Parkpipistrell

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Parkpipistrell
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pipistrellus kuhlii.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläktePipistrellus
ArtParkpipistrell
P. kuhlii
Vetenskapligt namn
§ Pipistrellus kuhlii
AuktorKuhl, 1817
Utbredning
Pipistrellus kuhlii range Map.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Parkpipistrell[2], tidigare även Kuhls fladdermus (Pipistrellus kuhlii) är en fladdermusart i familjen läderlappar (Vespertilionidae).

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Parkpipistrell är en liten fladdermus med en kroppslängd mellan 4 och 4,7 cm och vikt upp till 9 g. Den är mycket lik dvärgfladdermusen men kan igenkännas på vingens ljusa bakkant och den något ljusare färgteckningen.[3] Svanslängden är 3,0 till 4,5 cm, underarmarna är 3,1 till 3,6 cm långa, bakfötternas längd är 0,6 till 0,8 cm och öronen är 1,0 till 1,3 cm långa. Håren som bildar pälsen är mörka nära roten och ljusa vid spetsen. Artens första premolara tand förekommer bara rudimentär och den står lite bredvid tandraden.[4]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Parkpipistrell förekommer i flera olika miljöer som gräsmarker, jordbruksbygder, oaser (i Sahara) och inte minst i samhällen, där den kan ses fånga insekter runt lyktstolpar. Den livnär sig på mindre insekter, som tvåvingar (mygg och flugor), mindre fjärilar och stövsländor. Dagvistet är förlagt till allehanda trånga utrymmen i byggnader, medan den övervintrar i klippskrevor och källare.[1]

Honor föder i Europa vanligen tvillingar som blir könsmogna efter cirka ett år. Individerna lever ungefär åtta år.[4] Under våren bildar honor egna kolonier som är skilda från hannarna och efter ungarnas födelse i juni eller juli kan dessa kolonier ha upp till 200 medlemmar. När ungarna är självständiga en månad senare upplöser sig kolonin. Parkpipistrell vandrar bara korta sträckor mellan platsen för fortplantningen och platsen där den går i ide.[5]

Lätet som används för ekolokaliseringen består av två korta skrik varav det första skriket har en varierande frekvens medan det andra skriket har en jämn frekvens. Tillsammans är skriken cirka 14 millisekunder långa.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Iberiska halvön, Frankrike utom längst i norr, Italien, Österrike, Ungern, Balkan, Ukraina, sydvästra Ryssland, österut via Irak och Iran till Pakistan samt delar av Afghanistan och Kazakstan. Vidare från Turkiets medelhavskust söderöver ner genom Israel, Palestina, Jordanien och så gott som hela Arabiska halvön och Nordafrika, inkluderande norra Egypten.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Pipistrellus kuhliiIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), hämtat 2009-06-12.
  2. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  3. ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 54. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ [a b] Andrew T. Smith, Yan Xie (2008). Pipistrellus kuhlii. A Guide to the Mammals of China. Princeton NY: Princeton University Press. sid. 364-365. ISBN 978-0-691-09984-2 
  5. ^ [a b] ”Kuhl's pipistrelle bat” (på engelska). Natural Sciences Musem of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/pipistrellus-kuhlii/. Läst 22 oktober 2019.