Palestina (stat)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Palestina (olika betydelser).
Staten Palestina
Valspråkinget
Nationalsång: Biladi
Huvudstad Ramallah (de facto), Jerusalem (krävd)1
Största stad Gaza
Officiellt språk arabiska
Statsskick Parlamentarisk republik
 -  President Mahmoud Abbas
 -  Premiärminister Salam Fayyad, tilf.
Area
 -  Totalt 6 220 km² (169:e)
 -  Vatten (%) 3,54 %
Befolkning
 -  2008 års uppskattning 4 100 000 2(128:e)
 -  Befolkningstäthet 659 inv./km² (18:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt 3 454 miljoner USD[1] (rank saknas)
 -  Per capita 1 120 USD 
HDI (2007) 0,731 (medium) (106:e)
Valuta Jordansk dinar (enbart VB),
shekel (₪) (JOD, NIS)
Tidszon UTC +2
Topografi
 -  Högsta punkt Jabel Jermac, 1,210 m ö.h.
Nationaldag 15 november
Landskod PS[2], PSE[2]
Landsnummer 970
1 Ramallah är det administrativa centret (de facto-huvudstad) men krav finns på östra Jerusalem som huvudstad för en palestinsk stat.[3]
2 tillkommer judiska bosättare på Västbanken (cirka 250 000 i januari 2006)[källa behövs]

Palestina (arabiska: فلسطين, filastin), officiellt deklarerad som Staten Palestina (arabiska: دولة فلسطين, dawlat filastin) är en stat som proklamerades genom den av PLO 15 november 1988 utropade Palestinska självständighetsförklaringen och är erkänd av 135 av världens 193 suveräna FN-stater samt många internationella organ, inklusive Förenta Nationernas Generalförsamling, som 2012 röstade för att Palestina som stat skulle få observatörsstatus i FN. PLO utövade inte kontrollen över något territorium vid tiden för självständighetsförklaringen[4] och områdena som tas i anspråk står under israelisk ockupation med enbart en begränsad palestinsk kontroll, bland annat över städer och andra bebodda platser (Area A och B).[5] Dessa områden utgörs av Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem.

"Palestina" används officiellt som en kortform av Staten Palestina men också homonymt för såväl Palestinska myndigheten, PLO som FN-observatör, Palestina som biblisk, geografisk och historisk region som för andra förslag gällande en Palestinsk stat.

Politisk status[redigera | redigera wikitext]

Staten Palestina har ett brett erkännande, om än ofta i vaga termer.[6] Stater som inte erkänt Palestina har dock många gånger välkomnat initiativet och erkänner I de flesta fall PLO som det palestinska folkets representant. PLO:s verkställande utskott ska fungera som Palestinas regering i uppdrag av Palestinas nationella råd (Palestinian National Council).[7] Arabförbundet utsåg 28 oktober 1974 i Rabat PLO som den legitima representanten för det palestinska folket och betonade behovet av att och deras rätt att omedelbart etablera en stat.[8]

PLO har haft observatörsstatus i Förenta Nationernas generalförsamling sedan 22 november 1974,[9] vilket ger dem rätt att yttra sig i generalförsamlingen men inte att rösta. Efter självständighetsförklaringen gav FN:s generalförsamling officiellt ”erkännande” åt proklamationen och röstade för att ”Palestina” skulle användas som benämning när man hänvisar till PLO.[10] Trots detta beslut deltar inte PLO i FN som Staten Palestinas regering, utan hoppas att inom en snar framtid vara en del av generalförsamlingen i egenskap av representanter för Staten Palestina.[11] Sedan 1998 sitter PLO i FN:s generalförsamling, mitt emellan raden av observatörer och raden av stater utan medlemskap.[12]

Fram till november 2014 har 135 av 193 suveräna FN-stater erkänt Palestina[13].

