Osteopati (alternativmedicin)

Från Wikipedia
Ej att förväxla med osteologi.

Osteopati är en behandlingsform inom manuell medicin, praktiserad av osteopater. Osteopaten intresserar sig för hur de olika systemen i kroppen samverkar och interagerar med varandra. Speciell uppmärksamhet ägnas åt det muskuloskeletala systemet (rörelseapparaten) och hur det kan påverka de andra systemen. Restriktioner i kroppens struktur kan påverka hälsan och därför undersöker man och behandlar obalanser i rörelseapparaten. Kroppen anses ha en självreglerande och självläkande förmåga och osteopaten är stödjande i denna process. Inom osteopatin lägger man också stor vikt vid livsstilsfaktorer för att förebygga ohälsa.[1][2][3][4][5]

Titulatur och yrkeslegitimation[redigera | redigera wikitext]

Det finns ingen legitimation för osteopater i Sverige och därför ingen behörighetsreglering för denna yrkesgrupp.[6] De två osteopatutbildningar som anordnas i Sverige är inte reglerade i högskoleförordningen och saknar examenstillstånd enligt lagen om tillstånd att utfärda vissa examina.[6]. Dock är osteopatutbildningen i Göteborg (Skandinaviska Osteopathögskolan) validerad av Metropolia University for Applied Sciences, och vid fullgjord utbildning erhålls en internationellt giltig Bachelor of Science inom osteopati.

I Storbritannien har osteopatin sedan 1993 reglerats som yrke genom The Osteopath's Act, med The General Osteopathic Council som tillsynsorgan.[7] Osteopater har erkänts som yrkesgrupp i ett antal andra länder, däribland Frankrike, Schweiz, Australien, Nya Zeeland, Danmark och Finland.

D.O. (Doctor of Osteopathic Medicine) är en yrkestitel som är unik för USA.[8] En D.O. är en licensierad läkare i vars utbildning det ingår dels traditionell medicinsk vetenskap såsom biomedicin, klinisk medicin och kirurgi och dels alternativmedicin i form av ortopedisk manuell terapi (OMT). Sedan 1973 godkänner samtliga amerikanska delstater osteopater under yrkestiteln D.O.[3][9] Utanför USA är osteopatin oftast begränsad till manuell behandling av rörelseapparaten. Osteopater som utbildats i andra länder kan därför inte praktisera i USA och kan inte få licens eller registrera sig som osteopater utan att först genomgå en godkänd medicinsk utbildning och avlägga läkarexamen.

Utanför USA, i till exempel Australien, Nya Zeeland och Europa, betyder D.O. Diploma in Osteopathy och osteopaterna är inte licensierade läkare utan är en egen yrkesgrupp som är mer inriktade på besvär i rörelseorganen.

Osteopatiorganisationer i Europa bedriver gemensamt ett standardiseringsarbete för utbildning av osteopater och utövandet av osteopati under namnet FORE, Forum for Osteopatic Regulation in Europe.[10]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Osteopatin lanserades 1874 av den amerikanska läkaren Andrew Taylor Still[11] (1828–1917) strax innan kiropraktiken kom till. Still hävdade att de flesta sjukdomar orsakades av en obalans i den fysiska kroppen. Han hävdade att kroppen inom sig hade alla de kemiska ämnen som behövdes för att upprätthålla hälsa och om bara cirkulationen återställdes kring den sjuka vävnaden, så skulle hälsa återställas. Stills teorier mötte motstånd från den etablerade medicinen och den amerikanska osteopatorganisationen AOA bedrev en lång kamp för att få statligt erkännande. Osteopatin vann tidigt framgång i Kalifornien och den amerikanska medicinska organisationen, AMA, lobbade intensivt och spenderade nästan 8 miljoner dollar för att eliminera osteopatin i delstaten. [ej i angiven källa][12]. Den medicinska organisationen i Kalifornien utfärdade MD-titlar till osteopater efter ett kort seminarium och en avgift på 65 dollar. Efter protester och lobbying från prominenta och inflytelserika osteopater gav högsta domstolen i Kalifornien osteopaterna sina DO-titlar och läkarlicenser tillbaka 1974. Mellan 1901 och 1989 propagerade osteopaterna för att få samma rättigheter som legitimerade läkare i alla stater. Den första staten som gav diplomerade osteopater erkännande var Kalifornien, 1901, och den sista var Nebraska, 1989.[13].

