Tamarisksparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Passer moabiticus)
Tamarisksparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSparvfinkar
Passeridae
SläktePasser
ArtTamarisksparv
P. moabiticus
Vetenskapligt namn
§ Passer moabiticus
AuktorTristram, 1864
Synonymer
Passer mesopotamicus Zarudny, 1904
Adult hona
Adult hona

Tamarisksparv[2] (Passer moabiticus) är en tätting i familjen sparvfinkar som olikt andra arter i sitt släkte Passer inte är bunden till människan.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Tamarisksparven är en ovanligt liten sparvfink, endast tolv till 13 centimeter lång. Hanen är lätt att känna igen med grå hjässa, nacke och kind, svart haklapp, ljust beige ögonbrynsstreck och typisk gul halssida. Honan ser ut som gråsparvens, men är mycket blekare.[4] Underarten yatii är genomgående ljusgul även på undersidan och är överlag blekare.[5]

Lätena är lika gråsparvens men spädare. Locket i flykten är ett tvåstavigt "tji-vit", medan sångeb en serie rullande "trirp-trirp-trirp-trirp".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Tamarisksparv delas in i tre underarter:[3]

  • Passer moabiticus moabiticus – förekommer på Cypern samt från södra södra Turkiet till Israel och Jordanien och österut till Irak och sydvästra Iran; överlag stannfågel men vissa övervintrar söderut till Egypten och Förenade Arabemiraten.
  • Passer moabiticus yatii – förekommer i Iran och angränsande sydvästra Afghanistan

Populationen på Cypern är möjligen utdöd.

Underarten yatii urskiljs ibland som den egna arten "sistansparv".[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tamarisksparven är till skillnad från många sparvfinkar inte bunden till människan och trivs mest i torra låglänta områden med tillgång till öppet vatten och buskage som just tamarisk.[4] Den lever huvudsakligen av små frön från gräs, säv, buskar och träd.[5]

Fågeln häckar mellan mars och juli och kan lägga upp till tre kullar. Den häckar i lösa kolonier om tio till hundra par. Boet är stort och äggformat, 30 centimeter i diameter med en öppning ovantill, byggt av döda kvistar och placerat i ett träd, gärna döda träd som står i vatten. Honan lägger tre till fem ägg som hon själv ruvar i tolv dagar. Ungarna matas sedan i ytterligare 14-15 dagar, också huvudsakligen av honan.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Arten har på svenska även kallats dödahavssparv.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Passer moabiticus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 372. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c] Summers-Smith, D. (2017). Dead Sea Sparrow (Passer moabiticus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60932 28 december 2017).
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]