Paul Pelliot

Från Wikipedia
Paul Pelliot
FöddPaul Eugène Pelliot
28 maj 1878[1][2][3]
Paris[4]
Död26 oktober 1945[4][1][3] (67 år)
Paris[4]
Medborgare iFrankrike[5]
Utbildad vidInstitut d'études politiques de Paris
Collège Stanislas de Paris
Institut national des langues et civilisations orientales
SysselsättningUpptäcktsresande, konsthistoriker, professor[6], sinolog[5], arkeolog[5], antropolog, språkvetare, konstsamlare[5]
ArbetsgivareCollège de France (1911–1945)[6]
Utmärkelser
Prix Giles (1963)
Kommendör av Hederslegionen
Hedersdoktor vid University of Hong Kong
Sankt Annas orden, andra klass med briljanter
Namnteckning
Redigera Wikidata

Paul Pelliot, född den 28 maj 1878 i Paris, död där den 26 oktober 1945, var en fransk sinolog och forskningsresande.

Pelliot blev professor i kinesiska vid franska skolan i Hanoi 1901 och professor i Centralasiens språk, historia och arkeologi vid Collège de France 1911. Sin största berömmelse fick han genom sina 1906–1909 företagna vetenskapliga expeditioner i östra Turkestan. Därifrån hemförde han till Paris en mängd manuskript – härstammande från l:a årtusendet e.Kr. – på olika språk och i olika skriftarter från den berömda fyndorten, det buddhistiska klostret i Dunhuang, varifrån Aurel Stein redan förut för engelska samlingar hembragt gott en tredjedel. Dessa fynds vetenskapliga bearbetande inleddes förutom av nämnda forskare och andra i olika länder, med stor framgång av Pelliot genom en mängd arbeten i de orientaliska fackpublikationerna Bulletin de l'École française d'Extrême Orient, Journal asiatique, Mémoires de la Société de linguistique, Journal of the Royal Asiatic Society med flera.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Paul Eugène Pelliot, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Paul Pelliot, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Пеллио Поль”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 119392194, läst: 1 april 2024.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]