Paul Lafargue

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paul Lafargue 1871.

Paul Lafargue, född 15 januari 1842 i Santiago de CubaKuba, död 26 november 1911 i Draveil i Frankrike, var en fransk socialistisk författare och politisk aktivist, känd för den starkt polemiska skriften Rätten till lättja (1880, reviderad 1883) och som aktiv i Pariskommunen 1871. Paul Lafargue var gift med Laura Marx, Karl Marx och Jenny von Westphalens näst äldsta dotter. Paret valde att på ålderns höst avsluta sina liv tillsammans genom att begå självmord.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lafargue föddes i Santiago de Cuba. Fadern ägde kaffeplantager i landet och familjens välstånd gjorde att de hade råd att låta sonen studera i Santiago och senare i Frankrike. 1851 flyttade Lafargue till Bordeaux och därefter till Toulouse och Paris, där han studerade medicin. Det var också under denna tid som hans filosofiska och politiska karriär påbörjades.

Mellan 1873 och 1882 bodde han i London och undvek att praktisera läkaryrket eftersom han mist tilltron till det. Från 1880 och framåt arbetade han åter som redigerare vid tidningen L'Egalité.

Tillsammans med Jules Guesde var han ledare för det franska marxistpartiet, Franska arbetarpartiet (Parti ouvrier français, POF), och blev 1891 deputerad. Bland hans skrifter märks bland annat I'évolution économique (1892) och La propriété (1895).[1]

Ett besynnerligt vansinne har gripit arbetarklassen i de länder där den kapitalistiska civilisationen härskar. Detta vansinne drar i sitt kölvatten med sig det individuella och sociala elände, som sedan två århundraden plågar en dyster mänsklighet. Det är kärleken till arbetet, den med döden kämpande lidelsen för arbete, vilken drivits dithän att livskraften hos den enskilda människan och hennes avkomma bryts ned. Istället för att kurera denna sinnesförvirring har präster, ekonomer och moralister gjort arbetet till något heligt.
– Ur: Rätten till lättja, inledningen av kapitel 1

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Le droit à la paresse, 1880 (reviderad 1883)
  • Le matérialisme économique de Karl Marx, 1883
  • Cours d'économie sociale, 1884
  • Le socialisme utopique, 1892
  • Le communisme et l'évolution économique, 1892
  • Le socialisme et la conquête des pouvoirs publics, 1899
  • La question de la femme, 1904
  • Le déterminisme économique de Karl Marx, 1909

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 681 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]