Paul Andersson (poet)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paul Andersson
Född 23 maj 1930
Stockholm
Död 25 augusti 1976 (46 år)
Stockholm
Yrke Poet
Nationalitet svensk
Verksam 1952-1976
Genrer Poesi
Debutverk Ode till okänd konstellation (1952)
Make/maka Dagmar Kiausch (1954-1956)
Tua Hjortberg (Waern) (1957-1960)
Barn Jaël Waern (f. 1957)
Influenser Romantiken, Erik Johan Stagnelius, Charles Baudelaire, Arthur Rimbaud, Rainer Maria Rilke, surrealismen, Erik Lindegren

Paul Bertil Edvard Andersson, född 23 maj 1930 i Stockholm, död 25 augusti 1976 i Stockholm, var en svensk poet och centralgestalt i Metamorfosgruppen1950-talet i Stockholm.

Jag vill att läsaren skall så betrakta sig själv att han ser mig.
– Paul Andersson, 1954.[1]

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Paul Andersson föddes i Engelbrekt församling i Stockholm. Han var son och "oäkta barn" till den skånska mjölnardottern, hembiträdet och kokerskan Berta Andersson (1905-1967) och Alexander Keiller, Jr (1907-1976), äldste sonen i en överklassfamilj i Göteborg och så småningom direktör för Keiller & Co. Det ryktades att denne far själv var oäkta barn till Oscar II. Pauls mor avskedades från sin tjänst när graviditeten blev känd. Under löfte om att aldrig mer kontakta familjen fick hon välja mellan att överlämna barnet i familjen Keillers försorg eller att själv ta hand om det. Paul Andersson kom att tillbringa större delen av sin uppväxt på barnhem.[2]

Anderssons produktion utgörs av fyra diktsamlingar, alla utgivna på 1950-talet. Ett decennium efter hans bortgång utgavs ytterligare en volym med strödikter som ursprungligen publicerats i olika tidningar och tidskrifter, Under träden och andra dikter (1986), med förord av Karl Vennberg.

Debuten skedde 1952 med Ode till okänd konstellation. Detta ode gavs ut i en mindre stencilerad upplaga av diktarkollektivet Metamorfos förlag. Paul Anderssons genombrott ägde rum 1953 med den drygt 450 rader långa dikten Elegi över en förlorad sommar. Också den utgavs på Metamorfos, en första version som stencilerat häfte, därefter en andra version som tryckt bokupplaga. Året efter publicerade han en tredje och sista version av denna elegi i en metamorfos-antologi utgiven av FIB:s lyrikklubb med inledning av Karl Vennberg. Där berättar Paul Andersson att dikten tillkom sommaren 1952, "i en tid av händelselöshet", när han låg inkallad vid Stockholms luftvärnsregemente (Lv3) i Norrtälje. De tre olika versionerna som publicerades mellan februari 1953 och maj 1954, utgavs 2010.

År 1954 gifte han sig med Dagmar Kiausch. Avsnittet Sagoförtäljaren tillägnades henne i diktboken Berättarna. Kantat i fyra partier för kör och soli (1955). Hon förolyckades 1956 i en trafikolycka i Italien, samma år som Paul Anderssons fjärde och sista bok utkom, Judiska motiv. Året efter gifte han om sig med Tua Hjortberg och fick tillsammans med henne dottern Jaël. Sedan äktenskapet hade upplösts levde Paul Andersson åren 1960-67 utomlands, huvudsakligen i Rom. När hans samlade verk utgavs 1991 skrev hans dotter Jaël Waern ett av förorden. Till den utgåvan fogades också en del efterlämnade dikter, liksom novellen Jelena Borisnovas helgon ur ett nummer av BLM 1958.

I skönlitteratur och spelfilm[redigera | redigera wikitext]

Samma år som Paul Anderssons litterära genombrott staterade han tillsammans med bland andra Bengt Ekerot i spelfilmen Marianne (1953) som en del av nattlivet på en jazzkällare i Gamla stan.

Romanfiguren Mauritz i Björn Lundegårds roman Resenär (1960) har, enligt litteraturvetaren Jan Magnusson, tydliga drag av Paul Andersson.[3] Under sitt eget namn intar han också en framträdande plats i några delar av Birgitta Stenbergs självbiografiska romansvit, nämligen Rapport (1969), Kärlek i Europa (1981), Apelsinmannen (1983) och Spanska trappan (1987).

När Apelsinmannen spelades in för TV 1990 gestaltades den unge diktaren av Rikard Wolff. Paul Andersson hade gestaltats långt tidigare på film, då av fransmannen Laurent Terzieff som Alain, en av huvudkaraktärerna i Marcel Carnés film Les Tricheurs ["Bedragarna"], eller Storstadsungdom som den hette när den gick upp på biograferna i Sverige 1958. Det är en existentialistisk historia om unga människor i Paris och deras nya förhållningssätt till etik och samhällsnorm.[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Ode till okänd konstellation (Metamorfos, 1952)
  • Elegi över en förlorad sommar (Metamorfos, två upplagor 1953)
  • Elegi över en förlorad sommar. Bidrag till metamorfos-antologin sex unga lyriker (FIB:s Lyrikklubb, 1954)
    • Elegi över en förlorad sommar : version I, version II, version III (Tragus, 2010)
  • Berättarna. Kantat i fyra partier för kör och soli (Bonniers, 1955)
  • Judiska motiv (Bonniers, 1956)
  • Under träden och andra dikter (Passad, 1986)
  • Ett andetag djupt är livet : samlade dikter (Wahlström & Widstrand, 1991)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Paul Andersson: Paul Andersson. Ingår i sex unga lyriker, en metamorfos-antologi (FIB:s Lyrikklubb, 1954)
  • Andreas Gedin: Att famna ett vattenfall. Ingår i Paul Andersson: Ett andetag djupt är livet (Wahlström & Widstrand, 1991)
  • Bengt Emil Johnson: Det vidgade ögonblickets fängelse. Anteckningar om Paul Anderssons poesi. Ingår i Ett andetag djupt är livet (1991)
  • Jan Magnusson: "Sensitiv som en frostskadad mimosa", en biografi över Paul Andersson, Metamorfosgruppen och femtitalets nyromantik (Göteborgs universitet, 1997)
    •  : Blodrikets bortersta gränser : om Paul Andersson (ellerströms, 2004)
  • Paul Tenngart: Jag spelar er förväntan: självdramatisering i Paul Anderssons diktverk Berättarna (Lund: Litteraturvetenskapliga institutionen, 2002)
    •  : Välfärdsstatens Rimbaud. Paul Andersson och det svenska. Ingår i Paul Tenngart: Romantik i välfärdsstaten. Metamorfosförfattarna och den svenska samtiden (ellerströms, 2010)
  • Karl Vennberg: Förord. Ingår i Under träden och andra dikter (1986)
  • Jaël Waern: Ett andetag djupt är livet. Ingår i Paul Andersson: Ett andetag djupt är livet (1991)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ur Paul Anderssons presentation av sin dikt Elegi över en förlorad sommar, i Metamorfos-antologin sex unga lyriker (FIB:s Lyrikklubb, 1954).
  2. ^ Söderberg, Lasse (23 april 2005). ”Lasse Söderberg läser om Paul Andersson”. Sydsvenska Dagbladet. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/lasse-soderberg-laser-om-paul-andersson/. Läst 30 juli 2015. 
  3. ^ Jan Magnusson (2004), sid 81-82.
  4. ^ Jan Magnusson (2004), s. 150. Paul Anderssons reaktion på filmen finns återgiven i Birgitta Stenbergs roman Spanska trappan (1987).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]