Oxioner
Oxioner är varelser med mänskliga ansikten med djurs kroppar och lemmar, som enligt Publius Cornelius Tacitus antogs leva långt norrut i Europa i närheten av finnarna.
Tacitus redogör i boken Germania för de uppgifter han har lyckats få tag på om märkliga människor som klarar av att överleva i det skrämmande norra Europa som har "en frånstötande landskapsbild och ett hårt klimat".[1] Han lokaliserar dem i närheten av finnarna, och beskriver dem på följande sätt:
| ” | Resten är redan sagolik: att hellusierna och oxionerna har människors huvuden och ansikten, (men) djurs kroppar och lemmar: Det vill jag, då det ännu är outforskat, lämna osagt. | „ |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Johan Dahlbäck (28 februari 2005). ”Folk och monster i norr”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/kultur/kultur/folk-och-monster-i-norr-1.1191142.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Tacitus; Önnerfors Alf, Kaliff Anders (2005). Germania. Wahlström & Widstrands klassikerserie, 99-3365423-3 ([Ny utg.][arkeologisk kommentar av Anders Kaliff]). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9709771. ISBN 9146203532