Ansökan om FN-medlemskap[redigera | redigera wikitext]

Den 23 september 2011 inlämnade den palestinska myndigheten till FN:s generalsekreterare en ansökan om medlemskap i FN för en stat enligt 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad. [14] Den 31 oktober 2011 röstade Unesco för att erkänna Palestina som en medlemsstat och detta medlemskap trädde i kraft den 23 november 2011. [15] Den 13 december hissades den palestinska flaggan för första gången vid Unescos högkvarter i Paris. [16]

FN:s generalförsamling gav i november 2012 Palestina status av observatörsstat utan medlemskap Vid omröstningen röstade 138 länder för, 9 röstade nej och 41 avstod.[17]

Oslo-avtalet[redigera | redigera wikitext]

I 1993 års Oslo-avtal erkände Israel PLO som ”palestinska folkets representant”, medan PLO erkände Israels rätt att existera i fred i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 och 338.[18] Som ett resultat av fredsförhandlingarna gav Israel PLO tillstånd att etablera ett tillfälligt administrativt organ, Palestinska myndigheten, som i väntan på en palestinsk suverän regering utövar begränsad kontroll över area A(fullständig kontroll) och B(civil kontroll) av Västbanken, och Gazaremsan.[19][20] Palestinska myndigheten ansvarar under PLO, och PLO står över Palestinska myndigheten.

Palestinska Myndigheten har frånhänt sig allt ansvar för de palestinska flyktingarna vid bildande av en stat, även de som bor i flyktingläger i area A, B.[21]

Staten Palestina består av följande institutioner:

  • Palestinas president[22] – som utses av PLO.
  • Palestinas nationella råd – myndigheten genom vilken PLO 1988 lade grunden till staten Palestina.
  • PLO:s verkställande utskott – som har regeringsfunktion (vid tiden för deklarationen som exilregering I Alger, Algeriet).[23]

Urskiljning skall göras mellan dessa institutioner och följande (vilka utgör delar av Palestinska myndigheten): Palestinska myndighetens president, Palestinas lagstiftande råd, Palestinska myndighetens kabinett.

Folkgrupp[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: palestinier

Vilka som skulle ha rätt att erhålla medborgarskap i en framtida palestinsk stat fastställdes av FN vara de palestinier som levde i landet under det brittiska mandatet 1922-1948 och deras efterkommande. Det innebär ungefär 9 miljoner palestinier, varav hälften bor utanför Israel, Gaza eller Västbanken. Med förutsättningen att de är registrerade som flyktingar av FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, ett FN-organ för palestinska flyktingar, skulle antalet minska till ca 5 miljoner. Av dessa 5 miljoner bor 1,5 miljoner i flyktingläger. Många palestinier har börjat nya liv i närliggande länder som Syrien, Libanon och Jordanien och här bor över 2 miljoner palestinier.

Mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

I Palestina finns inga lagar som kriminaliserar våld mot kvinnor i hemmet eller sexuella övergrepp. Av kvinnor som varit gifta utsattes 17.4% på Västbanken och 34.8% i Gazaremsan för fysiskt våld i hemmet. Om kvinnor vid våldtäkt inte kan bevisa att våld eller hot om våld använts kan den utsatta kvinnan åtalas för otrohet.[24]

Homosexuella förföljs i Palestina av polismyndigheter och lever under hot eftersom homosexualitet anses strida emot Islams påbud.[25][26] Som en konsekvens av förföljelsen flyr homosexuella och bosätter sig i israeliska Tel Aviv.[26]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Ministry of Education övertog efter Osloavtalet det övergripande ansvaret för skolväsendet i de palestinska områdena på Västbanken och i Gaza, men många skolor drivs i privat regi eller av ideella organisationer. FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) ansvarar för utbildningen i de palestinska flyktinglägren på ockuperat område och i resten av Mellanöstern där det finns palestinska flyktingar.

Det finns 2 267 grundskolor med 1 078 488 elever och 48 674 lärare. Skolorna drivs till 24 procent av (UNRWA), till 70 procent av staten och till 6 procent privat.

