyssen-Bornemisza National Museum^[30], Estlands konstmuseum^[31] och National Gallery of Canada.

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1907 skrev Oskar Kokoschka också. Ingenting av detta finns översatt till svenska.

1907 skrev han sin "komedi för automater", Sphinx und Strohmann ("Sfinx och bulvan"), vilken hade urpremiär 29 mars 1909 på en kabaret i Wien. Enligt Günter Berghaus i hans genomgång av avantgardistiska teaterföreställningar betraktas annars Kokoschkas enaktare Mörder, Hoffnung der Frauen ("Mördare, kvinnors hopp"), skriven 1909 och uppsatt första gången 4 juli 1909 i Wien, som det första expressionistiska verket för teater.^[32]

Under första världskriget, den 3 juni 1917, hade för övrigt tre enaktare premiär samtidigt på Albert-Theater i Dresden och Kokoschka svarade för såväl regi som scenografi. Reinhardt-lärjungen Adolf E. Licho var teaterchef på Albert-Theater under krigsåren 1914-18 och främjade medvetet nyskriven dramatik. Pjäserna var Der brennende Dornbusch (1911), Hiob (1917) och återigen Mörder, Hoffnung der Frauen.

Paul Hindemith gjorde opera av Mörder, Hoffnung der Frauen sommaren 1921, som första delen i en triptyk av expressionistiska enaktare (1921-22).^[33]

Pjäsen medtogs 1997 i en antologi med ett representativt urval expressionistisk dramatik i engelsk översättning.^[34] På 1990-talet sattes Oskar Kokoschkas pjäser upp allt oftare på tyskspråkiga teatrar.

Oskar Kokoschkas signatur.

Teaterpjäser[redigera | redigera wikitext]

Sphinx und Strohmann. Komödie für Automaten (1907). Urpremiär 29 mars 1909 på Cabaret Fledermaus, Wien
Mörder, Hoffnung der Frauen (1909). 1921 bildade den libretto för en opera. Musik: Paul Hindemith. Urpremiär 4 juni 1921, Landestheater, Stuttgart. Dirigent: Fritz Busch.
Der brennende Dornbusch (1911)
Sphinx und Strohmann, Ein Curiosum (1913) Urpremiär 14 april 1917 på Dada-Galerie i Zürich
Hiob (1917) som en utvidgad version av Sphinx und Strohmann (1907)
Orpheus und Eurydike (1919). 1923 blev den operalibretto. Musik: Ernst Krenek. Urpremiär 27 november 1926, Staatstheater Kassel
Comenius (1936-38/1972)

Övriga skrifter[redigera | redigera wikitext]

Kokoschka författade essäer och dikter, utöver självbiografin Mein Leben (1971). Hans korrespondens började utges 1984.

Schriften 1907–1955., minnen och berättelser, dikter, dramer, om konstnärer och konst (1956)
Mein Leben (1971)
Das schriftliche Werk (1973 - )

Priser[redigera | redigera wikitext]

1960: Erasmuspriset (tillsammans med Marc Chagall)
1976: Lovis Corinth-Preis

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Heinz Spielmann: Oskar Kokoschka - Leben und Werk (Dumont, Köln 2003) ISBN 978-3-8321-7320-3 Grundläggande och omfattande standardmonografi, 535 s., rikligt illustrerad.
Ernst Schürer: German Expressionist Plays (1997). Innehåller pjäserna Murderer the Women's Hope av Oskar Kokoschka, Sankta Susanna av August Stramm, Ithaka av Gottfried Benn, The Bloomers av Carl Sternheim, The Son av Walter Hasenclever, From Morning to Midnight, Gas I och Gas II av Georg Kaiser och Masses and Man av Ernst Toller. 344 s. ISBN 0826409504