Osteopatin finns i olika delar av världen men är mest prominent i engelskspråkiga länder. Som yrke har osteopatin utvecklats i olika riktningar i USA och i övriga världen. [14]

Den första osteopatiska mottagningen öppnade i Stockholm 1908[15]. Senare osteopater var Sten Bolin, Stig Östlund och Christer Pellas, som var med och grundade Svenska osteopatförbundet och startade en treårig utbildning på 1980-talets mitt. Grunden för utbildningen hämtades från London där John Martin Littlejohn grundat osteopatskola 1917.

Pellas tog även osteopatin och utbildningen över till Finland 1988 och grundade Suomen Osteopaattiliitto[16], varvid han blev hedersmedlem. Senare även till Estland där grunden för fortsatta utbildningar fortgick fram till 2010-talet. Pellas var verksam inom alternativmedicinen ända fram till sin bortgång 2017.

Filosofi[redigera | redigera wikitext]

Under 1920-talet kodifierades osteopatins fyra grundprinciper av A.T. Still Research Institute of Pasadena, Kalifornien. Innehållet reviderades 1953 och har sedan dess officiellt ansetts bestå av fyra grundprinciper[17]:

  • Kroppen är en enhet och en helhet
  • Kroppen har en självläkande förmåga
  • Kroppens struktur och funktion är sammanlänkade
  • Rationell terapi: adekvat behandling grundar sig på en förståelse och tillämpning av dessa huvudpunkter

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Osteopater använder manuell kontakt för diagnos och behandling. Inom osteopatin används många olika manuella tekniker i syfte att förbättra kroppens funktion, som kan vara nedsatt eller förändrad. Den manuella behandlingen kan kombineras med råd om träning, kost, kroppshållning etc.[5] Enligt osteopatin kan man arbeta med muskler, leder och hinnor och därigenom påverka funktionen i dessa eller närliggande organ och strukturer. Osteopatisk behandling anses bygga på tillämpad anatomi och osteopatiska principer.

Osteopatisk manuell terapi definieras i Karolinska Institutets översättning som "justeringar av muskelskelettet baserade på principerna om osteopatisk medicin som utarbetades av Andrew Taylor Still 1874".[18] Behandlingen består av bland annat Osteopathic manipulative treatment (OMT).

Inom elitsporter, bland annat skidsport, har man använt osteopati med framgång för att påskynda fysisk återhämtning. Pellas var aktivt konsulterad av den olympiske bronsmedaljören och VM-silvermedaljören Jaak Mae från Estland vid hans legendariska framgångar.[19] [20]

Vetenskaplig grund[redigera | redigera wikitext]

Det finns forskning som visar att osteopatisk manipulation kan vara effektiv för att lindra ryggsmärta i länden.[21][22] Däremot saknas stöd i högkvalitativ forskning för att osteopatisk behandling har effekt för något annat än smärtor i nedre delen av ryggen,[23] även om det publicerats en del studier där man påvisar effekter i andra områden.[24][25][26]

Spinal manipulation[redigera | redigera wikitext]

En brittisk undersökning genomförd 2004 visade att spinal manipulation utförd av osteopater, kiropraktorer och sjukgymnaster hade en liten till måttlig effekt på kronisk ländryggssmärta jämfört med best care, en metod där man fokuserar på att patienten ska fortsätta med normala aktiviteter och undvika vila.[27][28] Bäst effekt avseende smärta och funktion hade enligt undersökningen best care kombinerat med spinal manipulation och träning.[27]

Samma grupp av forskare gjorde därefter en kostnadseffektanalys där man kom fram till att spinal manipulation är en effektiv och kostnadseffektiv behandling som tillägg till best care vid behandling av ryggsmärta i Storbritannien.[29] De skriver att tillägg av spinal manipulation troligen ger mer för pengarna än manipulation följt av träning och att detta skulle gälla även om den offentliga sjukvården köpte in tjänster från den privata sektorn i Storbritannien.[29]

