Ozon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ozon
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn Trioxygen
Övriga namn Trisyre
Kemisk formel O3
Molmassa 47,998 g/mol
Utseende Färglös eller svagt blå gas
CAS-nummer 10028-15-6
SMILES [O+](=O)[O-]
Egenskaper
Densitet 2,144 × 10-3 g/cm³
Löslighet (vatten) 1,05 g/l (0 °C)
Smältpunkt -192,5 °C
Kokpunkt -111,9 °C
Faror
Huvudfara
Mycket giftig Mycket giftig
I ren form explosivt
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ozon, O3, är en gas bestående av tre syreatomer per molekyl. Den upptäcktes år 1840 av kemisten Christian Friedrich Schönbein. Han gav ämnet namn efter det grekiska ordet för "att lukta", ozein, med anledning av den karakteristiska lukt som uppstår vid åska, då ozon bildas. Samma lukt av ozon kan kännas även intill gnistbildande elektriska apparater, t.ex. nära kommutatorn i elektriska motorer och vid bågsvetsning.

Ozon i den övre atmosfären. Ozon bildas naturligt i jordens atmosfär mellan 20-30km över hav (se stratosfär) via den fotokemiska process som inträffar när ultraviolett ljus från solen träffar och delar syrgas (O2) som sedan omformas till fritt syre (O1) och ozon (O3). Den höga koncentrationen av ozon i lägre delen av stratosfären gagnar livet på jorden eftersom det minskar den mängd skadlig ultraviolett strålning som når jordytan, se ozonlagret.

Ozon i den lägre atmosfären kan betraktas som en luftförorening (se troposfär). Ozon uppstår i detta fall när luftföroreningar (som kolväten eller kväveoxider) reagerar med solljus. Ozonets kraftigt oxiderande effekt bidrar till att bryta ned andra kolväten och aldehyd-grupper i troposfären, men processen efterlämnar sig utöver koldioxid (CO2) och vatten (H2O) även vissa huvudingredienser i smog. Vid tillräckligt hög koncentration orsakar ozon en irriterande effekt på andningssystemet hos människor och djur samt en skadlig effekt på växter. Se även Marknära ozon.

Livslängd. Eftersom ozon är benäget att reagera kemiskt och är ostabilt i höga koncentrationer har det en relativt kort livslängd jämfört med andra luftföroreningar. Halveringstiden för ozon påverkas av faktorer som: Tillgängliga reaktanter, temperatur, lufttryck, koncentration med mera. I en sluten kammare med fläkt som blandar rumstempererad luft uppvisas en halveringstid på ca 12 timmar.[1] Vissa ej verifierade påståenden hänvisar till en halveringstid så låg som 30 minuter under atmosfäriska förhållanden.

Ozonhål. Minskningen av ozonhalten i yttre atmosfären (beroende bland annat på de ökade industriutsläppen) har under de senaste decennierna lett till att så kallade ozonhål har börjat dyka upp över jordens polarregioner, Arktis och Antarktis. Ozonhålet i Antarktis är större än det i Arktis, beroende på de speciella väderförhållanden som råder i Antarktis.

Teknisk användning[redigera | redigera wikitext]

Ozon är kemiskt sett mycket aggressivt och har en relativt stor teknisk användning. Den kan bland annat användas till ytterst snabb och effektiv blekning av kemiska pappersmassor, samt för sterilisering av vatten. Ett problem med teknisk användning av ozon är gasens instabilitet. Den måste därför tillverkas på plats. Ozon används ofta för att ta bort lukt.

Vanliga användningsområden är:

  • Beredning av läkemedel och syntetiska smörjmedel, där ozonets funktion är att bryta kol-kolbindningar.
  • Blekning av pappersmassa och textilvaror.
  • Desinfektion av luft och vatten, genom att ozonet dödar mögelsporer, bakterier och mikroorganismer. På många håll i världen används ozon i stället för klor för att rena kommunalt dricksvatten. Ozon bildar inga organiska klorföreningar och finns inte heller kvar i vattnet efter reningsprocessen.
  • Desinfektion av tvätt på sjukhus, vårdinrättningar och livsmedelsindustri.
  • Dödande av bakterier, jäst, mögel och insekter på matvaror och i sädeslager.
  • Odöreliminiering av möbler som har överlevt brand men luktar rök; då används en så kallad ozonkammare.
  • Sanering av utrymmen som luktar illa, till exempel soprum, bilar med lukt efter cigarettrök eller rökskadade lokaler efter brand. Då är ozon mycket effektivt, och portabla ozonaggregat av olika storlekar används.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ McClurkin, J. D.; Maier, D. E.. ”Half-life time of ozone as a function of air conditions and movement” (på en). Julius-Kühn-Archiv 0 (425). doi:10.5073/jka.2010.425.167.326. ISSN 1868-9892. http://pub.jki.bund.de/index.php/JKA/article/view/516. Läst 7 september 2016.