Partilös
Partilös eller oberoende är den person som innehar ett mandat i en direktvald politisk församling, men inte tillhör något politiskt parti. Beteckningen politisk vilde eller obunden[källa behövs] används särskilt om personer som lämnar det parti de valts in för men behåller sin plats i den valda församlingen.
Oberoende kandidater förekommer relativt ofta i länder med majoritetsval i enmansvalkretsar.
Finland
I Finland är det möjligt att ställa upp i politiska val genom valmannaföreningar. Ett visst antal underskrifter (olika i olika val) behövs för att ställa upp en kandidat, men valmannaföreningen har ingen organisation utöver ansvarspersonen och har ingen funktion utöver att ställa upp kandidaten och eventuellt bilda gemensamma listor (valförbund mellan sådana kandidater). Därmed kan man bli vald helt oberoende av partierna.
Det är inte heller helt ovanligt att partier ställer upp partilösa kandidater, det vill säga kandidater som inte hör till partiet men antas ha partiet tillräckligt närstående värderingar.[källa behövs]
Sverige
Riksdagen använder beskrivningen "utan partibeteckning".[1]
Eftersom man i Sverige endast kan bli invald på en partilista, förekommer politiska vildar numera endast som personer som under en mandatperiod har lämnat det parti eller den nomineringsgrupp som uppställt personen ifråga i det val där denne vann sitt mandat. Politiska vildar får beteckningen (-). Ett känt exempel på en politisk vilde är Gudrun Schyman som lämnade Vänsterpartiet, men behöll sin plats i riksdagen.
Den som inte tillhör något parti och som i indirekt val utnämns till ett politiskt uppdrag, till exempel statsråd eller nämndledamot, brukar inte kallas politisk vilde utan opolitisk.
I vissa situationer har politiska vildar haft platser inom Sveriges riksdags utskott, eller i kommunala nämnder, trots att de inte tillhört ett politiskt parti. Orsaken brukar vara att de vid ett val har tillhört ett politiskt parti, men sedan lämnat det samtidigt som de behållit sin plats. Det finns inget formellt hinder mot ett sådant agerande, eftersom mandatet är personligt.
Historik
Uttrycket vilde eller politisk vilde har använts i Sverige sedan 1895. Att ordet dök upp just detta år hänger troligen samman med att det var då som det mäktiga lantmannapartiet återförenades och det liberala folkpartiet bildades. Det behövdes då en term för politiker i andra kammaren som stod helt utanför partiväsendet.
Vildar var allra vanligast innan det proportionella valsystemet infördes 1911, eftersom man kunde komma in i riksdagen utan ett parti. Fram till 1930-talet kunde ledamöter protokollföra sig i riksdagen som vildar, eller med en specifikation såsom socialistisk vilde, vänstervilde eller högervilde, och då blev det ledamotens officiella beteckning. I dag tillåter riksdagsprotokollen bara invalda partier och beteckningen (-).
Det hände också tidigare att personer av formella skäl fick beteckna sig som vildar trots att de hade en mycket tydlig partitillhörighet. Ett exempel är Frisinnade landsföreningens ordförande Sixten von Friesen, som vid invalet i första kammaren tvingades beteckna sig som vänstervilde därför att Liberala samlingspartiet hade för få förstakammarledamöter för att bilda en egen partigrupp där.
Politiska vildar i Sverige
Några kända exempel på politiska vildar, med partier de tillhört och åren som vildar:[2][3][4]
| Ledamot | Församling | Mandatperiodens start | Ursprungsparti | Upphörde representera partiet (datum) | Nytt parti |
|---|---|---|---|---|---|
| Carl Lindhagen | Riksdagen (andra kammaren) | Liberala samlingspartiet | 1907 | Socialdemokraterna | |
| Kerstin Hesselgren | Riksdagen (första kammaren) | 1921[ifrågasatt uppgift] | Liberala samlingspartiet / Folkpartiet | —[a] | |
| Nils Wohlin | Riksdagen (första kammaren) | Bondeförbundet | 1928 | [förtydliga] | |
| Riksdagen (första kammaren) | Högern | 1934 | [förtydliga] | ||
| Sven Johansson | Riksdagen (andra kammaren) | ? | Centerpartiet | 1982[5] | Kristdemokraterna ("KDS") |
| Dagmar Heurlin | Riksdagen | 1965 | Moderaterna (dåvarande Högerpartiet) | 7 maj 1968 | Kristdemokraterna ("KDS") |
| Rolf Hagel | Riksdagen | 1976 | Vänsterpartiet (dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna) | 1977 | Arbetarpartiet Kommunisterna |
| Alf Lövenborg | Riksdagen | 1976 | Vänsterpartiet (dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna) | 1977[6] | Arbetarpartiet Kommunisterna |
| John Andersson | Riksdagen | 1991 | Vänsterpartiet (dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna) | [förtydliga] | |