Systematiska granskningar och metaanalyser[redigera | redigera wikitext]

Det finns ingen forskning som specifikt jämfört kliniska resultat av osteopatisk manipulation med manipulationsbehandling utförd av andra yrkesgrupper såsom kiropraktorer och sjukgymnaster.[22] Vad man däremot tittat på i olika studier, främst i USA, Storbritannien och Nederländerna, är om osteopatisk manipulation har bättre effekt än placebo som komplement till annan vård vid ländryggssmärta och om spinal manipulation utförd av osteopater och andra yrkesgrupper har bättre effekt än andra interventioner mot ryggsmärta. Det råder djup oenighet mellan olika forskare som tittat på dessa aspekter.

Systematiska genomgångar och metaanalyser av randomiserade och kontrollerade studier som jämfört osteopatisk manipulationsterapi med placebobehandling vid ryggsmärta har också kommit fram till motsatta slutsatser när det gäller frågan om forskningsläget påvisar att osteopatisk manipulationsterapi har någon smärtlindrande eller funktionell effekt utöver placebo, utöver olika typer av andra alternativmedicinska behandlingar eller utöver andra interventioner inom sjukvården.[30][31][32][33]

År 2005 gjorde ett amerikanskt forskarteam, aktivt vid Texas College of Osteopathic Medicine[34], en genomgång och metaanalys av forskningsläget som visade att osteopatisk manipulation var signifikant bättre än placebo vid smärta i nedre delen av ryggen.[22] De fann sex studier som mötte deras kvalitetskrav och enligt deras metaanalys visade dessa att effekten varat i minst tre månader efter behandlingen, men att det saknades tillräckligt med forskning för att dra slutsatser om långtidseffekterna av osteopatisk manipulation.[35]

Till skillnad från metaanalysen gjord i Texas har senare systematisk granskning och referentgranskade metastudier inte funnit något starkt stöd för att någon typ av manipulation inom alternativmedicinen har effekt utöver placebo eller utöver andra typer av intervention. Exempel på studier, där man inte funnit stöd för en effekt, är de metaanalyser som gjordes 2010 och 2011 av nederländska forskare. I den första studien tittade man på forskningsläget när det gäller behandling av kronisk ländryggssmärta (smärta som varat mer än 12 veckor) och betraktade evidensläget för olika alternativmedicinska behandlingar av ryggsmärtor, inklusive osteopatisk manipulationsbehandling. De manuella behandlingstekniker som ingick i studien var manipulation, mobilisering och Muscle Energy Techniques (MET). Liksom forskarna i Texas konstaterade man att ett flertal identifierade studier av spinal manipulation hade för stor risk för bias för att kunna användas.[36] De nederländska forskarna fann totalt nio studier som mötte deras kvalitetskrav. Slutsatsen i metaanalysen var att det inte fanns tillräckligt med stöd att dra slutsatser om att spinal manipulation har bättre effekt än placebo eller bättre effekt än andra behandlingar. Det fanns dock enligt deras slutsats lågkvalitativa bevis för att spinal manipulation inte har mer effekt än placebo och inte heller har mer effekt än någon av de andra formerna av intervention mot kronisk ländryggssmärta.[36]

I den nederländska uppföljningsmetaanalysen 2011 inkluderades ytterligare studier, totalt 26, och resultatet av den metaanalysen var att det fortfarande inte fanns något starkt kliniskt stöd för att det föreligger någon skillnad i effekt mellan manipulation i form av spinal manipulation och andra interventioner för att reducera smärta och förbättra funktionen vid kronisk ländryggsmärta. Däremot fanns det enligt forskarna högkvalitativt stöd för att det inte finns någon kliniskt relevant skillnad.[37]

I en annan metastudie från 2011 fann även forskare vid University of Washington att det fanns ett svagt stöd för att det inte finns någon skillnad i kliniska fördelar mellan spinal manipulation och träning när det gäller att reducera smärta och förbättra funktionen hos patienter med kronisk smärta i nedre delen av ryggen.[33]

