Paradoxmaskar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paradoxmaskar
Xenoturbella churro Rouse.jpg
Systematik
Rike Djurriket
Underrike Eumetazoa
(orankad) Bilateria
Stam Xenacoelomorpha
Understam Xenoturbellida
Familj Xenoturbellidae
Släkte Xenoturbella
Vetenskapligt namn
§ Xenoturbella
Auktor Westblad, 1949
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Paradoxmaskar[1], bockadjur[2] eller Xenoturbellider (Xenoturbella) är ett släkte tvåsidiga djur. Släktet utgörs av sex kända arter och är den enda systematiska gruppen i familjen Xenoturbellidae samt i understammen Xenoturbellida.[3][4] Individerna når bara en längd av några centimeter och de lever på slambottnar i havet. De första djuren hittades 1915 av Sixten Bock utanför Bohuslän men den vetenskapliga beskrivningen utfördes först 1949 av Einar Westblad.[5]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Paradoxmaskar har en maskliknande platt kropp och når en längd på upp till 4 cm. Deras flata kropp har en ränna vid buken som är flankerad av flimmerhår. I rännan ligger även djurets munöppning.

Xenoturbellider saknar könskörtlar men de skapar ändå könsceller. Embryon utvecklas i en enklare äggblåsa.[6] Förutom dessa fortplantningsorgan och en mera avancerad balansorgan saknas tydliga inre organ.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Av släktet är sex arter kända:

Sedan upptäckten 1915 och den första beskrivningen 1949 är släktets taxonomiska position omstridd. I början tolkades individerna som frilevande plattmaskar. Sedan listades de en tid som blötdjur[8][9][10] och från 2003 räknades de som deuterostomer.[10][11] Enligt olika molekylärgenetiska undersökningar 2009-2016 tillhör xenoturbellider inte överstammen deuterostomer, utan är en basal grupp av de tvåsidiga djuren med nära släktskap till acoeler (Acoelomorpha).[12][13][14]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Individer av släktet hittades hittills nära kustlinjerna av Sverige, Skottland och Island.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 23 juni 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dyntaxa om Xenoturbellida
  2. ^ Dyntaxa om Xenoturbella
  3. ^ G. Haszprunar, R.M. Rieger, P. Schuchert: Extant 'Problematica' within or near the Metazoa. in Simonetta, A.M. & Conway Morris, S. (eds.): The Early Evolution of Metazoa and the Significance of Problematic Taxa. Oxford Univ. Press, Cambridge, 1991. Seiten 99-105
  4. ^ S. J. Bourlat, T. Juliusdottir, C. J. Lowe, R. Freeman, J. Aronowicz, M. Kirschner, E. S. Lander, M. Thorndyke, H. Nakano, A. B. Kohn, A. Heyland, L. L. Moroz, R. R. Copley, M. J. Telford: Deuterostome phylogeny reveals monophyletic chordates and the new phylum Xenoturbellida in Nature. Vol. 444, 2006. Seiten 85-88
  5. ^ Naturhistoriska riksmuseet: Sixten Bock - bockadjurets upptäckare Arkiverad 5 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Olle Israelsson, Graham E Budd: Eggs and embryos in Xenoturbella (phylum uncertain) are not ingested prey in Development Genes and Evolution. Vol. 215, 2005. Seiten 358-63 [1] Arkiverad 14 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ E. Westblad: Xenoturbella bocki n.g., n.sp., a peculiar, primitive turbellarian type i Arkiv för Zoologi. Vol. 1, 1949. sidor 3-29
  8. ^ M. Noren, U. Jondelius: Xenoturbella's molluscan relatives... i Nature. Vol. 390, 1997. sidor 31-32
  9. ^ O. Israelsson, G. E. Budd: Eggs and embryos in Xenoturbella (phylum uncertain) are not ingested prey in Development Genes and Evolution. Vol. 215, 2006. sidor 358-363
  10. ^ [a b] S. J. Bourlat, C. Nielsen, A. E. Lockyer, D. Timothy, J. Littlewood, M. J. Telford: Xenoturbella is a deuterostome that eats molluscs i Nature. Vol. 424, 2003. sidor 925-928 [2]
  11. ^ Bourlat SJ, Rota-Stabelli O, Lanfear R, Telford MJ: The mitochondrial genome structure of Xenoturbella bocki (phylum Xenoturbellida) is ancestral within the deuterostomes in BMC Evolutionary Biology 9:107 (2009) http://www.biomedcentral.com/content/pdf/1471-2148-9-107.pdf
  12. ^ Hejnol A, Obst M, Stamatakis A, Ott M, Rouse GW, Edgecombe GD, Martinez P, Baguñà J, Bailly X, Jondelius U, Wiens M, Müller WEG, Seaver E, Wheeler WC, Martindale MQ, Giribet G, Dunn CW: Assessing the root of bilaterian animals with scalable phylogenomic methods. I: Proceedings of The Royal Society B Biological Sciences 276 (2009): 4261-4270
  13. ^ Cannon, Johanna T.; Vellutini, Bruno C.; Smith III, Julian.; Ronquist, Frederik; Jondelius, Ulf; Hejnol, Andreas (2016). ”Xenacoelomorpha is the sister group to Nephrozoa”. Nature 530 (7588): sid. 89–93. doi:10.1038/nature16520. http://www.nature.com/nature/journal/v530/n7588/full/nature16520.html. Läst 22 januari 2017. 
  14. ^ Rouse, Greg W.; Wilson, Nerida G.; Carvajal, Jose I.; Vrijenhoek, Robert C. (2016). ”New deep-sea species of Xenoturbella and the position of Xenacoelomorpha”. Nature 530 (7588): sid. 94–97. doi:10.1038/nature16545. http://www.nature.com/nature/journal/v530/n7588/full/nature16545.html. Läst 22 januari 2017. 
  15. ^ Enigmatic worm identified as mankind's long lost relative, Wellcome Trust