Pär Isberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Pär Isberg, född 16 augusti 1955, är en svensk dansare och koreograf.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Isberg utbildades vid Kungliga Teaterns balettskola och anställdes vid dåvarande Operabaletten 1974. Han blev solist 1980 och premiärdansör 1987. Han har kreerat alla stora roller inom den klassiska balettlitteraturen och har arbetat med koreografer som Glen Tetley, Jiri Kylian, John Neumeier och Birgit Cullberg. Han var även anställd vid Scapinobaletten i Amsterdam.

Ett tidigt intresse för koreografi ledde honom till att börja skapa egna dansverk efterhand, inlett med verket Canzone 1985. Han skapade TV-baletter, såsom Himlens hemlighet efter Pär Lagerkvists skådespel och En herrgårdssägen efter Selma Lagerlöf, och därefter flera helaftonsbaletter för Kungliga Operan, där han var huskoreograf 1996–99, bland annat en nytolkning av Nötknäpparen där han lät ETA Hoffmanns saga sammansmälta med svenska Elsa Beskows sagor om Petter och Lottas jul till något som blivit något av en ny traditionsklassiker för svenska balettkompanier sedan urpremiären 1995 och även har satts upp i Estland[1]. För detta verk tilldelades han Birgit Cullbergstipendiet 1999[2] Andra verk för Kungliga Baletten är Skiljeväg, Harmonielehre, Elementa, Herr Arnes penningar, Carmina Burana, Pippi Långstrump 2005 och Ringaren i Notre-Dam 2009. För Göteborgsoperans balett har han skapat verket Anima förutom Nötknäpparen. För Finlands nationalbalett gjorde han verket Bachspace, för Estlands nationalbalett en ny version av Törnrosa, för Det Kongelige Teaters Balett i Köpenhamn baletterna Hans och Greta, In Search of och Papirklipp, om HC Andersen. För Kinas Nationalbalett har han skapat Butterfly Lovers samt sin version av Coppelia.

Isberg är systerson till konstnären Leopold Fare och skådespelaren Janne Loffe Carlsson.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dagens Nyheter 3 december 2008, "Balettklassiker med mörka stråk mitt i Elsa Beskows julidyll"
  2. ^ Svenska Opera, om Pär Isbergs "Nötknäpparen" och Cullbergstipendiet

Källor[redigera | redigera wikitext]