Palazzo Doria-Pamphili

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Palazzo Doria-Pamphili
Palats
Fasaden mot Via del Corso, ritad av Gabriele Valvassori.
Fasaden mot Via del Corso, ritad av Gabriele Valvassori.
Land Italien Italien
Region Lazio
Kommun Rom
Adress Via del Corso 305
Koordinater 41°53′50.55″N 12°28′52.82″Ö / 41.8973750°N 12.4813389°Ö / 41.8973750; 12.4813389
Arkitekt Carlo Maderno
Antonio del Grande
Gabriele Valvassori
Paolo Ameli
Ägare Familjen Doria-Pamphili
Färdigställande 1740-talet
Arkitektonisk stil Barock, rokoko (barocchetto)
Fasaden mot Via del Plebescito, ritad av Paolo Ameli.
Fasaden mot Via del Plebescito, ritad av Paolo Ameli.

Palazzo Doria Pamphili är ett palats i Rom beläget mellan Via del Corso, Piazza del Collegio Romano, Via della Gatta och Via del Plebiscito. Palatset hyser bland annat Galleria Doria-Pamphili, en av Roms främsta konstsamlingar.

Palatsets äldsta kärna härstammar från 1435. Till denna tillkom en gård och en kolonnad i två våningar. I början av 1600-talet gav kardinalen Pietro Aldobrandini i uppdrag åt Carlo Maderno att utvidga palatset. Fasadlängan mot Piazza del Collegio Romano uppfördes 1659–1663 av Antonio del Grande. Portalen öppnar upp mot en monumentaltrappa som leder upp till piano nobile.

Östfasaden[redigera | redigera wikitext]

Ättlingar till påven Innocentius X (Giovanni Battista Pamphili) uppdrog i början av 1730-talet åt Gabriele Valvassori att rita en ny flygel åt öster, mot Via del Corso. Denna imposanta tillbyggnad skulle bland annat inrymma ett tavelgalleri på piano nobile. Valvassori, som hade studerat under Carlo Fontana vid Accademia di San Luca, gjorde få hänvisningar till sin läromästares strama akademism. Fasaden, som är av betydande längd, har sjutton axlar. Trots detta bryter Valvassori monotonin genom olika fasaddekorationer och murartikuleringar. Han kombinerade i fasadens vertikala och horisontella rörelser på ett sinnrikt sätt. En vertikal strävan åstadkoms genom att placera de övre våningarnas fönster på samma linje ovanför varandra. Fönstrens täta placering förlänar även fasaden en horisontell kontinuitet.

Valvassori har vid utformningen av fönsterpedimenten i piano nobile tagit intryck av motsvarande detalj i Francesco Borrominis Palazzo di Propaganda Fide, fullbordat 1667. Han har även inspirerats av Borrominis snedställda kolonner och smyckade kapitäl. I östfasaden förenar Valvassori rokokoidiomets formspråk med barockens monumentalitet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sullivan, George H. (2006) (på engelska). Not Built in a Day: Exploring the Architecture of Rome. New York: Carroll & Graf. ISBN 0-78671-749-1 
  • Varriano, John L. (1986) (på engelska). Italian Baroque and Rococo Architecture. New York: Oxford University Press. ISBN 0-19-503547-X 
  • Wittkower, Rudolf (1999) (på engelska). Art and Architecture in Italy 1600–1750 (6). New Haven: Yale University Press. ISBN 0-300-07890-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]