Papuahäger
| Papuahäger Status i världen: Nära hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Hägrar Ardeidae |
| Släkte | Zonerodius |
| Art | Papuahäger Z. heliosylus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Zonerodius heliosylus | |
| Auktor | (Lesson, 1828) |
| Utbredning | |
 | |
Papuahäger[2] (Zonerodius heliosylus) är en fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Papuahäger är en medelstor (65–71 cm) häger tvärbandad i brunt och beige. Den har svart hjässa, lång näbb, mörkbrun tätt beigebandad ovansida och vitaktig övergump med sotspetsade fjädrar. Undersidan är beige till vitaktig, med fjädrarna på övre delen av bröstet förlängda. Honan har hävdats ha mer enhetligt gröngula ben (i motsats till hanens citrongula med sotbrunt bak på tarserna), grönare tygel och bar hud kring ögat och pärlgrön ton nedanför näbben. Ögonen är gula. Ungfågelns dräkt finns inte beskriven.[4]
Läte[redigera | redigera wikitext]
Lätena är mycket dåligt kända, med enbart ett lågt stönande ljud dokumenterat. Ett mer rördromslikt dånande har dock också föreslagits.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Fågeln förekommer i låglänta områden på Nya Guinea, Salawati och Aruöarna.[3] Den placeras som enda art i släktet Zonerodius och behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Denna hägers leverne är relativt okänt. Den ses alltid utmed vattendrag eller i våtmarker i tät skog, huvudsakligen i låglänta områden på 100 till 300 meters höjd, men har noterats upp till 1 430 meter i centrala bergstrakter. Födan består av kräftdjur, småfisk, vattenlevande skalbaggar och andra insekter, ormar och ödlor. Den födosöker för sig själv, gömd i vegetationen.
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Häckningssäsongen tros vara kopplad till monsunsäsongen, i centrala bergsområden troligen april–juni. Arten häckar parvis, ej i kolonier. Ett bo som hittats i mitten av april innehöll en enda unge. Boet av kvistar och pinnar var beläget cirka tolv meter upp i ett träd i relativt öppen skog intill ett vattendrag.[4]
Status[redigera | redigera wikitext]
Papuahäger har en liten världspopulation som består av uppskattningsvis 1 500 till 7 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal till följd av degradering av dess levnadsmiljö. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad.[1]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Zonerodius heliosylus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c] Kushlan, J.A. and Hancock, J.A. (2005). The Herons. Oxford University Press, Oxford.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Zonerodius heliosylus.
Wikimedia Commons har media som rör papuahäger.- Läten på xeno-canto.org
|