Overton-fönstret
Overton-fönstret är den bredd av idéer som tolereras som en del i den offentliga diskursen.
Termen är uppkallad efter Joseph P. Overton, som menade att en idé har politisk livskraft beroende på om den faller inom detta område snarare än idéns meriter.[1] Enligt Overton innehåller fönstret bredden av politik som en politiker kan rekommendera utan att verka för extrem för att få eller behålla sitt förtroende i det nuvarande opinionsläget.
Konceptet med "Overton-fönstret" har aldrig testats och kritiseras av forskare inom samhällsvetenskap. I masskulturen och på konservativa webbsidor är begreppet ”Overton-fönstret” uppblåst så mycket att det förklaras som en manipulativ politisk teknologi som kan få samhället att tro att oacceptabla saker (till exempel kannibalism) är acceptabla. I media tillskrivs användningen av sådan manipulation ukrainska icke-statliga organisationer, anhängare av legalisering av samkönade äktenskap[2]. Detta koncept är dock varken en vetenskaplig teori eller en användbar teknik, eftersom ingen har testat dess arbete[. Även teoretiskt sett består samhället av många grupper, för vilka "möjligheternas fönster" inte sammanfaller.[3].
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”A Brief Explanation of the Overton Window”. Mackinac Center for Public Policy. http://www.mackinac.org/12887.
- ^ Косвінцев, Олександр (30 травня 2016). ”Що робити Україні з одностатевим коханням”. ZAHID.NET. https://zaxid.net/shho_robiti_ukrayini_z_odnostatevim_kohannyam_n1393404. Läst 21 september 2023.
- ^ [”Євгенія Резниченко. Фейк Овертона: технологія зміни суспільства, якої не існує. Медіакритика, 19-12-2014 ISSN 2079-2689”. Євгенія Резниченко. Фейк Овертона: технологія зміни суспільства, якої не існує. Медіакритика, 19-12-2014 ISSN 2079-2689. http://www.mediakrytyka.info/za-scho-krytykuyut-media/feyk-overtona-tekhnolohiya-zminy-suspilstva-yakoyi-ne-isnuye.html. Läst 20 жовтня 2015. Євгенія Резниченко. Фейк Овертона: технологія зміни суспільства, якої не існує. Медіакритика, 19-12-2014 ISSN 2079-2689]