Inför framtida forskning rekommenderade man i den holländska metastudien att forskare bättre definierar ospecifika ländryggssmärtor så att studier kan göras på så homogena grupper som möjligt och så att individer blir randomiserade till terapier som det är troligt att de svarar på. De hänvisar till en studie av behandling inom sjukgymnastiken gjord 2006 i USA som visade att resultaten blev bättre när patienterna matchades till en av tre kategorier av behandlingar (manipulation, stabiliseringsövningar eller träning), erbjudna av sjukgymnaster knutna till sjukvårdsdistriktet, beroende på svar patienterna angivit i ett frågeformulär följt av en allmän undersökning.[36][38]

Kraniell osteopati[redigera | redigera wikitext]

Kraniell osteopati, som används av en del osteopater, är en omstridd behandlingsform. Två professorer vid University of New England College of Osteopathic Medicine föreslog i en artikel publicerad 2002 att kraniell osteopati skulle tas bort från de amerikanska osteopatiuniversitetens kursplaner.[39] Under sina undersökningar och under sin genomgång av publicerad forskning i ämnet hade de, liksom andra forskare som publicerat liknande rön tidigare, kommit fram till att "den föreslagna mekanismen för kraniell osteopati är ogiltig" och att den diagnostiska tillförlitligheten är "ungefär noll".[39] Forskare har dock i ett begränsat antal kliniska studier påvisat olika effekter[40][41] men dessa studier utgör ett otillräckligt vetenskapligt underlag att dra slutsatser om behandlingseffekt utifrån eftersom det fortfarande saknas högkvalitativa kliniska studier med låg risk för bias.[42][43][44]