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

^ Heter numera Universität für angewandte Kunst Wien (angewandt=tillämpad). Se här
^ Oskar Kokoschka (…). Ur: Arbeiter-Zeitung, 14 november 1976, s. 12, sp. 5 mitten
^ Moderna museet
^ Ateneum
^ Göteborgs konstmuseum
^ Österreichische Galerie Belvedere
^ Museum Ludwig
^ Metropolitan Museum
^ Museum of Modern Art
^ British Museum
^ Victoria and Albert Museum
^ Statens Museum for Kunst
^ Museum Boijmans Van Beuningen
^ Auckland Art Gallery Toi o Tāmaki
^ Cleveland Museum of Art
^ Nelson-Atkins Museum of Art
^ National Gallery of Victoria
^ Art Institute of Chicago
^ Guggenheimmuseet
^ Philadelphia Museum of Art
^ San Francisco Museum of Modern Art
^ Minneapolis Institute of Art
^ Tate Modern
^ Kokoschka&destination=/search/collection-images&searchResults=1&id=hmsg_66.2777 Hirshhorn Museum and Sculpture Garden
^ National Gallery of Art
^ Värmlands museum
^ Hallands konstmuseum
^ Saint Louis Art Museum
^ Israel Museum
^ Thyssen-Bornemisza National Museum
^ Estlands konstmuseum
^ Berghaus, Günter: Theatre, Performance, and the Historical Avant-Garde. (Palgrave Studies in Theatre and Performance History ser. New York: Palgrave Macmillan, 2005). ISBN 978-0230617520.
^ De båda andra delarna i Hindemiths triptyk utgjordes av Franz Bleis Nusch-Nuschi och August Stramms Sankta Susanna.
^ Ernst Schürer: German Expressionist Plays (1997). Kokoschkas pjäs heter i översättning Murderer the Women's Hope.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Oskar Kokoschka.
Bilder & media
Tidiga porträtt från Wien och Berlin 1909-14 Neue Galerie New York.
Föreläsning om Kokoschka av Carol Hoorn Fraser (eng)
Böcker av och om Oskar Kokoschka på svenska bibliotek. Libris.
Oskar Kokoschka hos Europeana

[1] Heter numera Universität für angewandte Kunst Wien (angewandt=tillämpad). Se här

[2] Oskar Kokoschka (…). Ur: Arbeiter-Zeitung, 14 november 1976, s. 12, sp. 5 mitten

[3] Moderna museet

[4] Ateneum

[5] Göteborgs konstmuseum

[6] Österreichische Galerie Belvedere

[7] Museum Ludwig

[8] Metropolitan Museum

[9] Museum of Modern Art

[10] British Museum

[11] Victoria and Albert Museum

[12] Statens Museum for Kunst

[13] Museum Boijmans Van Beuningen

[14] Auckland Art Gallery Toi o Tāmaki

[15] Cleveland Museum of Art

[16] Nelson-Atkins Museum of Art

[17] National Gallery of Victoria

[18] Art Institute of Chicago

[19] Guggenheimmuseet

[20] Philadelphia Museum of Art

[21] San Francisco Museum of Modern Art

[22] Minneapolis Institute of Art

[23] Tate Modern

[24] Kokoschka&destination=/search/collection-images&searchResults=1&id=hmsg_66.2777 Hirshhorn Museum and Sculpture Garden

[25] National Gallery of Art

[26] Värmlands museum

[27] Hallands konstmuseum

[28] Saint Louis Art Museum

[29] Israel Museum

[30] Thyssen-Bornemisza National Museum

[31] Estlands konstmuseum

[32] Berghaus, Günter: Theatre, Performance, and the Historical Avant-Garde. (Palgrave Studies in Theatre and Performance History ser. New York: Palgrave Macmillan, 2005). ISBN 978-0230617520.

[33] De båda andra delarna i Hindemiths triptyk utgjordes av Franz Bleis Nusch-Nuschi och August Stramms Sankta Susanna.

[34] Ernst Schürer: German Expressionist Plays (1997). Kokoschkas pjäs heter i översättning Murderer the Women's Hope.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]

[21]

[22]

[23]

[24]

[25]

[26]

[27]

[28]

[29]

[30]

[31]

[32]

[33]

[34]