Otagoskarv
| Otagoskarv Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Sulfåglar Suliformes |
| Familj | Skarvar Phalacrocoracidae |
| Släkte | Leucocarbo |
| Art | Otagoskarv L. chalconotus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leucocarbo chalconotus | |
| Auktor | (Gray, 1845) |
| Utbredning | |
 Utbredningskarta för både otagoskarv (östra delen av Sydön) och foveauxskarv (Stewartön och sydligaste delen av Sydön) | |
| Synonymer | |
| |
Otagoskarv[2] (Leucocarbo chalconotus) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar som förekommer i Nya Zeeland.[3]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Otagoskarven förekommer endast i Otago på östra delen av Sydön i Nya Zeeland, norrut till Oamaru och i söder till Catlins.[4]
Fram till 2016 behandlades otagoskarven och skarvarna som lever kring Stewartön och Foveauxsundet som en och samma art, stewartskarv (L. chalconotus). Genetiska och osteologiska studier stödjer uppfattningen att de bör klassificeras som två skilda arter, där otagoskarven är närmare släkt med chathamskarv (L. onslowi).[5] Troligen skildes populationerna åt under pleistocen när havsnivån var lägre, och först därefter koloniserades Chathamöarna av fåglar från Otago.[5]
De sydliga populationerna urskiljs därför av vissa som en egen art foveauxskarv (L. stewarti). De flesta taxonomiska auktoriteter behandlar dem dock fortfarande som en och samma art, och då inte ens uppdelade som underarter.[6] Vissa inkluderar både foveuxskarven, otagoskarven och chathamskarven i arten vårtskarv.[7]
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Arten placerades tidigare ofta i släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier[8] som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre, varvid otagoskarven med släktingar lyfts ut till släktet Leucocarbo.[6][3]
Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]
Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[9] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[6]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Otagoskarven är en stor och kraftig fågel, cirka 70 centimeter lång och väger två till tre kilogram. Den har två olika fjäderdräkter, där en fjärdedel är svartvita och resten är genomgående mörka.[10] Båda färgmorfer häckar fritt med varandra. Otagoskarven skiljer sig från foveauxskarven genom att vara något större och på detaljer i ansiktet under häckningstid, där fovauxskarven saknar otagoskarvens små orangefärgade flikar vid näbbasen.[5]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Otagoskarvar häckar i väl synliga kolonier som de återvänder till år efter år. Häckning sker från maj till september i skålformade bon uppbyggda av organiskt material och guano. De födosöker i kustnära områden i grunt vatten på mindre än 30 meters djup och ses endast mycket sällan ute till havs.[11]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Internationella naturvårdsunionen IUCN ger arten hotstatusen sårbar (VU), men inkluderar foveauxskarv i bedömningen. Arkeologiska studier visar att otagoskarven tidigare förekom utmed hela Sydöns östra kust, ämda upp till Marlborough, men efter att människan kom till ön minskade populationen med 99% inom hundra år.[12] Idag återstår färre än 2500 otagoskarvar. Eftersom de är begränsade till ett mycket litet område och saknar genetisk variation kräver den bevarandeåtgärder som bland annat kan innebära återinförsel i delar av dess tidigare utbredningsområde.[5]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Birdlife International 2018 Leucocarbo chalconotus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2018.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ Chamberlain, Rhys (18 februari 2016). ”Otago shag new species”. Otago Daily Times. http://www.odt.co.nz/regions/otago/373569/otago-shag-new-species. Läst 2 mars 2016.
- ^ [a b c d] Rawlence, Nicolas J.; Scofield, R. Paul; Spencer, Hamish G.; Lalas, Chris; Easton, Luke J.; Tennyson, Alan J.D.; Adams, Mark; Pasquet, Eric; et al. (2016). ”Genetic and morphological evidence for two species of Leucocarbo shag (Aves, Pelecaniformes, Phalacrocoracidae) from southern South Island of New Zealand”. Zoological Journal of the Linnean Society 177: sid. 676–694. doi:. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/zoj.12376/full. Läst 4 mars 2016.
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
- ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
- ^ Rawlence, Nicolas J.; Till, Charlotte E.; Scofield, R. Paul; Tennyson, Alan J. D.; Collins, Catherine J.; Lalas, Chris; Loh, Graeme; Matisoo-Smith, Elizabeth; et al. (2014). ”Strong Phylogeographic Structure in a Sedentary Seabird, the Stewart Island Shag (Leucocarbo chalconotus)”. PLoS ONE 9 (3): sid. e90769. doi:. PMID 24614677. PMC: 3948693. http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0090769.
- ^ Heather, Barrie; Robertson, Hugh (2015). The Field Guide to the Birds of New Zealand. New Zealand: Penguin. sid. 290. ISBN 978-0-143-57092-9
- ^ Morton, Jamie (17 februari 2016). ”Meet our 'newest' endangered bird species”. The New Zealand Herald (NZME). http://m.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=11591270. Läst 2 mars 2016.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Leucocarbo chalconotus.
Wikispecies har information om Leucocarbo chalconotus.
|