Andra former av manuella behandlingar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”About Osteopathic Medicine”. American Osteopathic Association (AOA). Arkiverad från originalet den 6 september 2012. https://archive.is/20120906041001/http://www.osteopathic.org/osteopathic-health/about-dos/about-osteopathic-medicine/Pages/default.aspx. Läst 12 april 2012. 
  2. ^ ”About Osteopathic Medicine: What is osteopathic medicine?”. A.T. Still University. http://www.atsu.edu/about/osteopathic_medicine.htm. Läst 12 april 2012. 
  3. ^ [a b] ”Doctor of Osteopathic Medicine”. MedlinePlus, U.S. National Library of Medicine. http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/ency/article/002020.htm. Läst 12 april 2012. 
  4. ^ ”About osteopathy”. General Osteopathic Council, London, UK. http://www.osteopathy.org.uk/information/about-osteopathy/. Läst 12 april 2012. 
  5. ^ [a b] Carreiro, Jane (2010). Benchmarks for training in traditional / complementary and alternative medicine: Benchmarks for Training in Osteopathy. World Health Organization. ISBN 978924159966 5. http://whqlibdoc.who.int/publications/2010/9789241599665_eng.pdf 
  6. ^ [a b] Kompetens och ansvar (SOU 2010:65).
  7. ^ http://www.osteopathy.org.uk/
  8. ^ Jones, Roger. Oxford Textbook of Primary Medical Care, Volume 1. Oxford University Press, 2004. ISBN 0198567839, s 84.
  9. ^ ”What is a DO?”. American Osteopathic Association (AOA). http://www.osteopathic.org/osteopathic-health/about-dos/what-is-a-do/Pages/default.aspx. Läst 12 april 2012. 
  10. ^ ”Forum for Osteopathic Regulation in Europe”. FORE Secretariat, London, UK. http://www.forewards.eu/index.php. Läst 12 april 2012. 
  11. ^ ”Andrew Taylor Still: The Father of Osteopathic Medicine”. A.T. Still University. http://www.atsu.edu/museum/ats/index.htm. Läst 12 april 2012. 
  12. ^ Howell, J. D. (1999). "The Paradox of Osteopathy". New England Journal of Medicine 341 (19): 1465–1468. doi:10.1056/NEJM199911043411910. PMID 10547412
  13. ^ Gevitz N. The DO's: osteopathic medicine in America. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 1982.
  14. ^ The Difference Between U.S.-Trained Osteopathic Physicians and Osteopaths Trained Abroad Arkiverad 27 september 2014 hämtat från the Wayback Machine.. American Association of Colleges of Osteopathic Medicine. Läst 12 april 2012.
  15. ^ ”Svenska Dagbladet 1908-04-13”. Svenska Dagbladet. Läst 12 maj 2020. 
  16. ^ ”Historia - Suomen Osteopaattiliitto Ry” (på fi-FI). Suomen Osteopaattiliitto Ry. https://osteopaattiliitto.fi/historia/. Läst 9 oktober 2018. 
  17. ^ Gevitz, Norman. "Center or periphery? The future of osteopathic principles and practices". The Journal of the American Osteopathic Association 106 (3): 121–9. ISSN 0098-6151. PMID 16585378
  18. ^ ”MeSH Tree Location(s) for Manipulation, Osteopathic”. Swedish MeSH® (Medical Subject Headings). Karolinska Institutet. https://mesh.kib.ki.se/term/D026301/manipulation-osteopathic. Läst 25 april 2012. 
  19. ^ ”Olümpiapronks Jaak Mae käis MMi eel häda ennetamas” (på estniska). Pärnu Postimees. https://parnu.postimees.ee/2364439/olumpiapronks-jaak-mae-kais-mmi-eel-hada-ennetamas. Läst 9 oktober 2018. 
  20. ^ ”Jaak Mae tohterdab Pärnus selga” (på estniska). Pärnu Postimees. https://parnu.postimees.ee/2355315/jaak-mae-tohterdab-parnus-selga. Läst 9 oktober 2018. 
  21. ^ Licciardone, JC et al (2003). ”Osteopathic manipulative treatment for chronic low back pain: a randomized controlled trial.”. Spine 28 (13): sid. 1355–62. PMID 12838090. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12838090. Läst 3 maj 2012. . Citat: "Osteopathic manipulative treatment and sham manipulation both appear to provide some benefits when used in addition to usual care for the treatment of chronic nonspecific low back pain. It remains unclear whether the benefits of osteopathic manipulative treatment can be attributed to the manipulative techniques themselves or whether they are related to other aspects of osteopathic manipulative treatment, such as range of motion activities or time spent interacting with patients, which may represent placebo effects."
  22. ^ [a b c] Licciardone, John C; Brimhall, Angela K; King, Linda N (2005). ”Osteopathic manipulative treatment for low back pain: A systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials”. BMC Musculoskeletal Disorders 6: sid. 43. doi:10.1186/1471-2474-6-43. PMID 16080794. 
  23. ^ What Is the Scientific Evidence for Osteopathic Manipulative Treatment?. Osteopathic Manipulative Treatment, NYU Langone Medical Center. Läst 3 maj 2012.
  24. ^ Sucher, BM (2011). ”Ultrasonography-guided osteopathic manipulative treatment for a patient with thoracic outlet syndrome”. The Journal of the American Osteopathic Association 111 (9): sid. 343-7. PMID 21955534. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21955534. Läst 12 april 2012. 
  25. ^ Brantingham, JW et al (2011). ”Manipulative therapy for shoulder pain and disorders: expansion of a systematic review”. J Manipulative Physiol Ther. 34 (5): sid. 314-46. doi:10.1016. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21640255. Läst 12 april 2012. 
