Palladium (Göteborg)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Palladium
[[Fil:|250px]]
Exteriören på Palladium hösten 2007, ett par månader innan stängning.
PlatsLilla Nygatan 2, Göteborg
Öppnade14 augusti, 1919
Stängde17 februari, 2008
ÄgareSF Bio
Salonger
Antal salonger1
Totalt antal platser770

Palladium var en biograf på Lilla Nygatan 2 i Göteborg, som vid öppnandet 14 augusti 1919 hade 1 028 platser och ägdes av Palladiumbiograferna. Arkitekter var Otto Dymling och P. Nilsson.[1] När den stängdes 17 februari 2008 ägdes biografen av Svensk Filmindustri (SF) och hade 770 platser. På parkett fanns 565 platser fördelade på 21 rader, och på balkong fanns det 8 rader med 205 platser. Dukens storlek var 6x15 meter och ljudsystemen var DTS, Dolby SR-D, SR-D-EX och DTS-ES.

Palladiumbiograferna drev verksamheten 1919-1980, Europafilm 1980-1984 och SF från 1984 till stängningen 2008.

Salongen

I början hade Palladium en mittgång och större läktare samt 60 stycken parkettloger. Taket i salongen innehåller omfattande plafondmålningar av konstnären Gunnar Ström, vilka är inramade av ornamentur.

Renoveringar

Biografen blev under sina 89 år renoverad eller ombyggd ett antal gånger. Den 15 augusti 1921 öppnade man för säsongen efter en större renovering, 1928, 1936 renoverades salongen på nytt, denna gång av arkitekt Gustaf Alde, 1954 skedde stora ombyggnader, då bland annat läktarna drogs in mot pelarna, så att den 9 x 13 meter stora scenöppningen skulle kunna rymma den nya CinemaScope-duken, 1975 togs den övre foajén bort då Lilla Palladium byggdes och 1996 då Lilla Palladium stängdes.[2]

Lilla Palladium

Det öppnade en mindre salong - som byggts i den övre foajen efter design av Nisse Skoog - den 21 augusti 1975 och som hade 69 platser. Denna mindre salong stängdes 5 december 1996.[3] Första filmen var Alice bor inte här längre.

Cinemiracle

Palladium visade den genom historien enda film inspelad med Cinemiracle, Windjammer med premiär 12 juli 1960 och på programmet i 18 veckor.[4] Det var en teknik som, liksom Cinerama, byggde på en sammansatt bild av tre separata projektorer vilket var 1950-talets filmsvar på det nya stora hotet, televisionen. Tekniken bestod i att visa tre olika filmvinklar med en så noggrann skarvning som filminspelning, lagring och uppspelning tillsammans kunde åstadkomma på en bred rundad duk. Upplevelsen av denna bredbildsteknik kompletterades ljudmässigt av 7 stycken analoga kanaler för att tillsammans skapa en närhetskänsla. Duken var 7 x 14 meter.

Projektorer

Palladium fick 1963 projektorer för 70 mm-film och sex-kanaligt magnetljud med fem högtalare vid scenen och åtta i salongen. Därmed hade man den största permanenta tekniska bioutrustningen i Sverige. Sedan 1987 har Palladium haft två stycken, 827 kilo tunga, filmprojektorer, av gjutjärn, av en modell som började tillverkas 1955. De båda Philips dp 70 flyttades hit efter att tidigare gjort tjänst på den nu nedlagda biografen Spegeln i Helsingborg.[4] Som antyds i modellnamnet är det fråga om projektorer som klarar 70 mm:s film och användandet av gjutjärn har genom sin allmänna tyngd och stabilitet också fördelen att effektivt kunna "släcka ned" det mekaniska matningsslammer som annars kan störa filmupplevelsen.

Referenser

Noter
  1. ^ Bebyggelseregistret
  2. ^ Sista visningen, sid 67 i GP 2008-02-18
  3. ^ Världens gång, sid 98 i GP 2008-02-17
  4. ^ [a b] Sista rullen på Palladium, sid 48 i GP 2008-02-17
Tryckta källor
  • Göteborgs alla biografer : en resa i 100 år, [Landsarkivets skriftserie : Arkiv i Väst 7 & Arkivnämnden för Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad 7], Göran Bjelkendal, Landsarkivet i Göteborg & Regionarkivet, Göteborg 2009 ISSN 0283-4855 ISBN 978-91-631-4117-1 s. 173ff

Externa länkar

Se även