Paleoindiansk tid

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Paleoindiansk tid är enligt Gordon Willey och Philip Phillips sedan 1958, ett föreslagen tidsera som börjar för omkring 20 000 år sedan. Tidseran används för Amerika. Termen syftar på paleoindianer eller paleoamerikaner, det vill säga de människor som först invandrade till Amerika för cirka 18 500–15 500 år sedan.

Indelningen av kulturstadier i Amerika föreslogs av Gordon Willey och Philip Phillips 1958. De kallade den äldsta fasen Lithic stage efter första uppträdandet av slagna stenverktyg i Nordamerika. Termen Paleoindiansk tid är en alternativ beteckning för samma tid som Willey och Phillips ansåg vara sämre på grund av möjligheten till missförstånd av begreppet indian. Termen lanserades i boken Method and Theory in American Archaeology[1]

Detta första litiska stadium omfattade två huvudfaser i stenteknologin.

  • Ospecialiserade och till stor del obearbetade kärnor och avslag från dessa med, rena avslag som dominerande teknik.
  • Tillverkning med mer avancerad spånteknik i stenteknologin med speciella lansettspetsar med eller utan retusch som mest karakteristiska artefakt.[1]

De mest övertygande bevisen för den tidiga litiska perioden baseras på fynd från platser i Sydamerika. Där har det hittats enklare grova stenredskap och de har daterats till en ålder över 20 000 år. En av de äldsta platserna är Monte Verde i Chile. Den tidpunkten är innan landbryggan mellan Sibirien och Alaska existerade och antyder att Amerika koloniserades utmed kusterna.

Den andra fasen börjar med Cloviskulturen i Nordamerika från 11,500 f Kr. Även Folsomkulturen är ett exempel på mer avancerad spånteknik. Denna mycket mer avancerade stenteknik antogs vara ett resultat en ny immigration individer från kulturer i senpaleolitska Eurasien via Beringlandbryggan.. Emellertid visar nyare genetisk forskning inte någon skillnad mellan Clovis folk och folk före Clovis.[2] Det gör att stenteknologins snabba utveckling antingen är en snabb utveckling av egen kraft eller resultatet av kontakter med gamla världen som inte har satt några genetiska spår hos den nordamerikanska befolkningen. I Sydamerika finns också artefakter från andra stadiet de bästa exemplen är så kallade fiskstjärtspetsar.

Fiskstjärtspets hittad i Belize.

Under den så kallade litiska perioden levde människorna i små grupper, som var rörliga och jagade, fiskade och samlade ätliga växter. Utnyttjande av växter och djur ledde så småningom till genetiska förändringar i vissa växter och djur som började domesticeras. Detta sätt att leva fortsatte till omkring 5000 f. Kr men då började domesticeringen slå igenom. Tecken på att en ny period börjar varierar mellan olika regioner. Användningen av textilier, keramik och den gradvisa ersättningen av jägare och samlare med jordbruk,tamboskap är alla delar i denna process. Slutdatum varierar men är runt 5000 f. Kr. till 3000 f Kr i många områden. Den litiska perioden följdes sedan av den så kallade arkaiska perioden. Men detta kompliceras av den tidiga bomullsodlingen i Sydamerika.

En bok som behandlar sydöstra Nordamerika är Prehistoric Indians of the Southeast: Archaeology of Alabama and the Middle South av John A. Walthall.[3] Boken behandlar regionens arkeologi under 11 000 år från 9000 f Kr till 1750 då de vita nybyggarna har etablerat sig i regionen. Boken bygger fynd på amatörarkeologer och professionella. Utbyggnader av motorvägar och vattenkraftsdammar gör att arbetet med att bevara det förhistoriska kulturarvet har fått påskyndas.

Gordon Wiley är en av 11 arkeologer som skildras i The Pastmasters : eleven modern pioneers of archaeology[4] av Glyn Daniel och Christopher Chippindale. En av de ledande forskarna inom området är Alex Krieger som har dokumenterat hundratals fyndplatser där stenverktyg har upptäckts. De mest övertygande exemplen på denna litiska eras första fas är de som hittats i Sydamerika.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]