Pehr Kalling

Pehr Kalling
Pehr Kalling, oljemålning av Lorens Pasch den äldre 1729. Kalling är iklädd uniform samt harnesk för en fänrik vid Livgardet. Nationalmuseum, Stockholm.
Information
I tjänst för	Sverige Frankrike
Försvarsgren	Armén
Tjänstetid	1717 - ca 1772
Grad	Generallöjtnant
Enhet	Livgardet Upplands regemente Närke-Värmlands regemente
Befäl	Närke-Värmlands regemente
Slag/krig	Stora nordiska kriget Belägringen av Fredrikshald Polska tronföljdskriget Hattarnas ryska krig Pommerska kriget
Utmärkelser	Friherre Greve Svärdsorden Sankt Andreasorden Alexander Nevskijorden
Övrigt arbete	Riksråd Kabinettskammarherre Page

Pehr Kalling, född 1701 i Stockholm, död 3 mars 1795 på gården Myrö i Örebro län, var en svensk greve, militär, riksråd, politiker och kabinettskammarherre. Han var bror till Mårten Kalling.

Biografi

Kalling var son till assessorn i reduktionskommissionen Pehr Kalling och dennes hustru Margareta Bunge, syster till Jakob Bunge och Bureättling.

Kalling började sin karriär som page vid hovet redan 1710, och år 1717 blev han grenadier-volontär vid Livgardet, och närvarade genom detta vid belägringen av Fredrikshald som nyutnämnd fänrik.

Kalling gick i fransk tjänst 1734 och blev kapten vid Lencks regemente, och han blev även utnämnd till Lencks adjutant. Då Frankrike vid denna tid var involverat i det Polska tronföljdskriget deltog Kalling vid ett flertal belägringar. Kalling begärde dock avsked 1737 för att återvända hem. Efter sin tid i Frankrike blev han utnämnd till löjtnant vid sin hemkomst och 1741 till kapten.

Kalling deltog även i det misslyckade Hattarnas ryska krig, men för honom personligen var de följande åren gynnsamma och han blev redan 1743 utnämnd till kabinettskammarherre för att 1744 bli överstelöjtnant för Upplands regemente. 1747 blev han överste och generaladjutant och 1748 överste och chef för Närke-Värmlands regemente; samma år blev han även riddare av den nyinstiftade Svärdsorden.

Pehr Kalling var under 1700-talet befälhavare i Närke-Värmlands regemente. Den 21 november 1751 upphöjdes han i friherrligt stånd och 1757 blev han generalmajor. Därefter deltog Kalling i pommerska kriget.

Kalling blev 1763 generallöjtnant. Därefter vidtog en mer politisk del av Kallings liv. Han utnämndes 1765 till riksråd och han spelade vid denna tid även en viktig del i Mösspartiet. 1769 förlorade mössorna makten, och Kalling avskedades ur rådet men återinträdde redan 1771. Den 15 oktober 1771 blev han även upphöjd till greve och var 1772 en av mössornas mest inflytelserika män. Vid Gustav III:s statskupp hade Kalling befälet över Stockholms garnison men lyckades inte stoppa kungen. Därefter blev han åter entledigad från rådet, och därefter fick han aldrig mer någon befattning eller militärt befäl.

Övrigt liv

Kalling gifte sig 1749 med grevinnan Kristina Margareta Eleonora Posse, dotter till översten greve Carl Posse och grevinnan Christina Margareta Charlotta Lillienstedt. Deras dotter Fredrika Lovisa Kalling var gift med generaladjutanten Idaron Armfelt och slog sig ner på Myrö där de båda avled utan efterkommande. Pehr Kallings son Pehr Adolf Kalling var major och riksdagsman.

Kalling dog vid 95 års ålder 1795 och begravdes i familjegraven i Rinkaby kyrka, Närke.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Kalling, Per  Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.

• Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor