P.G. Wodehouse

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
P.G. Wodehouse
P.G. Wodehouse, 1904.
P.G. Wodehouse, 1904.
FöddPelham Grenville Wodehouse
15 oktober 1881
Guildford, Surrey, Storbritannien
Död14 februari 1975 (93 år)
Southampton, Suffolk County, New York, USA
YrkeFörfattare
NationalitetEngelsk Storbritannien
SpråkEngelska
Verksam1902–1974
Framstående verkBöckerna om Jeeves och Wooster
Böckerna om Blandings

Pelham Grenville Wodehouse, född 15 oktober 1881 i Guildford, Surrey, död 14 februari 1975Southampton Hospital, Long Island, New York,[1] var en brittisk humorist och författare. Han blev amerikansk medborgare 1955.[2] Wodehouse är mest känd för sina språkligt ekvilibristiska romaner och noveller om brittisk överklass i det tidiga 1900-talet. Som librettist arbetade han tillsammans med flera stora musikalkompositörer, som Kern, Porter och Gershwin.[3] Under några år i början av 1930-talet arbetade han i Hollywood som manusdoktor för MGM.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Pelham, längst till höger, med sina äldre bröder Peveril och Armine 1887. Den fjärde brodern, Richard Lancelot föddes 1892.

Fadern, Ernest Wodehouse, var brittisk magistratsdomare i Hongkong. När Pelham (alltid kallad Plum av familj och vänner) var två år gammal skickades han tillsammans med två äldre bröder tillbaka till England, där de sattes under omvårdnad av en guvernant och senare skickades till diverse internatskolor. Skolloven tillbringade de hos fastrar och mostrar. Wodehouse studerade vid Dulwich College åren 1894–1900 och efter examen tog han anställning som banktjänsteman på Hong Kong and Shanghai Bank i London, eftersom familjens ekonomi inte tillät att han följde sin äldre bror Armine till Oxford.[5] Efter två år på banken fick Wodehouse chansen att vikariera för William Beach Thomas[a] som krönikörThe Globe där han inom kort fick fast anställning som journalist.[6] Efter framgångar med sina tidiga böcker sade han upp sig från tidningen för att försöka lyckas som heltidsförfattare.[7] Wodehouse undslapp militärtjänstgöring på grund av dålig syn.[8]

Senare flyttade Wodehouse till New York och arbetade som teaterkritiker på tidningen Vanity Fair.[9] Han gifte sig 1914 med Ethel Wayman, som var två gånger änka och vars dotter, Leonora, från det första äktenskapet Wodehouse senare adopterade.[10]

Vid sidan av författandet av romaner och noveller hade Wodehouse en mycket framgångsrik karriär som sångtextförfattare till musikalkomedier, där han samarbetade med främst Guy Bolton och Jerome Kern, men även George och Ira Gershwin.[9][11]

Anklagelser om nazipropaganda[redigera | redigera wikitext]

Ethel och P.G. Wodehouse bodde växelvis i England och USA, men de tillbringade även stora delar av sina liv i Frankrike. I andra världskrigets inledning blev de båda kvar för länge på egendomen i Le Touquet för att hinna undkomma tyskarnas avancemang,[12] och 1940 internerades Wodehouse i ett fångläger i Tost (Toszek) i Övre Schlesien.[13][b] Han frigavs i juni 1941, några månader före sin 60-årsdag, en ålder vid vilken internerade utländska medborgare normalt frisläpptes.[15] Tyskarna hade utformat en strategi för hur man skulle kunna dra fördel av hans popularitet i propagandasyfte. Wodehouse övertalades att medverka i tysk radio i sändningar riktade till USA som då fortfarande var neutralt.[16] De sammanlagt fem kåserier, som med humor berättade om tillvaron i ett fångläger, var från Wodehouses sida menade som moralhöjande och som ett tack till beundrare i USA som sänt honom brev och presenter under fångenskapen. Tyska utrikesministeriet å sin sida räknade med att vinna välvilja hos amerikanerna, som man hoppades skulle förbli neutrala.[17] Ingenting i själva innehållet var anmärkningsvärt, men enbart det faktum att utsändningarna gjordes i samarbete med fienden innebar att Wodehouse misstänkliggjordes i de allierades ögon, och när kåserierna på propagandaministeriets initiativ återutsändes över Storbritannien en månad senare väckte det stort uppseende i brittisk press och i parlamentet. I Storbritannien kom sändningarna på många håll att betraktas som medlöperi, kanske till och med landsförräderi,[18] och han jämfördes med den ökände Lord Haw-Haw.[19] Paret Wodehouse bodde i Paris under krigets återstod, övervakade av MI6.[20][c] Efter kriget kände sig Wodehouse ovälkommen i sitt hemland; han flyttade då permanent till RemsenburgLong Island i USA, där han bodde kvar till sin död.[22][23]