Enligt en rapport av FN:s utvecklingsprogram år 2014 är andelen läskunniga i Palestina 96.3% av befolkningen. Det finns en skillnad i läs och skrivkunnighet mellan könen, där analfabetism är fördelad på 1.6% av män och 5.9% av kvinnor. Analfabetism hos kvinnor i Palestina har sjunkit från 20.3% år 1997 till mindre än 6% år 2014.[27]


Universitet[redigera | redigera wikitext]

  • Al-Aqsa University
  • Al-Azhar University
  • An-Najah National University
  • Al-Quds Open University
  • Al-Quds University
  • Bethlehem University
  • Birzeit University
  • Hebron University
  • Islamic University in Gaza
  • Palestine Polytechnic
  • University (PPU)
  • The Arab American University Jenin

138 139 studenter går på universiteten.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Area: Gazaremsan 360 km², Västbanken 5 860 km². Total yta är 6 220 km², varav 3,54 % är vatten.

Landskapet i Gaza är flackt och sandigt, kusten är täckt av sanddyner. Omgivningarna vid Västbanken är huvudsakligen bergiga. Berget Jabel Jermac är den högsta punkten i området. Huvudfloderna är Jordan, Yarmuk, Naher, El-Muqatta och Naher el'Auja.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Gaza och Västbanken har medelhavsklimat med heta, torra somrar och en kort regnig och kall vinter. Medeltemperatur och nederbörd varierar mellan de fyra klimatzonerna kustslätten, bergsregionen, Jordandalen och Naqaböknen.

Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Det finns öknar med vildtulpaner, iris och dadelpalmer. Huvudsaklig jordbruksproduktion är oliver, citrusfrukter och grönsaker.

Städer[redigera | redigera wikitext]

Huvudstad: Ramallah (Palestinierna betraktar östra Jerusalem som sin huvudstad, vilket Israel bestämt motsätter sig. I verkligheten fungerar Ramallah som palestinsk huvudstad.)
Största stad: Gaza

På Västbanken[redigera | redigera wikitext]

  • Beit Jala (بيت جالا/בית ג'אלה)
  • Betlehem (بيت لحم/בית לחם)
  • Hebron (الخليل/חברון)
  • Jenin (جنين/ג'נין)
  • Jeriko (أريحا/יריחו)
  • Nablus (نابلس/שׁכם)
  • Qalqilya (قلقيلية/קלקיליה)
  • Ramallah (رام الله/רמאללה)
  • Salfit (سلفيت/סלפית)
  • Tulkarm (طولكرم/טולכרם)

På Gazaremsan[redigera | redigera wikitext]

  • Beit Hanoun (بيت حانون)
  • Beit Lahia (بيت لاهية)
  • Deir el-Balah (دير البلح)
  • Gaza (غزة/עזה)
  • Jabalia (جباليا)
  • Khan Yunis (خان يونس)
  • Rafah (رفح/רפיח)

Sport[redigera | redigera wikitext]

Palestinas herrlandslag i fotboll

Palestinas damlandslag i fotboll

Palestina har varit med i den olympiska familjen sedan 1996.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Jordbruk är den viktigaste inhemska näringen, med Israel som viktigaste marknad för jordbruksprodukter. Ekonomin har skadats mycket svårt av konflikten med Israel, som under senare år gjort det nästan omöjligt för palestinier att arbeta i Israel. Dessutom försvårar och fördyrar Israels många spärrar alla transporter, såväl mellan städerna på Västbanken som mellan Palestinska områden och yttervärlden. Detta drabbar inhemsk handel liksom import och export. Självstyrets enskilt viktigaste inkomstkälla uppges vara de tullar och varuskatter som Israel, i enlighet med Parisprotokollet 1994, samlat in varje månad åt den palestinska myndigheten. Efter Hamas valseger i januari 2006 förvarnade dock Israel om att utbetalningarna skulle komma att frysas; de motsvarade vid denna tid runt 55 miljoner dollar per månad. Ett stort antal (ca 50 000) palestinier reser dagligen till Israel för att arbeta. En uppskattning av är att den har en BNP/ capita om USD:2 900 [28]

Korruption[redigera | redigera wikitext]

Före Hamas valseger stod EU för mer än halva biståndet till självstyret, medan arabländerna stod för en femtedel. USA var största bidragsgivaren till det palestinska flyktingorganet UNRWA. Självstyrets ekonomi har utmärkts av en massiv korruption. Det välstånd som trots allt finns är mycket ojämnt fördelat. Självstyrets finanser var i början av 2006 i djup kris, med ett budgetunderskott på 800 miljoner dollar.

