Pansarnäbbmus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pansarnäbbmus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Scutisorex somereni.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningÄkta insektsätare
Eulipotyphla
FamiljNäbbmöss
Soricidae
UnderfamiljCrocidurinae
SläkteScutisorex
Thomas, 1913
ArtPansarnäbbmus
S. somereni
Vetenskapligt namn
§ Scutisorex somereni
AuktorThomas, 1910
Utbredning
Armored Shrew area.png
Utbredningsområde
Uppstoppat exemplar och skelett
Hitta fler artiklar om djur med

Pansarnäbbmus (Scutisorex somereni) är en art i familjen näbbmöss och var till juli 2013 den enda kända arten i släktet Scutisorex. Då publicerades upptäckten av ytterligare en art (Scutisorex thori).[2]

Ursprungsbefolkningen i artens utbredningsområde tror att personer som äter en bit av djuret eller som bär ett kadaver med sig kan få något av pansarnäbbmusens härdighet.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pansarnäbbmusen är cirka 30 till 90 gram tung och lever i Östafrika. Den når en kroppslängd (huvud och bål) av 12 till 15 cm och en svanslängd av 7 till 9,5 cm. Den långa mjuka pälsen har en grå färg, ibland med ljusbrun skugga. På svansen är håren däremot korta.[3]

Den har en ryggrad som är uppbyggd på ett mycket speciellt sätt som gör den enormt härdig. En man på omkring 80 kg kan stå på näbbmusen utan att den tar skada (men det betyder inte att den inte protesterar).[3]

Artens tandformel är I 3/1 C 1/1 P 2/1 M 3/3, alltså 30 tänder. I överkäken på varje sida har de två yttersta framtänderna, hörntanden och den inre premolaren samma utseende med en enkel spets. Honor har fyra spenar.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Artens utbredningsområde sträcker sig från norra Kongo-Kinshasa till Uganda och Ruanda. I bergstrakter når djuret 2200 meter över havet. Habitatet utgörs av fuktiga skogar eller mera torra skogar. I senare fall bara nära vattendrag.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna kan vara aktiva under alla dagtider. De äter små ryggradslösa djur och några växtdelar. Honor föder upp till tre ungar per kull.[3] Arten gräver med nosen i lövskiktet när den letar efter föda. Den kan även flytta mindre stenar och barkskivor.[4]

Pansarnäbbmusen markerar reviret och kanske även artfränder med körtelvätska.[5] Det gula sekretet har en sträng lukt som kan uppfattas av människor från 5 meter avstånd.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Scutisorex somereniIUCN:s rödlista, auktor: Kerbis Peterhans, J. 2008, besökt 8 maj 2010.
  2. ^ Melissa Hogenboom (24 juli 2013). ”New species of super-strong 'Hero Shrew' discovered”. BBC. http://www.bbc.co.uk/news/science-environment-23423436. Läst 24 juli 2013. 
  3. ^ [a b c d] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Hero Shrew” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 228/29. ISBN 0-8018-5789-9 
  4. ^ [a b c] Kingdon, Jonathan (2013). Scutisorex somereni (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 169-170. ISBN 9781408122549 
  5. ^ Jani Hatchett (2000). ”Armored shrew” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Scutisorex_somereni/. Läst 19 september 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]