Pailonahaj

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pailonahaj
Status i världen: Nära hotad[1]
Portuguese shark.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBroskfiskar
Chondrichthyes
UnderklassHajar och rockor
Elasmobranchii
ÖverordningHajar
Selachii
OrdningPigghajartade hajar
Squaliformes
FamiljSömnhajar
Somniosidae
SläkteCentroscymnus
ArtPailonahaj
C. coelolepis
Vetenskapligt namn
§ Centroscymnus coelolepis
AuktorBocage & Capello, 1864[2]
Utbredning
Centroscymnus coelolepis distmap.png
Pailonahajens utbredning (blått)
Portuguese shark nmfs.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Pailonahaj (Centroscymnus coelolepis) är en haj som tillhör familjen sömnhajar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pailonahajen har en förhållandevis kraftig kropp för att vara en pigghaj, med en kort, trubbig nos och korta gälbågar. Färgen är enfärgat brunsvart; ungfiskar är dock mer blåaktigt svarta än bruna.[3] Huden är försedd med stora, men inte speciellt vassa hudtänder. De två ryggfenorna är små.[4] Som de flesta pigghajar har den en tagg främst i varje ryggfena, men taggarna är mycket små och till största delen dolda av hud.[5] Tänderna är olika i över- och underkäke; de övre tänderna är smala och spetsiga, medan de undre är breda, utan spets men med en skärande kant.[3] Hanar betraktas som vuxna vid en längd av 80 cm, honor vid 100 cm. Maxlängden ligger vid 120 cm.[6]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Arten lever längs kontinentalsockelns sluttningar och vid havsbottnen på ett djup mellan 130 och 3 700 m, vanligtvis under 400 m. Födan består av andra hajar, benfiskar, ryggradslösa djur (som snäckor[7]), as (sälar och valar [6]samt bläckfiskar[8]. Den kan även bita mindre köttstycken ur större, levande byten på samma sätt som cigarrhajen.[6]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Pailonahajen är levandeförare, och honan föder mellan 13 och 17 ungar med en längd av 27 – 30 cm. Under utvecklingen får fostren näring från sin gulesäck; ingen näring erhålles alltså via honan. Honorna blir könsmogna vid en längd mellan 90 och 100 cm, hanarna vid 70 till 75 cm längd.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

I östra Atlanten finns arten från Island, längs västra Brittiska öarna, Frankrike och Iberiska halvön till norra Västafrika och återigen längs Sydafrikas kust. Den går även in i västra Medelhavet.[8] I västra Atlanten finns den från Newfoundland i Kanada till Delaware i USA. Den finns även i västra Stilla havet runt Japan, Nya Zeeland och Australien samt i västra Indiska oceanen vid Seychellerna.[7]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

Ett visst fiske bedrivs, främst på grund av den oljerika levern, men även för mänsklig konsumtion och som industrifisk.[3] IUCN har klassificerat den som nära hotad ("NT"), framför allt på grund av dess långsamma tillväxt.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Stevens, J. & Correia, J.P.S. 2003 Centroscymnus coelolepis IUCN 2010 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2010-09-15
  2. ^ Centroscymnus coelolepis Barbosa du Bocage and Brito Capello, 1864” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=160724. Läst 15 september 2010. 
  3. ^ [a b c d] George Burgess, Cathy Bester. ”PORTUGUESE SHARK” (på engelska). Florida Museum of Natural History. http://www.flmnh.ufl.edu/fish/Gallery/Descript/PortugueseShark/PortugueseShark.html. Läst 16 september 2010. 
  4. ^ Mark McGrouther (17 juni 2010). ”Portuguese Dogfish, Centroscymnus coelolepis Bocage & Capello, 1864” (på engelska). Australian Museum. http://australianmuseum.net.au/Portuguese-Dogfish-Centroscymnus-coelolepis-Bocage-Capello-1864. Läst 15 september 2010. 
  5. ^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 133, 324. ISBN 91-1-844202-1 
  6. ^ [a b c] Compagno, Leonard; Dando, Marc; Fowler, Sarah (2005) (på engelska). Sharks of the World. Princeton, USA: Princeton University Press. sid. 112. ISBN 978-0-691-12071-3 
  7. ^ [a b] Carpenter, Kent E. (20 april 2010). Centroscymnus coelolepis Barbosa du Bocage & de Brito Capello, 1864 Portuguese dogfish” (på engelska). Fishbase. http://fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=662. Läst 15 september 2010. 
  8. ^ [a b] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 56. ISBN 91-518-3505-3