Pannlampa

Pannlampa avsedd för nattorientering.

En pannlampa är vanligtvis en liten, kompakt lampa fäst på huvudet med ett band av stretchtyg. Användaren kan ha båda händerna fria, och lamporna används bl.a. av friluftsmänniskor och hantverkare.

Pannlampor används vanligtvis för utomhusaktiviteter på natten eller i mörka förhållanden såsom grottforskning, orientering, vandring, skidåkning, backpacking, camping, bergsklättring eller mountainbike. Pannlampor kan också användas i äventyrslopp. Pannlampor används ofta av arbetare inom underjordisk gruvdrift (de huvudmonterade formerna av gruvlampor), sök- och räddningstjänst, kirurger och av andra arbetare som behöver fria händer och riktad belysning.

Nyare modeller har oftast lysdioder i stället för glödlampor. De drivs – som de flesta portabla el-varor – av batterier (oftast AA eller AAA).

De pannlampor som används i nattorientering är idag alltid lysdioder ofta flera, upp till 8 st. Pannlampan bärs på en huvudställning där batteriet antingen fästs på huvudställningen eller via en förlängningskabel, i en sele på ryggen eftersom batterierna väger ganska mycket. Batterierna som används är alltid av typen uppladdningsbara.

Beskrivning

Pannlampor drivs vanligtvis av tre eller fyra AA- eller AAA-batterier, eller laddningsbara batterier. System med tyngre batterier (4xAA eller fler) är vanligtvis utformade så att ljussändaren är placerad nära framsidan av huvudet, med batterifacket på baksidan av huvudet. Pannlampan är fastspänd på huvudet eller hjälmen med ett elastiskt band. Vissa pannlampor har ett separat batteripaket anslutet med en kabel, som ska bäras i ett bälte eller i en ficka.

Pannlampor kan hållas på plats av ett enda band runt huvudet eller (särskilt tyngre) ha ett extra band över toppen av huvudet.

Glödlampor användes i strålkastare fram till introduktionen av vita lysdioder med tillräcklig ljusstyrka, med mycket lägre strömförbrukning och livslängd. Lysdioder med en effekt på 1 watt eller mer användes i många strålkastarmodeller. För att undvika skador på elektroniska delar krävs vanligtvis en kylfläns för strålkastare som använder lysdioder som avger mer än 1 W. För att reglera strömmen som matas till lysdioderna används ofta DC-DC-omvandlare, ibland styrda av mikroprocessorer. Detta gör att lysdioden/lysdioderna kan bibehålla konstant ljusstyrka tills batterispänningen blir för låg för att driva lampan, och möjliggör valbar ljusstyrka. Efter introduktionen av lysdioder för strålkastare användes ibland kombinationer av LED- och halogenlampor, vilket gjorde det möjligt för användaren att välja mellan typerna för olika uppgifter.

Karbidlampor utvecklades runt 1900 och fortsatte att användas efter introduktionen av batterilampor, vilka initialt hade dålig batteritid. Batteridrivna strålkastare med glödlampor användes fram till LED-lampornas tillkomst med mycket högre effektivitet och följaktligen längre batteritid.

Funktioner

Även om en pannlampa har funktionen att passa på en persons huvud, kunna tändas och släckas, och lysa upp framifrån, finns det många varianter för olika ändamål. Dessa är:

• Att vara vattentät
• Variabel ljusnivå och blinkande
• Rörelsesensor för att möjliggöra tändning och släckning genom att vifta med handen utan att behöva använda en strömbrytare
• Valfritt rött ljusläge för att bevara mörkerseendet
• Både laddningsbara batterier och engångsbatterier stöds, för att kunna ge ljus efter att det laddningsbara batteriet är urladdat
• Strålen kan vara smal (spot), bred (flood) eller fokuserbar
• Lampvinkeln kan justeras mellan framåt och nedåt
• Maximal ljusstyrka kan variera från tillräcklig för närarbete (t.ex. 50 lumen) till mycket ljus

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 september 2025.