Patrik Reuterswärd (1922–2000)

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Patrik Anders Adolf Reuterswärd, född 10 november 1922 i London, Storbritannien, död 16 oktober 2000, var en svensk konsthistoriker och översättare. Han var professor vid Stockholms universitet 1973–1988 och redaktör för Konsthistorisk tidskrift 1980–1990.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Reuterswärd avlade studentexamen i Sigtuna 1941 och filosofie kandidatexamen i Uppsala 1949. Han blev vidare filosofie licentiat vid Stockholms högskola 1954 och filosofie doktor i konsthistoria 1960, samtidigt som han blev docent vid Stockholms universitet.[1] Reuterswärd hade docenttjänst i konsthistoria vid Göteborgs universitet 1962-1969. Han var anställd vid AB Nordiska uppslagsböcker 1950-1953. Reuterswärd var amanuens och intendent vid Nationalmuseum 1958-1962 och 1969-1972.[1] Han var förste intendent där 1972. Reuterswärd var professor i de bildande konsternas teori och historia vid Stockholms universitet 1973-1988.[2]

Han var ordförande i Konsthistoriska sällskapet 1973-1990, redaktör för Konsthistorisk tidskrift 1980-1990, ledamot av Comité international d'histoire de l'art 1973-1990 och var styrelseledamot av Svenska institutet i Athen 1977-1990. Reuterswärd blev ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1977.[2]

Patrik Reuterswärd var son till envoyén Patrik Reuterswärd och Karin Herdin. Han gifte sig 1948 med filosofie kandidat Michaëla Topelius (1921-2017), dotter till kanslirådet Göran Topelius och författaren Margareta Suber samt syster till Christer Topelius.[2] Makarna var föräldrar till Nadine (född 1952).[1]

Skrifter[redigera | redigera wikitext]

  • Studien zur Polychromie der Plastik. D. 1, Ägypten (Almqvist & Wiksell, 1958)
  • Studien zur Polychromie der Plastik. [D. 2], Griechenland und Rom (Svenska bokförlaget (Bonnier), 1960) [Diss. Stockholm: Stockholms högskola]
  • The two churches of the Hôtel des Invalides: a history of their design (Nationalmuseum, 1965)
  • Hieronymus Bosch (Uppsala universitet, 1970)
  • En liten bok om Ensor (Nationalmuseum, 1970)
  • Helmer Osslund - Norrlands målare (katalogredaktör Patrik Reuterswärd) (Nationalmuseum, 1971)
  • Jesu liv i konsten (Sveriges Radio, 1973). Senaste uppl. 1999
  • The forgotten symbols of God (Almqvist & Wiksell International, 1986)
  • The visible and invisible in art: essays in the history of art (IRSA, 1991)

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Rainer Maria Rilke: Rilke: ett urval tolkningar (Åström, 1988)
  • Emily Dickinson: I lost a world the other day!: Emily Dickinson: liv och diktning (med ett urval tolkningar av Patrik Reuterswärd) (Carlsson, 1993)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem?. 5, Norrland : supplement, register (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 881. Libris 53513. https://runeberg.org/vemarvem/norr68/0905.html 
  2. ^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 918. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0918.html 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nationalencyklopedin. Band 15 (1994), s. 522
  • Libris. Läst 3 juni 2014

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Patrik_Reuterswärd_(1922–2000)&oldid=54230421”