  26. ^ Lopez, D et al (2011). ”Effects of comprehensive osteopathic manipulative treatment on balance in elderly patients: a pilot study”. The Journal of the American Osteopathic Association 111 (6): sid. 382-8. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21771924. Läst 12 april 2012. 
  27. ^ [a b] Uk Beam Trial, Team (2004). ”United Kingdom back pain exercise and manipulation (UK BEAM) randomised trial: Effectiveness of physical treatments for back pain in primary care”. BMJ 329 (7479): sid. 1377. doi:10.1136/bmj.38282.669225.AE. PMID 15556955. : "Conclusions: Relative to 'best care' in general practice, manipulation followed by exercise achieved a moderate benefit at three months and a small benefit at 12 months; spinal manipulation achieved a small to moderate benefit at three months and a small benefit at 12 months; and exercise achieved a small benefit at three months but not 12 months."
  28. ^ ”Spinal Manipulation for Low-Back Pain”. National Center for Complementary and Alternative Medicine. April 2009. http://nccam.nih.gov/health/pain/spinemanipulation.htm. 
  29. ^ [a b] UK BEAM Trial Team (2004). ”United Kingdom back pain exercise and manipulation (UK BEAM) randomised trial: cost effectiveness of physical treatments for back pain in primary care”. BMJ 2004 (329). doi:10.1136/bmj.38282.607859.AE. http://www.bmj.com/highwire/filestream/399545/field_highwire_article_pdf/0.pdf. Läst 3 maj 2012. . Citat: "Adding spinal manipulation to best care in general practice is effective and cost effective for patients with back pain in the United Kingdom. If the NHS can afford more than £10 000 for an extra QALY, manipulation alone probably gives better value for money than manipulation followed by exercise. These conclusions hold even if the NHS has to buy spinal manipulation from the private sector."
  30. ^ Assendelft, WJ (2003). ”Spinal manipulative therapy for low back pain. A meta-analysis of effectiveness relative to other therapies.”. Ann Intern Med. 138 (11): sid. 871-81. PMID 12779297. Läst 3 maj 2012. . Citat: "CONCLUSIONS: There is no evidence that spinal manipulative therapy is superior to other standard treatments for patients with acute or chronic low back pain."
  31. ^ Ferreira, ML et al (2002). ”Does spinal manipulative therapy help people with chronic low back pain?”. Aust J Physiother 48 (4): sid. 277-84. PMID 12443522. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12443522. Läst 3 maj 2012. . Citat: "It is concluded that spinal manipulation does not produce clinically worthwhile decreases in pain compared with sham treatment, and does not produce clinically worthwhile reductions in disability compared with NSAIDs for patients with chronic low back pain. It is not clear whether spinal manipulation is more effective than NSAIDs in reducing pain of patients with chronic low back pain."
  32. ^ Ernst, E och P H Canter (2006). ”A systematic review of systematic reviews of spinal manipulation”. J R Soc Med 99 (4): sid. 192-6. doi:10.1258/jrsm.99.4.192. Arkiverad från originalet den 22 december 2011. https://web.archive.org/web/20111222064453/http://jrsm.rsmjournals.com/content/99/4/192.full. Läst 3 maj 2012.  Arkiverad 22 december 2011 hämtat från the Wayback Machine.. Citat: "Collectively these data do not demonstrate that spinal manipulation is an effective intervention for any condition. Given the possibility of adverse effects, this review does not suggest that spinal manipulation is a recommendable treatment."
  33. ^ [a b] Standaert, CJ et al (2011). ”Comparative effectiveness of exercise, acupuncture, and spinal manipulation for low back pain”. Spine 36(21 Suppl) (21 Suppl): sid. 120-30. PMID 21952184. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21952184. Läst 3 maj 2012. . Citat: "The studies identified indicate that structured exercise and SMT appear to offer equivalent benefits in terms of pain and functional improvement for those with chronic LBP with clinical benefits evident within 8 weeks of care. However, the level of evidence is low [....] There is also insufficient evidence regarding the relative cost-effectiveness of structured exercise, SMT, or acupuncture in the treatment of chronic LBP.
  34. ^ Staff, Texas College of Osteopathic Medicine Arkiverad 9 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine., University of North Texas Health Science Center
  35. ^ Syftet med studien var enligt abstraktet (Licciardo et al) att titta på forskning som specifikt visar på effektiviteten hos osteopatisk manipulation som en komplementär behandling för ländryggsmärta, till skillnad från tidigare metaanalyser som varit inriktade på studier som undersökt manipulation som ett alternativ till annan vård och utan att specificera av vilken yrkesgrupp manipulationen utförts.