Korruptionen har många anledningar och skepnader. Det är inte onormalt att exempelvis taxichaufförer tvingas betala polisen för att få fortsätta köra. Detta påverkar även biståndsgivarnas vilja att ge och förmåga att verka. Detta drabbar befolkningen, vilket myndigheten kritiserat. [29]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Kulturen spelar en viktig roll för den palestinska identiteten och olika utvecklingsprojekt äger rum inom film, teater och musik. Arkeologiska utgrävningar pågår i bland annat Gaza och gamla kulturbyggnader renoveras. Ockupationsmakten har ibland motarbetat dem som velat dokumentera äldre palestinsk kultur. Bland palestinska författare kan nämnas poeten Mahmoud Darwish

Idrott[redigera | redigera wikitext]

Före 1948 fanns det 65 idrottsklubbar i Palestina. I samband med Nakban förstördes idrottens infrastruktur helt och hållet. Undan för undan har den senare återuppbyggts och utvecklats men den israeliska ockupationen 1967 har inneburit stor svårigheter. Hindren för förflyttning mellan Palestinas olika delar gör till exempel att fotbollen har två olika ligor, en för Västbanken och en för Gaza. [30]

Ockupationen[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Israel-Palestina-konflikten

Israel ockuperar sedan 1967 de palestinska områden som ligger utanför 1967 år gränslinje (Västbanken och Östra Jerusalem).

I januari 2006 fanns det cirka 250 000 bosättare i de palestinska territorierna, som i Israel ofta kallas "disputed territories" (omtvistade områden) eller bara "Territorierna". Palestinier har svårt att röra sig på områdena då israliska armén har flera hundra vägspärrar inne på området, samt därför att västbanken genomkorsas av vägar som lokalbefolkningen inte har tillåtelse att vistas på.

Efter den så kallade andra Intifadan uppfördes Israels barriär på Västbanken kring de ockuperade områdena. Barriären har dock fått kritik för att den till 80 %[31] går inne på palestinskt territorium och därmed inte skiljer mellan israeler och palestinier och därigenom skapat en svår situation för de palestinier som bor mellan barriären och den israeliska gränsen.

Barriären har orsakat stora protester bland palestinierna, då den i många fall dragits så att vattenresurser och bördiga jordbruksområden hamnat på den israeliska sidan. Det finns också problem där tillträde till sjukhus, skolor, ålderdomshem och annan samhällsservice hindras av barriären, eller där familjer skiljts åt. Vid några tillfällen har den israeliska Högsta domstolen dömt till palestiniernas fördel och tvingat fram nya dragningar av barriären.

Den internationella domstolen i Haag slog i juni 2004 fast att Israels barriär på ockuperad mark är olaglig och strider mot folkrätten. I samma dom sade man dock att det däremot inte finns några juridiska hinder för Israel att bygga en barriär, eller vidta skyddsåtgärder på gränslinjen eller inne på landets eget territorium. Det är alltså inte hela barriären utan de 80 % som ligger på ockuperat område, som är illegal.

Hösten 2005 utrymde Israel bosättningarna i Gaza och ungefär 7 000 bosättare evakuerades (samtidigt etablerade sig dock omkring 14 000 nya bosättare på Västbanken). För att en ockupation skall upphöra enligt folkrätten (Genèvekonventionen) skall man även upphöra med den militära kontrollen av ett område. Då Israel av säkerhetsskäl behåller kontrollen av gränserna, gränspassagerna, luftrummet och sjötrafik befinner sig Gaza i ett oklart säkerhetspolitiskt läge.

