Palmyriska riket

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Palmyriska riket, även Palmyriska imperiet eller Palmyrenska riket (syriska:ܡܠܟܘܛܐ ܕ ܬܕܡܪ Arabiska:مملكة تدمر) var ett rike med Palmyra som centrum och som bröt sig ur det Romerska kejsardömet som ett självständigt imperium mellan år 270 och 272. Riket sträckte sig från sydöstra Egypten till Levantens kuster, västra och norra delen av Syrien fram till nuvarande Ankara i Turkiet.

Självständiga Palmyriska Riket

270 - 272


Palmyriska Imperiet
Palmyriska Imperiet
Huvudstad Palmyra
34°33′05″N 38°16′05″Ö
Språk Arameiska Grekiska
Statsskick Monarki
Bildades 270
 – bildades genom Romerska Riket
Upphörde 273
 – upphörde genom Romerska Riket
Topografi

 – längsta flod


Nilen
km
Idag del av Syrien Syrien Libanon Libanon Israel Israel Egypten Egypten Jordanien Jordanien Turkiet Turkiet

Historik[redigera | redigera wikitext]

Lucius Septimius Odenathus var en medlem i Palmyras styrande familj och romersk medborgare. Efter att Palmyra bistått Romerska rikets kejsare Valerianus i försvaret mot perserna vid romarrikets östra gräns belönade Valerianus honom med att år 258 upphöja honom till ställningen som romersk konsul och furste av Palmyra.[1]

När Valerianus 260 tillfångatogs av Shahpour I förblev Odenathus lojal mot romarna och tillfogade Shahpours armé ett allvarligt nederlag när den var på väg hem. Som ett erkännande av Odenathus seger över perserna och för att ha drivit bort dem från provinsen Mesopotamien samt därutöver besegrat usurpatorn Quietus, gav Valerianus efterträdare, kejsar Gallienus, honom 262 titeln corrector totius Orientis, härskare över hela Östern, och han blev därmed Gallenius medkejsare. Som kung av Palmyra kallade han sig "konungars konung".[2][3][4]

Odenathus och en av hans söner blev mördade 267/268 varefter hans hustru Zenobia övertog regentskapet i kungariket Palmyra för parets minderåriga son Vaballathus.[2]

Drottning Zenobia lät sonen överta faderns ställning och titlar. Hon blev accepterd av de romerska kejsarna och Palmyra fick vara i fred från romersk inblandning. Hon utvidgade sitt rike och intog Egypten 269 samt en stor del av Anatolien i Mindre Asien. År 270 förklarade hon rikets självständighet fån romarriket.

Kejsar Aurelianus gick i krig mot Zenobia 271 och återtog Anatolien samt besegrade Palmyras styrkor vid Antiokia och Emesa 272. Zenobia tillfångatogs och fördes till Rom. Efter en revolt 273 i Palmyra förstörde romarna staden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dignas, Assistant Professor of History Beate (2007-09-13) (på en). Rome and Persia in Late Antiquity: Neighbours and Rivals. Cambridge University Press. sid. s.159. ISBN 9780521849258. https://books.google.nl/books?id=MG2hqcRDvJgC&pg=PA159#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juli 2018 
  2. ^ [a b] Meet The Warrior Queen Who Conquered Roman Lands” (på en-US). All That's Interesting. 16 februari 2018. http://allthatsinteresting.com/zenobia-palmyrene-empire. Läst 19 juli 2018. 
  3. ^ II, Andrew M. Smith (2013-02-21) (på en). Roman Palmyra: Identity, Community, and State Formation. OUP USA. sid. s.177.. ISBN 9780199861101. https://books.google.nl/books?id=h5cMho6zFckC&pg=PA177#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juli 2018 
  4. ^ Vagi, David L. (2000) (på en). Coinage and History of the Roman Empire, C. 82 B.C.--A.D. 480: History. Taylor & Francis. sid. s.398.. ISBN 9781579583163. https://books.google.nl/books?id=WzOGycVVQLEC&pg=PA398#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juli 2018