  36. ^ [a b c] Rubinstein, SM et al (2010). ”A systematic review on the effectiveness of complementary and alternative medicine for chronic non-specific low-back pain”. Eur Spine J. 19 (8): sid. 1213-28. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2989199/?tool=pubmed. Läst 3 maj 2012. . Citat: "The lack of studies with a low-risk of bias, especially in regard to SMT precludes any strong conclusions; however, the principal findings, which are based upon low- to very-low-quality evidence, suggest that SMT does not provide a more clinically beneficial effect compared with sham, passive modalities or any other intervention for treatment of chronic low-back pain."
  37. ^ Rubinstein, SM et al. (2011). ”Spinal manipulative therapy for chronic low-back pain”. Cochrane Database Syst Rev. 16 (2). PMID 21328304. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21328304. Läst 3 maj 2012.  Citat: "High quality evidence suggests that there is no clinically relevant difference between SMT and other interventions for reducing pain and improving function in patients with chronic low-back pain. Determining cost-effectiveness of care has high priority. Further research is likely to have an important impact on our confidence in the estimate of effect in relation to inert interventions and sham SMT, and data related to recovery."
  38. ^ Brennan, GP et al (2006). ”Identifying subgroups of patients with acute/subacute "nonspecific" low back pain: results of a randomized clinical trial.”. Spine 31 (6): sid. 623-31. PMID 16540864. https://www.medicaljournals.se/jrm/content_files/download.php?doi=10.2340/16501977-1100. Läst 4 maj 2012. . Citat: "Patients with low back pain of less than 90 days' duration referred to physical therapy were examined before treatment and classified into one of three subgroups based on the type of treatment believed most likely to benefit the patient (manipulation, stabilization exercise, or specific exercise) [....] Conclusions. Nonspecific low back pain should not be viewed as a homogenous condition. Outcomes can be improved when subgrouping is used to guide treatment decision-making [....] Methods. Before randomization, patients completed a set of questionnaires and underwent a standardized examination. Baseline and follow-up examinations were conducted by a physical therapist who remained blind to the treatment group assignment.
  39. ^ [a b] Hartman, Steve E. och James M. Norton (2002). ”Arkiverade kopian”. Sci Rev Altern Med. 6 (1): sid. 23-34. Arkiverad från originalet den 4 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120204195239/http://faculty.une.edu/com/shartman/sram.pdf. Läst 25 april 2012. 
  40. ^ Shi, X et al (2011). ”Effect of cranial osteopathic manipulative medicine on cerebral tissue oxygenation”. The Journal of the American Osteopathic Association 111 (12): sid. 660-6. PMID 22182951. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22182951. Läst 12 april 2012. 
  41. ^ Lessard, S, Gagnon, I och Trottier, N (2011). ”Exploring the impact of osteopathic treatment on cranial asymmetries associated with nonsynostotic plagiocephaly in infants”. Complement Ther Clin Pract. 17 (4): sid. 193-8. doi:10.1016/j.ctcp.2011.02.001. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21982132. Läst 12 april 2012. 
  42. ^ Jäkel, Anne och Phillip von Hauenschild (2011). ”Therapeutic Effects of Cranial Osteopathic Manipulative Medicine: A Systematic Review”. J Am Osteopath Assoc 111 (12): sid. 685-693. Arkiverad från originalet den 3 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140303150806/http://www.jaoa.org/content/111/12/685.abstract. Läst 25 april 2012.  Arkiverad 3 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Citat: "The currently available evidence on the clinical efficacy of cranial OMM is heterogeneous and insufficient to draw definitive conclusions. Because of the moderate methodological quality of the studies and scarcity of available data, further research into this area is needed."
  43. ^ Bronfort, Gert et al (2010). ”Effectiveness of manual therapies: the UK evidence report”. Chiropractic & Osteopathy 18 (3): sid. 1-33. doi:10.1186/1746-1340-18-3. Arkiverad från originalet den 19 september 2010. https://web.archive.org/web/20100919181119/http://chiroandosteo.com/content/18/1/3. Läst 25 april 2012.  Citat: "Hayden et al [255] found cranial osteopathy was more effective than no treatment for crying duration. This study had a high risk of bias. [...] Inconclusive evidence in a favorable direction regarding the effectiveness of cranial osteopathic manual treatment and massage for the treatment of infantile colic [255,257]."
  44. ^ Hartman, Steve E (2006). ”Cranial osteopathy: its fate seems clear”. Chiropr Osteopat. 14 (10). doi:10.1186/1746-1340-14-10. PMID PMC1564028. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1564028/. Läst 25 april 2012.  Citat: "This treatment regime lacks a biologically plausible mechanism, shows no diagnostic reliability, and offers little hope that any direct clinical effect will ever be shown."

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]