Inrikespolitisk fråga i Israel[redigera | redigera wikitext]

Ockupationen och bosättningarna är en svår inrikespolitisk fråga i Israel, där det finns tre huvudlinjer. Högerpartierna och de nationalreligiösa (där bosättarrörelsen har starkt inflytande) anser att Israel har den historiska/religiösa rätten till alla de palestinska områdena. Bland anhängarna av det nybildade Kadimapartiet finns en vanlig uppfattning att Israel borde försöka behålla Östra Jerusalem och de största bosättningarna och göra barriären till ny gräns, men dra tillbaka andra bosättningar. Det finns också en stark rörelse som anser att Israel borde dra sig tillbaka inom 1967 års gränser.

Många israeliska soldater och officerare vägrar idag att tjänstgöra på ockuperat palestinskt område, eftersom de anser ockupationen som orättfärdig och att den förlänger konflikten med palestinierna.

Under utrymningen av Gaza visade det sig att majoriteten av israelerna är kritiska till bosättningspolitiken. Dels anser man att bosättarna äventyrar säkerheten för vanliga israeler genom att vara ett hinder för fred, och inte minst för israeliska soldater som måste skydda bosättningarna och bosättarna.

Men det finns också ekonomiska invändningar mot bosättningarna, då staten idag ger ekonomiska subventioner till dem som flyttar till bosättningar, samtidigt som bosättningarna och ockupationen ses som dålig internationell PR för Israel, och att ockupationen generellt är mycket kostsam.

Svår situation för palestinierna[redigera | redigera wikitext]

Den israeliska armén upprätthåller påtagliga inskränkningar gällande palestiniers rörelsefrihet inom de ockuperade områdena. Blockaden av Gazaremsan har orsakat mycket stora humanitära svårigheter. I praktiken hålls Gazaremsans hela befolkning fångna. Hundratals patienter med allvarliga sjukdomstillstånd som krävde behandlingar som inte finns tillgängliga på de lokala sjukhusen, förvägras utresa från Gaza och flera har dött. Studenter kan inte ta sig till sina universitet utanför landet eftersom de inte får lämna Gaza. Den israeliska blockaden hindrar FN-organen att undsätta med bistånd och hjälp.[32]

På Västbanken finns drygt 600 israeliska vägspärrar och avspärrningar som hindrar palestiniernas rörelsefrihet. Israeliska soldater och bosättare som begått allvarliga övergrepp mot palestinier, inklusive rättsstridigt dödande, misshandel och angrepp på egendom, har i de flesta fall åtnjutit straffrihet. Drygt 8 000 palestinier hålls i israeliska fängelser. Tortyr och misshandel utförs av den israeliska säkerhetstjänsten framför allt under förhören av palestinier som misstänktes för att planera eller vara inblandade i väpnade attacker.[32]

Israeliska bosättares våld mot palestinier utgör ett stort problem, vilket påpekats i rapporter från FN-organ och olika människorättsorganisationer liksom statliga israeliska utredningar.[33] Attacker inträffar regelbundet och har blivit rutin i en del palestiniers vardag. Rapporter konstaterar att bosättarvåldet inte sker slumpartat utan ofta är välplanerat, ideologiskt drivet och med målsättningen att uppnå herravälde över ett visst område. I en del fall har bosättarnas attacker varit så systematiska att palestinier känt sig tvungna att flytta. Bland våldshandlingarna nämns hur bosättare hetsat sina hundar mot kvinnor och barn, misshandel med olika tillhyggen, förgiftning av boskap samt nedbrända olivlundar. I Hebron har omkring 40 % av lägenheterna och 75 % av all affärsverksamhet i den gamla stadsdelen, som tidigare var kommersiellt centrum för hela södra Västbanken, övergivits.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Områden som Palestinska myndigheten har auktoritet över.

Det finns ingen palestinsk stat, även om palestinska självstyret ibland av praktiska skäl beskrivs som en sådan. Osloavtalet 1993 om palestinskt självstyre var tänkt att lägga grunden till en stat, något som ännu inte förverkligats, även om ett antal nationer i Sydamerika erkänt en palestinsk stat inom 1967-års gränser. Självstyret gäller i princip för palestinier på delar av Västbanken, som fortfarande är ockuperad av Israel (Israel ser inte området som ockuperat utan som omtvistat område), och i Gaza, vars status är oklar sedan hösten 2005.