Ridderskap[redigera | redigera wikitext]

Bara några veckor före sin död dubbades Wodehouse till kommendör av 1 klass av Brittiska Imperieorden och erhöll rätten att tituleras sir. Hade det inte varit för hans misstag under kriget[d] skulle han förmodligen erhållit den utmärkelsen långt tidigare.[20]

Musikalkomedier[redigera | redigera wikitext]

Teaterscenen var fundamentet för Wodehouses karriär. Han medskapade 33 musikaler och 18 talpjäser. Tillsammans med Guy Bolton och Jerome Kern förnyade han den amerikanska musikalscenen, som under 1900-talets första decennier till stor del bestod av musiksatta burleskvarianter av populära talpjäser eller wieneroperetter.[24] Alla tre bidrog till Emmerich Kálmáns Miss Springtime 1916,[25] men trions första helt egna musikal blev Have a Heart som uruppfördes på Liberty Theatre i New York i januari 1917. Bolton och Wodehouse stod bakom librettot och Wodehouse skrev sångtexterna.[26][e] Kern, Bolton och Wodehouse hade året 1917 fem musikaler samtidigt på Broadway, en bedrift som är oöverträffad.[28]

Under karriären skrev Wodehouse fler än 200 sångtexter,[29] den första till musikalfarsen Sergeant Brue som spelades i Londons West End 1904,[f] något som ledde till ett fast engagemang som textförfattare vid Seymour Hicks Aldwych Theatre,[31] vars musikal The Beauty of Bath försågs med tre nummer av Wodehouse och den unge amerikanske kompositören Jerome Kern, som vistades långa stunder i London vid seklets början.[32] De båda återsågs i Amerika, och Wodehouse medverkade i tillkomsten av flera av Kerns så kallade "Princess musicals" (efter Princess Theatre), med sånger som exempelvis "Till the Clouds Roll By" ur Oh, Boy!. En av Wodehouses mer välkända sångtexter är den till "Bill" ur Kerns Teaterbåten. Sången skrevs ursprungligen till Oh, Lady! Lady!! 1917, men lyftes ut av olika anledningar. Den planerades att istället ingå i Sally 1920, men inte heller där fick den vara kvar. När den till slut inkluderades i Teaterbåten 1927 hade texten reviderats lätt av Oscar Hammerstein. Urpremiärens programblad krediterar Wodehouses insats, men sångtexten har alltsedan dess vanligen betraktats som Hammersteins trots att denne vinnlade sig om att påtala missuppfattningen.[33]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

P.G. Wodehouse gav ut sin första bok 1902, pojkboken I knipa, en typ av berättelse han redan skrivit några för collegetidningen vid Dulwich.[34] Hans första bok att räknas till humorgenren blev Kärlek i hönsgården från 1906 som introducerade S.F Ukridge, modellerad efter Wodehouses vän Herbert Westbrook.[35] Wodehouse blev under sin dryga 70 år långa författarkarriär publicerad i hela världen. Den tidigast kända översättningen av en Wodehouseroman är Hanny Flygares översättning till svenska av Piccadilly Jim från 1920, och redan 1912 publicerades novellen "Ruth i landsflykt" i Allers Familj-Journal.[36]

Wodehouse är känd för sina sorglösa och humoristiska romaner och noveller om brittisk och i viss utsträckning amerikansk medel- och överklass under 1900-talets första decennier. Hans stil kännetecknas av en fantastisk språkbehandling,[37][38] ett utsökt sinne för humor, roande liknelser och träffande beskrivningar av personer och situationer. Han citerar gärna de stora poeterna och refererar till mytologi, filosofi och Bibeln.

Ett vanligt tema i Wodehouses böcker är den medellöse, något excentriske unge mannen, (konstnären, tidningsskribenten, pastorsadjunkten osv.) som av egen kraft, med hjälp av sin egen uppfinningsrikedom, entusiasm och påhittighet löser ett brydsamt problem och kommer på grön kvist. Han får sina drömmars flicka och finner ekonomiska medel att försörja henne till slut. Denna karaktärstyp exemplifieras av Jerry West i Flickan i blått, Ronald Eustace Psmith i Psmith ordnar saken, Bill Hollister i Rävspel, Joss Weatherby i Ferm expedition och Sam Shotter i Sam hos tidningskungen.

Wodehouse skrev elva romaner och ett flertal noveller om den lätt förvirrade unge aristokraten Bertie Wooster och hans intelligente och världsvane betjänt Jeeves, som gärna citerar skalder som Shakespeare eller Wordsworth.[39] Detta klassiska par i brittisk litteratur gjorde sitt första framträdande i novellen "Extricating Young Gussie" publicerad i novellsamlingen The Man With Two Left Feet från 1917,[g] och sitt sista i romanen Fastrar är inga gentlemän från 1974.

En annan välbekant figur påträffas i böckerna om slottet Blandings. Den monokelprydde, levnadsglade Galahad Threepwood, yngre bror till den sympatiske och vimsige slottsherren Lord Emsworth, förekommer bland annat i romanerna Blixt och dunder, Åska i luften, Fullmåne och Svinhugg går igen. Galahad är en gentleman; belevad, snillrik och väldigt påhittig; en munter och uppfinningsrik person som med liv och lust kastar sig in i diverse intriger för att hitta okonventionella lösningar till olika problem som uppstår i hans omgivning. Blandingssviten rymmer tio romaner och nio noveller. Dessutom finns Sunset at Blandings, som var den sista romanen Wodehouse arbetade på. Några år efter hans död gavs den ut med kommentarer och fotnoter.

Många av Wodehouses böcker utspelar sig på vackra lantegendomar, andra i flotta våningar och exklusiva klubbar i London och New York. Ibland tilldrar sig handlingen i den fiktiva Londonförorten Valley Fields, som Wodehouse baserade på Dulwich där han tillbringade sin skoltid.[41] Intrigerna är skenbart enkla men har ett komplext nät av underintriger.[42] Huvudpersonen är ofta olyckligt kär eller har ont om pengar och en kreativ lösning måste fram. I böckerna om Jeeves och Bertie Wooster är det ofta någon av Berties kamrater som hamnar i trångmål och betjänten Jeeves får hitta lösningen, medan berättaren Wooster ofta själv råkar hamna i klämma på vägen. Wodehouses böcker utmärks av en torr brittisk humor, med distans till historien med en typisk brittisk självironi – kanske tydligast i böckerna om Jeeves och Wooster, där aristokraterna ofta är naiva och bortkomna medan tjänstefolket är intelligenta och världsvana men ändå inte ifrågasätter tingens ordning.

Utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • 1920 – Piccadilly-Jim/ Piccadilly Jim (1917)[i]
  • 1921 – En flicka i trångmål/ A Damsel in Distress (1919)[k]
  • 1921 – Rörliga pengar/ Uneasy Money (1916)[t]
  • 1922 – Psmith som journalist/ Psmith Journalist (1915)[m]
  • 1922 – Vännen Archies missöden/ Indiscretions of Archie[e]
  • 1923 – Dick Underhills fästmö/ Jill the Reckless (1921)[e]
  • 1925 – Den okända som han älskade/ A Gentleman of Leisure (1910)[t]
  • 1931Den oförliknelige Jeeves / The Inimitable Jeeves (1923)[g]
  • 1931 – Lord Emsworths misstag/ Something Fresh (1915)[o]
  • 1933 – Billie och hennes friare/ The Girl on the Boat (1922)[g]
  • 1934 – Hett om öronen/ Hot Water (1932)[f]
  • 1934 – Psmith ordnar saken/ Leave it to Psmith (1923)[b]
  • 1935Blixt och dunder/ Summer Lightning (1929)[b]
  • 1935 – Pengar till skänks/ Money for Nothing (1928)[f]
  • 1935 – Sam hos tidningskungen/ Sam the Sudden (1925)[f]
  • 1936 – Fina papper/ Big Money (1931)[f]
  • 1936 – Kärlek i hönsgården/ Love Among the Chickens (1906)[t]
  • 1936Tack, Jeeves!/ Thank You, Jeeves! (1934)[b]
  • 1936 – Åska i luften/ Heavy Weather (1933)[b]
  • 1937 – Bill Erövraren/ Bill the Conqueror (1924)[b]
  • 1937 – En blyg ung man/ The Small Bachelor (1927)[h]
  • 1937 – I knipa/ The Pothunters (1902)[d]
  • 1937 – Jeeves klarar skivan/ Carry On, Jeeves (1925)[b]
  • 1937 – Lagets kapten/ A Prefect's Uncle (1903)[d]
  • 1938 – Rörliga pengar/ Uneasy Money (1917)[d]
  • 1938 – Sommarpippi/ Summer Moonshine (1938)[h]
  • 1939Som det anstår en Wooster/ The Code of the Woosters (1938)[a]
  • 1939 – Den vita fjädern / The White Feather (1907)[p]
  • 1940Farbror Fred på vårhumör/ Uncle Fred in the Springtime (1939)[a]
  • 1941 – Luft i luckan/ Mike (1909)[c]
  • 1941 – Nära ögat/ The Luck of the Bodkins (1935)[a]
  • 1942 – Ferm expedition/ Quick Service (1940)[a]
  • 1942 – Odågorna/ The Head of Kay's (1905)[c]
  • 1942 – Pengar på banken/ Money in the Bank (1942)[a]
  • 1943All right, Jeeves!/ Right Ho, Jeeves (1934)[a]
  • 1944 – Guldklimpen/ The Little Nugget (1913)[a]
  • 1945 – Får jag föreställa mr Mulliner?/ Meet Mr Mulliner (1927)[a]
  • 1946 – Mr Mulliner har ordet/ Mr Mulliner Speaking (1929)[a]
  • 1947Bravo, Jeeves!/ Joy in the Morning (1946)[a]
  • 1948Fullmåne/ Full Moon (1947)[a]
  • 1949 – Vårkänslor/ Spring Fever (1948)[a]
  • 1950Alla tiders Wodehouse (flera böcker)[a]
  • 1950 – Farbror Dynamit/ Uncle Dynamite (1948)[a]
