Hoppa till innehållet

Patogenes

Från Wikipedia

Patogenes kommer av grekiskans πάθος (pathos, lidande) och γένεσις (genesis, ursprung, skapelse).

Patogenes är beskrivningen av uppkomst och utveckling av sjukdom, och syftar på de biologiska och fysiologiska mekanismer som initierar och driver sjukdomsutvecklingen. Patogenesen är en direkt följd av sjukdomens etiologi, det vill säga dess bakomliggande orsak. Sjukdomar vilkas orsaker är oklara kallas idiopatiska.

Patogenesen omfattar hela förloppet från den första påverkan på celler eller vävnader till de kliniska manifestationerna. Det kan inkludera infektion, inflammation, immunreaktioner, celldöd, vävnadsförändringar och systempåverkan. Mekanismerna varierar beroende på sjukdomens natur – till exempel kan de vara infektiösa (som vid virusangrepp), autoimmuna, genetiska eller metabola.

Vid influensa är den etiologiska faktorn influensavirus typ A eller B, som infekterar epitelcellerna i luftvägarna. Viruset binder till cellernas yta via hemagglutininproteiner och tar sig in i cellerna, där det förökar sig. Denna virusreplikation leder till celldöd och frisättning av inflammatoriska mediatorer, vilket utlöser en immunreaktion. Den inflammatoriska processen ger upphov till typiska influensasymptom såsom feber, muskelvärk, hosta och trötthet. Patogenesen förklarar därmed hur den etiologiska faktorn ger upphov till sjukdomens kliniska uttryck.

Den organiska försämringen benämns patologisk process.