Det finns en provisorisk författning (skriven 2003) och ett styrelseskick med en president (republik), ett folkvalt parlament (lagstiftande rådet) och en regering (”myndigheten”), men regeringen har inte de befogenheter som normalt tillkommer en regering i en självständig stat. Förhandlingarna med Israel sköts till exempel inte av regeringen utan av Palestinska befrielseorganisationen PLO, som även representerar de kanske fyra miljoner palestinier (flyktingar och deras ättlingar) som bor utomlands. Självstyrets presidenter (Yassir Arafat och efter honom Mahmoud Abbas) har hittills också varit ordföranden i PLO.

Senaste valet vann Hamas, men presidenten är fortfarande från al-Fatah, då parlamentet och presidenten väljs separat.

Utveckling 2006–2015[redigera | redigera wikitext]

Efter den politiska kris, som uppstod därför att omvärlden inte kunnat acceptera den nya regeringen, eftersom Hamas anses vara en terroristorganisation, nåddes i början av september 2006 ett försök till lösning där Hamas och al-Fatah kom att samregera. Israel släppte då de parlamentariker och regeringsmedlemmar som man hade fängslat. President Mahmoud Abbas avbröt försöken att bilda en samlingsregering, då Hamas inte vill acceptera det fredsavtal som skrevs på i och med Färdplan för fred. Läget är spänt och skottlossning i slutet september 2006 mellan Hamas och al-Fatahtrogna där åtta människor dog ökade spänningen. Nya dialoger inleddes, vilket har lett till den så kallade Mecka-deklarationen mellan Hamas och al-Fatah som skrev på i februari 2007. Hamas förbinder sig att respektera internationell lag och avtal som är underskrivna av PLO. Partierna är överens om att en palestinsk stat ska vara Östra Jerusalem, Gazaremsan och Västbanken. Regeringen fördelar 7 ministerposter till Hamas, 6 till al-Fatah och 4 till andra partier och fem till partipolitiskt obunda; de kommer att få tunga poster som utrikes-, inrikes- och finansministerposten. Men ännu är oklart om omvärlden kommer att erkänna regeringen. Hittills har inte så skett och bojkotten mot Palestina fortgår från västvärldens sida ännu, med Norge som enda undantag. Sedan december 2006 har över 100 människor dött i interna strider mellan Hamas och Fatah.

2007, 14 juni: Abbas upplöste regeringen efter regelrätta strider mellan Hamas och al-Fatah. Hamas har tagit makten över Gazaremsan medan Västbanken kontrolleras av al-Fatah. Vissa tror att det kan bli inbördeskrig, andra anser att det redan brutit ut.

USA, EU och Israel vill se en interimsregering utan Hamas. Man vill stödja al-Fatah genom se till att biståndet åter kommer till Palestina. Arabsamfundet stödjer tanken med undantag av Libyen.

2007, 15 juni: Abbas gav Salam Fayyad, en respekterad ekonom, förtroende att bilda interimsregering. Salam Fayyad tillhör varken Hamas eller al-Fatah utan partiet Tredje vägen.

2007 juli släppte Israel 250 medlemmar från al-Fatah för att visa sitt stöd. Man gav också amnesti till Fatahmän som lovade att inte anfalla Israel.

2007 augusti: Israel började förhandla med president Abbas om en palestinsk stat på Västbanken. Det hela stöddes av EU och USA.

Palestinska självstyret har inte längre kontroll över Gazaremsan.

