Paradiskorn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Paradiskorn
Amomum grana paradisi Ypey87.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFanerogamer
Magnoliophyta
KlassEnhjärtbladiga blomväxter
Liliopsida
OrdningZingiberales
FamiljZingiberaceae
SläkteAframomum
ArtAframomum melegueta
Vetenskapligt namn
§ Aframomum melegueta
AuktorK.Schum.
Synonymer
Torymenes officinalis Salisb.
Cardamomum grandiflorum (Sm.) Kuntze
Cardamomum grana-paradisi (Linné) Kuntze
Amomum melegueta violacea
Amomum melegueta Roscoe
Amomum grandiflorum Sm.
Amomum grana-paradisi Linné
Amomum elatum Salisb.
Alpinia grana-paradisi (Linné) Moon
Alexis grandiflora (Sm.) Salisb.
Aframomum meleguetella K.Schum.
Aframomum grana-paradisi (Linné) K.Schum.
Hitta fler artiklar om växter med

Paradiskorn (Aframomum melegueta) kommer ifrån Västafrika och är en flerårig upp till 1 meter hög ört ur familjen ingefärsväxter. Växtens frön, som även kallats för paradisfrö, guineapeppar, meleguettapeppar och stor kardemumma, har tidigare använts som en billigare ersättning för peppar.[1][2][3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Peppar var under medeltiden mycket dyr i Europa och därför uppstod en marknad för substitut. Paradiskorn kom ursprungligen till Europa med karavaner från Västafrika genom Sahara som omnämns tidigast 1214 i Trevisio i Italien[1][4]. Kryddan kallades för meleguette och i Sverige under 1300-talet såldes under namnet paradiskorn.[5] Både paradiskorn och peppar omnämns första gången i samband med lagman Birger Perssons (heliga Birgittas far) begravning 1328.[6]

På 1700-talet använde Cajsa Warg paradiskorn i bland annat pepparkakor.[2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Paradiskorn har en frän, stark och pepprig smak med aning av hasselnöt, kardemumma och kryddnejlika.[7][8] Nuförtiden används paradiskorn som krydda i västafrikansk matlagning.[4] I västvärlden används paradiskorn ibland i akvavit och en del typer av pickles och likörer.[8][9]

Förutom som substitut för peppar har paradiskornet använts medicinskt som febernedsättande medel och för att stimulera aptiten[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Swahn, Jan-Öjvind. ”Paradiskorn”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/paradiskorn. Läst 29 april 2015. 
  2. ^ [a b] ”Kryddan som byggde en civilisation”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/understrecket/kryddan-som-byggde-en-civilisation_8844400.svd. Läst 29 april 2015. 
  3. ^ Vetlesen, Kari (2012). Kryddlexikon: världens alla kryddor från A till Ö. Sundbyberg: Optimal. Libris 12479560. ISBN 978-91-7241-242-2 
  4. ^ [a b] ”Grains of Paradise”. The EpiCentre. http://theepicentre.com/spice/grains-of-paradise/. Läst 1 maj 2015. 
  5. ^ Torgny Nordin. ”Kampen om kryddorna”. Populär Historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/kampen-om-kryddorna/. Läst 1 maj 2015. 
  6. ^ Harrison, Dick. Jarlens sekel. En berättelse om 1200talets Sverige 
  7. ^ ”Meleguetapeppar”. Santa Maria. Arkiverad från originalet den 19 april 2015. https://web.archive.org/web/20150419052929/http://www.santamariaworld.com/foodservice/old-stuff/kampanjer-koncept/kryddor/extra-fine-selection/efs-of-peppers/meleguetapeppar-aframomum-melegueta/. Läst 1 maj 2015. 
  8. ^ [a b] The Cook's Book of Ingredients. Dorling Kindersley Ltd. 2010 
  9. ^ ”Paradiskorn”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/paradiskorn. Läst 17 juli 2015. 
  10. ^ Millefolium, rölika och näsegräs. Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition, Inger Larsson s. 65

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]