Papyrussångare

	Papyrussångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Rörsångare; Acrocephalidae
Släkte	Acrocephalus
Art	Papyrussångare; A. stentoreus
Vetenskapligt namn
	§ Acrocephalus stentoreus
Auktor	(Ehrenberg, 1833)
	Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Papyrussångare^[2] (Acrocephalus stentoreus) är en tätting i familjen rörsångare som förekommer i stora delar av södra Asien samt i Egypten.^[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Papyrussångaren är en stor rörsångare med en kroppslängd på 16-18 centimeter. Den är i flera avseenden lik trastsångaren, men skiljer sig framför allt genom den långa och smala näbben, kortare vingar samt längre och mer rundade stjärt. Fjäderdräkten är mörkt olivbrun ovan, solkigt brunbeige under med lite ljusare strupe. Den har ett blekt och smalt ögonbrynsstreck som sträcker sig fram till ögat.^[4]

Papyrussångare av underarten brunnescens i Kolkata, Indien.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Även lätena liknar trastsångarens, med ett grötigt track och ett hårt trrrrr. Sången är ett grovt och trevande schackrande med enstaka falsettoner, lite påminnande om björktrastars läten i gryningen.^[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Papyrussångare delas in i tio underarter med följande utbredning:^[3]

stentoreus-gruppen
- A. s. stentoreus – Egypten
- A. s. levantinus (inkluderas ofta i stentoreus^[5]) – norra Israel
brunnescens-gruppen
- A. s. brunnescens – Arabiska halvön och Iran till Mongoliet och Indien; övervintrar i Indien
- A. s. amyae – slättmarkerna kring floden Brahmaputra (Assam) till Myanmar och sydvästra Kina
- A. s. meridionalis – Sri Lanka
- A. s. harterti – Filippinerna (Luzon, Mindoro, Leyte, Bohol och Mindanao)
- A. s. celebensis – södra Sulawesi
- A. s. siebersi – västra Java
- A. s. lentecaptus – sydöstra Borneo, Java och de västra Små Sundaöarna (Lombok och Sumbawa)

Vissa behandlar de fyra östligaste underarterna siebersi, harterti, celebensis och lentecaptus istället som en del av australisk rörsångare.^[6]

Hybridisering med trastsångare har noterats i södra Kazakstan.^[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Papyrussångaren häckar som namnet avslöjar helst i papyrusbestånd, men även kaveldun, bladvass, majs och liknande hög vegetation nära vatten eller i fuktiga områden. Den ses ofta födosöka i gles vass nära vattenytan.^[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller mycket vanlig i stora delar av sitt utbredningsområde.^[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Acrocephalus stentoreus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 322. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Dyrcz, A. (2018). Clamorous Reed-warbler (Acrocephalus stentoreus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58806 20 mars 2018).
^ Dyrcz, A. (2018). Australasian Reed-warbler (Acrocephalus australis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58809 21 mars 2018).
^ Hansson, B., Tarka, M., Dawson, D.A. & Horsburgh, G. (2012) Hybridization but no evidence for backcrossing and introgression in a sympatric population of Great Reed Warblers and Clamorous Reed Warblers. PLoS ONE 7(2): e31667.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör papyrussångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om Acrocephalus stentoreus.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Acrocephalus stentoreus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[Fågelguiden-4] [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 322. ISBN 978-91-7424-039-9

[5] Dyrcz, A. (2018). Clamorous Reed-warbler (Acrocephalus stentoreus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58806 20 mars 2018).

[hbw-6] Dyrcz, A. (2018). Australasian Reed-warbler (Acrocephalus australis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58809 21 mars 2018).

[7] Hansson, B., Tarka, M., Dawson, D.A. & Horsburgh, G. (2012) Hybridization but no evidence for backcrossing and introgression in a sympatric population of Great Reed Warblers and Clamorous Reed Warblers. PLoS ONE 7(2): e31667.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]