2011 blev Palestina medlem i Unesco.[34]

2012 FN röstade i november ja till att ge palestinierna status som observatörsnation.

2014, 30 oktober: Sverige erkänner Palestina som stat.[35] 2015, Vatikanen erkänner palestinsk stat [36]

Brott mot mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Enligt Amnesty Internationals årsrapport rörande 2011 grep på Västbanken den Fatah-kontrollerade palestinska myndigheten godtyckligt och fängslades anhängare till Hamas. I Gazaremsan, som i realiteten administreras av Hamas, greps godtyckligt och fängslades anhängare till Fatah. I båda områdena har säkerhetsstyrkorna torterat fångar. I Gaza dömdes under 2011 minst åtta personer till döden och tre personer avrättades. På Västbanken utfördes fanns inga avrättningar, men en man dömdes till döden. [37]


Presidenter och premiärministrar[redigera | redigera wikitext]

Presidenten Mahmoud Abbas
Folkvalda
Ämbete Namn Tillsattes
President Mahmoud Abbas 15 januari 2005
Premiärminister Salam Fayyad 15 juni 2007

Tidigare premiärministrar:

Tidigare presidenter:

Partier[redigera | redigera wikitext]

Partier med mindre än 1 procent av rösterna och ingen plats i parlamentet är ej med på listan.

Partier efter storlek
Parti Ideologi % i senaste valet
Hamas religiös nationalism 44,45 %
al-Fatah socialdemokrati, nationalism 41,43 %
Folkfronten för Palestinas befrielse,
under namnet "Martyr Abu Ali Mustafa"
marxism-leninism 4,25 %
al-Badeel
"Alternativet"; flera partier
demokratisk socialism och marxism-leninism 2,92 %
Palestinska nationella initiativet
al-mubādara al-wataniya al-filastīniyya
nationalism och socialdemokrati 2,72 %
Tredje vägen center 2,41 %

Telefoni[redigera | redigera wikitext]