  • 1951 – Kaka söker maka/ The Mating Season (1949)[a]
  • 1952 – Kvällar med mr Mulliner/ Mulliner Nights (1933)[a]
  • 1953 – Svinhugg går igen/ Pigs Have Wings (1952)[a]
  • 1954Ring på Jeeves!/ Ring for Jeeves (1953)[a]
  • 1955Jeeves och feodalandan/ Jeeves and the Feudal Spirit (1954)[a]
  • 1956Fransysk visit/ French Leave (1956)[a]
  • 1957Den oumbärlige Jeeves (flera böcker)[a]
  • 1957Rävspel/ Something Fishy (1957)[a]
  • 1958 – Skrattgas/ Laughing Gas (1936)[a]
  • 1958Cocktaildags/ Cocktail Time (1958)[a]
  • 1960Den oefterhärmlige Jeeves/ The Inimitable Jeeves (1923)[a]
  • 1960Sängfösare/ A Few Quick Ones (1959)[a]
  • 1961 – När Jeeves är borta/ Jeeves in the Offing (1960)[a]
  • 1962Sköna juveler/ Ice in the Bedroom (1961)[a]
  • 1963 – Alltid till er tjänst/ Service with a Smile (1934)[a, u]
  • 1964Upp med hakan, Jeeves/ Stiff Upper Lip, Jeeves (1963)[a]
  • 1965 – Infrusna tillgångar/ Frozen Assets (1964)[a]
  • 1965 – Piccadilly-Jim/ Piccadilly Jim (1918)[r]
  • 1966Galahad på Blandings/ Galahad at Blandings (1965)[a]
  • 1967 – Ett upp för Cuthbert/ The Clicking of Cuthbert (1922)[a]
  • 1968 – Sammelsurium/ Company for Henry (1967)[a]
  • 1969 – Brukar betjänter begå bankrån?/ Do Butlers Burgle Banks? (1968)[a]
  • 1970 – En pelikan på Blandings/ A Pelican at Blandings (1969)[a]
  • 1971 – Flickan i blått/ The Girl in Blue (1970)[a]
  • 1972 – Underbart, Jeeves!/ Much Obliged, Jeeves (1971)[a]
  • 1973 – Smycken, tycken och Monty Bodkin/ Pearls , Girls and Monty Bodkin (1972)[a]
  • 1974 – Inbitna ungkarlar/ Bachelors Anonymous (1973)[a]
  • 1975 – Fastrar är inga gentlemän/Aunts Aren't Gentlemen (1974)[a]
  • 1976 – Oss golfare emellan/ The Heart of a Goof (1926)[a]
  • 1977 – Lita på Bill/ The Old Reliable (1950)[a]
  • 1978 – Det våras på Blandings/ Something Fresh (1915)[a]
  • 1979 – Flicka i fara/ A Damsel in Distress (1919)[a]
  • 1981 – Wodehouse om Wodehouse/ Over Seventy (1956) och lite ur Performing Flea (1953)[a]
  • 1987 – Golfhistorier/ The Clicking of Cuthbert (1922)[a]
  • 1991 – Mera golf!/ Delar av The Golf Omnibus (1973)[a]
  • 1996 – De bästa golfhistorierna/ Delar av The Golf Omnibus (1973)[a]
  • 2010 – Drönarhistorier/ Young Men in Spats (1936)[t]
  • 2011 – Bland lorder och drönare (noveller från svenska tidskrifter 1926–1971)[t]
  • 2013 – Döden på Excelsior (tidskriftsnoveller)[s]
  • 2015 – I sällskap med Wodehouse (flera böcker och tidskrifter)[t]