| Lars Andersson | Riksdagen | 1991 | Ny demokrati | mars 1992 | Svenska Liberala Partiet |
| Johan Brohult | Riksdagen | 1991 | Ny demokrati | 1993 | röstade med Moderaterna |
| Anne Rhenman | Riksdagen | 1991 | Ny demokrati | [förtydliga] | |
| Sten Söderberg | Riksdagen | 1991 | Ny demokrati | mars 1992 | Svenska Liberala Partiet |
| Annika Åhnberg | Riksdagen | 1991 | Vänsterpartiet (dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna) | 1992 | [förtydliga][b] |
| Sten Andersson | Riksdagen | 1998 | Moderaterna | 2001 | Sverigedemokraterna |
| Siw Persson | Riksdagen | 1998 | Folkpartiet | 30 mars 2001 | — |
| Gudrun Schyman | Riksdagen | 2002 | Vänsterpartiet | 7 december 2004 | Feministiskt initiativ |
| Karin Svensson Smith | Riksdagen | 2002 | Vänsterpartiet | 2 juni 2005 | Miljöpartiet[c] |
| Maria Carlshamre | Europaparlamentet | 2004 | Folkpartiet | 28 februari 2006 | Feministiskt initiativ |
| Lars Wohlin | Europaparlamentet | 2004 | Junilistan | 8 april 2006 | Kristdemokraterna |
| Solveig Ternström | Riksdagen | 2006 | Centerpartiet | 7 juli 2010 | — |
| Göran Thingwall | Riksdagen | 2006 | Moderaterna | 26 januari 2010 | Sveriges pensionärers intresseparti |
| William Petzäll | Riksdagen | 2010 | Sverigedemokraterna | 26 september 2011 | —[d] |
| Margareta Larsson | Riksdagen | 2014 | Sverigedemokraterna | 30 september 2015 | — |
| Anna Hagwall | Riksdagen | 2014 | Sverigedemokraterna | 5 december 2016[7] | — |
| Patrick Reslow | Riksdagen | 2014 | Moderaterna | 17 maj 2017[8] | Sverigedemokraterna |
| Hanna Wigh | Riksdagen | 2014 | Sverigedemokraterna | 25 september 2017[9] | — |
| Pavel Gamov | Riksdagen | 2014 | Sverigedemokraterna | 10 november 2017[1] | — |
| Stefan Nilsson | Riksdagen | 2014 | Miljöpartiet | 28 november 2017[10] | — |
- ^ Kerstin Hesselgren var 1924–1934 "frisinnad vilde" (som markering av att hon inte ville välja mellan de två liberala partier som fanns under denna period)[källa behövs]
- ^ Annika Åhnberg blev senare jordbruksminister i den Socialdemokratiska regeringen Persson
- ^ Karin Svensson Smith representerade Miljöpartiet i Riksdagen 2006—2010 och utsågs efter Riksdagsvalet 2014 till ordförande i trafikutskottet
- ^ William Petzäll avled senare under mandatperioden den 1 september 2012
USA
I USA sitter för närvarande inga oberoende (eng. independent) i representanthuset men däremot i senaten; Joseph Lieberman lämnade demokraterna 2006 efter förlust i primärvalet och blev istället invald för Connecticut for Lieberman, i praktiken som oberoende. Samma dag invaldes den oberoende kongressledamoten Bernie Sanders för Vermont (Sanders deltar i demokraternas primärval och var således Vermontdemokraternas kandidat till senaten 2006). Han efterträdde Jim Jeffords, som efter senatsvalet 2000 lämnat republikanerna och blivit partilös senator.
Eftersom politiken i USA domineras av två partier, kallas ibland kandidater som tillhör något tredje parti för "oberoende", även om det formellt sett inte är sant; jfr en:Third party officeholders in the United States på engelska Wikipedia.
Referenser
- ^ [a b] Mats J Larsson. "Pavel Gamov lämnar Sverigedemokraterna och blir politisk vilde", dn.se, 10 november 2017. Åtkomst den 11 november 2017.
- ^ Sveriges riksdags ledamotsförteckning
- ^ TT. "http://www.svt.se/2.22620/1.2544925/sd-ledamot_blir_politisk_vilde Arkiverad 6 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.", SVT:s webbplats, 26 sep 2011. Läst den 23 juli 2012.
- ^ David Baas. Jimmie Åkessons svärmor lämnar partiet, Expressen, 30 september 2015. Åtkomst 30 september 2015.
- ^ Cecilia Hjorth Attefall, red (mars 2004). Partiet som lyfte - 40 år med svensk kristdemokrati. 1964-2004. Lennart Molin, Samhällsreklam (form och layout), Roland Tröjer och Leif Schröder (omslagsfoton). Samhällsgemenskaps Förlags AB. sid. 61. ISBN 9185036528
- ^ Introduktion till Vänsterpartiets historia
- ^ "Anna Hagwall utesluten ur Sverigedemokraterna", mynewsdesk.com, 5 december 2016. Åtkomst den 5 december 2016.
- ^ SvD. ”Åkesson värvar M-riksdagsman till SD”. SvD.se. https://www.svd.se/1030-akesson-haller-presstraff/om/sverige. Läst 17 maj 2017.
- ^ ”Lämnar SD – uppges ha utsatts för sexuella övergrepp”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/sd-s-hanna-wigh-lamnar-partiet. Läst 25 september 2017.
- ^ "Anklagade MP-politikern lämnar alla sina politiska uppdrag", sr.se, 28 november 2017. Åtkomst den 28 november 2017.