Landskoden +970 är än så länge inte registrerad, utan bara reserverad, till Palestinska Myndigheten.[38] Delar av det geografiska området täcks av +972 (Israel).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, State of Palestine, 3 december 2014.
  1. ^ ”Världsbanken”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525094114/http://web.worldbank.org/WBSITE/EXTERNAL/COUNTRIES/MENAEXT/WESTBANKGAZAEXTN/0,,menuPK:2037648~pagePK:51331358~piPK:2037594~theSitePK:294365,00.html. 
  2. ^ [a b] läs online, läst: 21 augusti 2017,
  3. ^ The Palestine Basic Law, approved by the PLC in May 2002, states unambiguously "Jerusalem is the Capital of Palestine" (source: [1]). Ramallah is the administrative capital and the location of government institutions as well as the foreign representative offices of Australien, Brasilien, Kanada, Colombia, Tjeckien, Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna, Sydafrika, and Schweiz. Jerusalem's final status awaits future negotiations between Israel and the Palestinian Authority (see "Negotiating Jerusalem", University of Maryland Arkiverad 14 maj 2006 hämtat från the Wayback Machine.). The United Nations and most countries do not accept Israel's claim over the whole of Jerusalem (see Kellerman 1993, s. 140) and maintain their embassies to Israel in other cities (see the CIA Factbook).
  4. ^ ”The SAGE handbook of conflict resolution - Google Books”. http://books.google.ca/books?id=1cqjpHmhTZsC&pg=PA43&dq=%22state+of+palestine%22+%22recognition%22&lr=&cd=12#v=onepage&q=%22state%20of%20palestine%22%20%22recognition%22&f=false. 
  5. ^ http://news.bbc.co.uk/2/hi/7254434.stm
  6. ^ The Reality of International Law: Essays in Honour of Ian Brownlie, Oxford University Press Inc., New York, s. 110-115
  7. ^ Armed Struggle and the Search for State: The Palestinian National Movement, 1949–1993, Oxford University Press, 1999, s. 624, isbn 0198296436, 9780198296430
  8. ^ Madiha Rashid al Madfai, Jordan, the United States and the Middle East Peace Process, 1974–1991, Cambridge Middle East Library, Cambridge University Press (1993). ISBN 0-521-41523-3. s 21.
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 november 2011. https://web.archive.org/web/20111110015616/http://www.thejerusalemfund.org/www.thejerusalemfund.org/carryover/documents/resolution3237.html. Läst 29 september 2011. 
  10. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 november 2011. https://web.archive.org/web/20111101093630/http://unispal.un.org/UNISPAL.NSF/0/146E6838D505833F852560D600471E25. Läst 1 december 2012. 
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110813063818/http://www.undemocracy.com/generalassembly_55/meeting_54. Läst 27 april 2011. 
  12. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090509204646/http://www.un.org/en/members/nonmembers.shtml. Läst 5 maj 2013. 
  13. ^ http://www.dagensarena.se/innehall/har-ar-landerna-som-erkant-palestina/
  14. ^ http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-15033357
  15. ^ http://www.unesco.org/new/en/media-services/single-view/news/general_conference_admits_palestine_as_unesco_member_state/
  16. ^ http://www.unesco.org/new/en/media-services/single-view/news/palestinian_flag_raised_at_unesco/
  17. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-rostar-om-palestina
  18. ^ http://articles.latimes.com/1993-09-10/news/mn-33546_1_mutual-recognition
  19. ^ http://www.icj-cij.org/docket/files/131/1555.pdf
  20. ^ http://www.icj-cij.org/docket/index.php?p1=3&p2=2
  21. ^ http://www.dailystar.com.lb/News/Politics/2011/Sep-15/148791-interview-refugees-will-not-be-citizens-of-new-state.ashx#axzz1in1oEJpS
  22. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 september 2009. https://web.archive.org/web/20090920044854/http://www.serex.gov.do/exterior/pe/Lists/Relaciones%20Diplomticas%20de%20RD/Attachments/122/COMUNICADO%20CONJUNTO%20PARA%20ESTABLECIMIENTO%20RELACIONES%20DIPLOMATICAS%20ENTRE%20PALESTINA%20Y%20LA%20RD.pdf. Läst 31 december 2010. 
  23. ^ United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, Executive Board: Hundred and thirty-first Session: Item 9.4 of the provisional agenda, Request for the Admission of the State of Palestine to UNESCO as a Member State s. 18, annex II: http://unesdoc.unesco.org/images/0008/000827/082711eo.pdf 12/5 1989
  24. ^ ”Facts and Figures: Ending Violence against Women”. UN Women Palestine. FN. http://palestine.unwomen.org/en/what-we-do/ending-violence-against-women/facts-and-figures#_ftn5. Läst 7 februari 2017. 
  25. ^ ”BBC NEWS | World | Middle East | Palestinian gays flee to Israel”. news.bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/2/hi/3211772.stm. Läst 12 augusti 2017. 
  26. ^ [a b] ”Gay Palestinians Are Being Blackmailed Into Working As Informants” (på en-dk). Vice. https://www.vice.com/en_uk/article/av8b5j/gay-palestinians-are-being-blackmailed-into-working-as-informants. Läst 12 augusti 2017. 
  27. ^ ”Education (2014)”. UNDP Palestine. http://www.ps.undp.org/content/dam/papp/docs/Publications/UNDP-papp-research-PHDR2015Education.pdf. Läst 31 januari 2017. 
  28. ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/we.html
  29. ^ http://www.mop.gov.ps/en/docs_archive/MoP%5CFreezing%20Donor%20Aid%20Violates%20Children%E2%80%99s%20Rights.pdf[död länk]
  30. ^ http://www.hpalestinesports.net
  31. ^ February 2005 barrier projections - Preliminary analysis of humanitarian implications- OCHA report, maps (8 March 2005)
  32. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418034053/http://www.amnesty.se/ommanskligarattigheter/landinformation/israel/. Läst 16 november 2013. 
  33. ^ http://www.settlerwatch.com/publikationer/bosattarvald/
  34. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/palestina-blir-medlem-av-unesco_6597520.svd
  35. ^ ”134 stater har hittills erkänt Palestina”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6004922. Läst 30 oktober 2014. 
  36. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vatikanen-erkanner-palestinsk-stat_4561812.svd
  37. ^ http://www.amnesty.org/en/region/palestinian-authority/report-2012
  38. ^ itu.int

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Gahrton, Per: Palestinas frihetskamp, Historia, analys och personliga iakttagelser (2008) Stockholm, Carlsson bokförlag ISBN 978-91-7331-177-9