Översättare: Upp
[a] Birgitta Hammar [b] Vilgot Hammarling
[c] Gösta Högelin [d] Emil Langlet
[e] Harald Johnsson [f] Stig Facht
[g] Kerstin Wimnell [h] Martin Loya
[i] Hanny Flygare [k] Ulla Rudebeck
[m] Ernst Lundquist [o] Elsa Jonason
[p] Axel Essén [r] Helge Åkerhielm
[s] Bengt Malmberg [t] okänd / flera olika
[u] Mons Mossner källa

Filmatiseringar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ De båda hade lärt känna varandra vid Dulwich, där Thomas tjänstgjort som lärare en kort tid.
  2. ^ Wodehouse färdigställde romanen Money in the Bank under interneringstiden.[14]
  3. ^ En ung Malcolm Muggeridge fick uppdraget. Övervakningen hade mer karaktär av umgänge; Wodehouse och Muggeridge blev mycket goda vänner.[21]
  4. ^ Som han själv i Performing Flea ursäktade med att han var "politisk idiot".
  5. ^ Boltons och Wodehouses samarbete sträckte sig utanför musikalområdet; de skrev talpjäser och bearbetade varandras verk. Bolton skapade en pjäs baserad på Wodehouses roman Vårkänslor, men ändrade kön på huvudfiguren och miljön från England till USA. Det pjäsmanuset använde Wodehouse som grund för romanen Lita på Bill.[27]
  6. ^ "Put Me In My Little Cell" till en melodi av Frederick Rosse, arvode fem guineas.[30]
  7. ^ Ursprungligen i Saturday Evening Post 18 september 1915.[40]
  1. ^ Whitman, Alden (15 februari 1975). ”P. G. Wodehouse Is Dead on L.I. at 93; Creator of Jeeves and Bertie Wooster”. New York Times. http://www.nytimes.com/1975/02/15/archives/pg-wodehouse-is-dead-on-li-at-93-creator-of-jeeves-and-bertie.html. Läst 19 oktober 2017. 
  2. ^ Cawthorne 2013, s. 38
  3. ^ ”Lyrics and libretti”. The P. G. Wodehouse Society UK. https://www.pgwodehousesociety.org.uk/musical.html. Läst 13 november 2018. 
  4. ^ Taves, s. 23ff
  5. ^ Ratcliffe 2011, s. 49
  6. ^ Ratcliffe 2011, s. 52–53
  7. ^ Ratcliffe 2011, s. 56
  8. ^ Ratcliffe 2011, s. 73
  9. ^ [a b] Ratcliffe 2011, s. 94
  10. ^ Ratcliffe 2011, s. 92–93
  11. ^ Ratcliffe 2011, s. 22
  12. ^ Ratcliffe 2011, s. 294–295
  13. ^ Ratcliffe 2011, s. 296
  14. ^ Ratcliffe 2011, s. 314
  15. ^ Ratcliffe 2011, s. 304
  16. ^ Ratcliffe 2011, s. 302ff
  17. ^ Ratcliffe 2011, s. 303
  18. ^ Ratcliffe 2011, s. 307
  19. ^ Letter reveals Wodehouse's wounds over Nazi broadcasts”. The Guardian. 3 juni 2007. https://www.theguardian.com/uk/2007/jun/03/books.booksnews. Läst 9 december 2017. 
  20. ^ [a b] Holmes, Colin. Searching for Lord Haw-Haw: The Political Lives of William Joyce. sid. 392,399. ISBN 9781317408352. https://books.google.se/books?id=sGvADAAAQBAJ 
  21. ^ Ratcliffe 2011, s. 347
  22. ^ ”Information Sheet on the Wartime Controversy”. The P G Wodehouse Society (UK). http://www.pgwodehousesociety.org.uk/controversy.html. Läst 3 december 2017. 
  23. ^ Sproat, Iain. ”PG Wodehouse : The Wartime Period”. Times Literary Supplement och PGWodehusebooks.com. http://www.pgwodehousebooks.com/war.htm. Läst 3 december 2017. 
  24. ^ Jasen 1979, s. 28
  25. ^ Jasen 1979, s. 34
  26. ^ Jasen 1979, s. 36
  27. ^ Jasen 1979, s. 29
  28. ^ Have a Heart, Oh, Boy!, Leave it to Jane, The Riviera Girl och Miss 1917Cawthorne 2013, s. 16
  29. ^ Jasen 1979, s. 7
  30. ^ Jasen 1979, s. 10–11
  31. ^ Ratcliffe 2011, s. 54
  32. ^ ”Had P G Wodehouse been American he would be called the father of the musical”. The Bunnet-Muir Musical Theatre Archive Trust. http://overtures.org.uk/?p=13211. Läst 10 november 2018. 
  33. ^ Hischak, Thomas S. (på engelska). The Jerome Kern Encyclopedia. sid. 12. ISBN 9780810891685. https://books.google.se/books?id=1CjUndpIBNoC. Läst 11 november 2018 
  34. ^ Ratcliffe 2011, s. 38
  35. ^ Ratcliffe 2011, s. 53
  36. ^ Malmberg, Bengt (2013). ”P. G. Wodehouse Conquers Sweden” (pdf). The P. G. Wodehouse Society UK (Wooster Sauce). http://wodehouseforskning.weebly.com/uploads/2/5/4/2/25425413/pgw_conquers_sweden.pdf. Läst 20 oktober 2017. 
  37. ^ McCrum, Robert (2011). ”Wodehouse and the English language”. Oxford Today. ISSN 0954-1306. http://www.oxfordtoday.ox.ac.uk/features/wodehouse-and-english-language#. Läst 20 oktober 2017. 
  38. ^ Prenkert, Tomas (2017). ”Birgitta Hammars genialiska tolkningar av Wodehouse; en exempelsamling med svenska formuleringar av Birgitta Hammar” (pdf). https://wodehouseforskning.weebly.com/uploads/2/5/4/2/25425413/roligheter_av_hammar_7_mars_2017.pdf. 
  39. ^ Cawthorne 2013, s. 170
  40. ^ ”Wodehouse's Books A Detailed Bibliography, with Notes”. MadamEulalie.org. http://www.madameulalie.org/tmordue/pgwnotes.html. Läst 14 december 2017. 
  41. ^ Bergström, Björn (2013). ”Valley Fields, förstädernas förstad”. Jeeves. ISSN 0284-4532. https://wodehouseforskning.weebly.com/uploads/2/5/4/2/25425413/valley_fields_bjrn_b.pdf. 
  42. ^ Jordison, S. (7 maj 2014). ”PG Wodehouse's creative writing lessons”. The Guardian. https://www.theguardian.com/books/booksblog/2014/may/07/pg-wodehouse-creative-writing-leave-it-to-psmith-reading-group. Läst 19 september 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]