Pekka Langer

Pekka Langer
	Pekka Langer
	Pekka Langer 1961.
Född	Ture Per-Olof Langer; 12 oktober 1919; Annedal, Göteborg
Död	6 maj 1996 (76 år); Stockholm
Nationalitet	Svensk
Yrke/uppdrag	programledare i radio och tv
Maka	1) Gunnel Hermansson; 2) Bibi Lidman
Barn	Johan Langer; Joakim Langer; Jannike Langer

Ture Per-Olof ”Pekka” Langer, född 12 oktober 1919 i Göteborg^[1]^[2], död 6 maj 1996 i Stockholm, var en svensk journalist och programledare i radio och TV.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pekka Langers mor dog när han var i fyraårsåldern och han togs då om hand av sin farbror och dennes fru i Norrköping där han växte upp. Pekka Langer studerade senare på högre allmänna läroverket i Norrköping, där han också var sekreterare i den litterära elevföreningen Fosterländska förbundet. Efter värnplikten började han arbeta som journalist på tidningen Folkbladet, där han stannade i tre år.^[2]

Pekka Langer var en folkkär programledare i radio^[3]^[4] och TV. Han gav ut kåserisamlingar, bland andra Natttuppen (1954), som liksom radioprogrammet med samma namn stavades med tre t. Han var huvudpersonen i SVT:s julkalender Farbror Pekkas handelsbod 1965, och var även programledare för Svensktoppen och Sommartoppen. Med hustrun Bibi Langer gjorde han dessutom radioserier under åren 1972–1975, bland andra Gomorron.

Pekka Langer ledde också tillsammans med författaren Lars Widding de populära frågeprogrammen När Då Då och Bit för bit i radio, samt senare i TV Vem vet var? och Notknäckarna tillsammans med Carl-Uno Sjöblom.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var gift två gånger, första gången 1947 med Gunnel Hermansson, dotter till riksdagsman Albert Hermansson och senare omgift Noble. I andra äktenskapet var Pekka Langer gift från 1948 med Bibi Langer, dotter till Sven Lidman, och hade med henne barnen Johan Langer, Jannike Langer-Dillon och Joakim Langer.^[5] Den sistnämnde har gett uttryck för svårigheterna att växa upp med faderns missbruksproblem.^[6]

Pekka Langer är gravsatt i minneslunden på Solna kyrkogård.^[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Natttuppen : kåserier, bevingade ord, följetong samt stamtavla. Stockholm: Bonnier. 1954. Libris länk
Endast för tjänstebruk : forts. från i fjol : en liten bok till jul : en av de fjorton : medlem av Povel Ramels Knäppupp : grundare av Svenska Bondeförståndet-Latmannapartiet : hemlig. Stockholm: Bonnier. 1955. Libris länk
Stora klokboken. Stockholm: Bonnier. 1956. Libris länk
Fars lila olle : ett präktigt illustrerat memoarverk innehållande släkterna Blomsterkvists, Klengerstedts m fl historia genom tiderna. Stockholm: Bonnier. 1957. Libris länk
En nyckelroman. Stockholm: Bonnier. 1958. Libris länk
Var och hur i all världen i Norden? eller Brödrafolkens fel. Stockholm: Bonnier. 1959. Libris länk - Medförfattare: Kjell Arnljot Wig.
Pekkas spanska kappsäck. Stockholm: Bonnier. 1962. Libris länk
Doktor Langers bästa droppar. Delfinserien, 0346-6574 ; 309. Stockholm: Aldus/Bonnier. 1968. Libris länk
När då du? : [tävla hemma med Pekka]. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1969. Libris länk
Nils-Oskar Liggnér kommer till vila och 4 andra godnattsagor för barn och vuxna. [Malmö]: [Nordiska Fjäder]. 1973. Libris länk - Medförfattare: Bibbi Langer.
"Det kan man fråga sig!" : finurliga frågelekar för hela familjen. Stockholm: Informationsförl. 1984. Libris länk. ISBN 91-7736-072-9
Radioaktivt avfall. Stockholm: Rabén Prisma. 1996. Libris länk. ISBN 91-518-2988-6 - Medförfattare: Joakim Langer.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1953	Medverkande	Djuprevyn 2 meter, revy Povel Ramel och Yngve Gamlin	Egon Larsson	Idéonteatern
1954	Medverkande	Knäppupp II - Denna sida upp, revy Povel Ramel och Yngve Gamlin	Per-Martin Hamberg	Idéonteatern

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
^ [a b] Christer Sandberg (17 januari 2011). ”När Pekka kom till Folkbladet”. Folkbladet. Arkiverad från originalet den 5 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170305192017/http://www.folkbladet.se/nyheter/nar-pekka-kom-till-folkbladet-2689867.aspx. Läst 26 mars 2014.
^ Tore Borglund "Radiokrönika" ("Pekkas spegel" etc.) Tidens kalender 1959, sid 172. Tryck: Almqvist & Wiksells, Uppsala 1958.
^ "Radions nya underhållningsserie", Panorama 61 : En bokfilm från BFB, Bonniers, Stockholm 1961.
^ Langer, P-O Pekka, skriftställare, Vällingby i Vem är vem? , Stor-Stockholm 1962, sid 748
^ Terese Cristiansson (23 februari 2003). ”Barnen som glöms bort”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/barnen-som-gloms-bort/. Läst 15 april 2018.
^ FinnGraven

Langer, T P-O (Pekka) i Vem är det 1993, sid 628
Pekka Langer på Svensk Filmdatabas

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Lind, Kalle (2018). ”Om Pekka Langer”. Snedtänkt : boken som handlar om det inga andra böcker handlar om. Stockholm: Forum. sid. 62-72. Libris länk. ISBN 9789137151489
Ohlsson, Birgitta (2020). ”Pekka Langer och den ständiga rädslan”. Svenska öden & äventyr (Hemmets Journal). http://www.odenochaventyr.se/artiklar/pekka-langer/.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[1] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)

[folkbladet.se-2] [a b] Christer Sandberg (17 januari 2011). ”När Pekka kom till Folkbladet”. Folkbladet. Arkiverad från originalet den 5 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170305192017/http://www.folkbladet.se/nyheter/nar-pekka-kom-till-folkbladet-2689867.aspx. Läst 26 mars 2014.

[3] Tore Borglund "Radiokrönika" ("Pekkas spegel" etc.) Tidens kalender 1959, sid 172. Tryck: Almqvist & Wiksells, Uppsala 1958.

[4] "Radions nya underhållningsserie", Panorama 61 : En bokfilm från BFB, Bonniers, Stockholm 1961.

[5] Langer, P-O Pekka, skriftställare, Vällingby i Vem är vem? , Stor-Stockholm 1962, sid 748

[6] Terese Cristiansson (23 februari 2003). ”Barnen som glöms bort”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/barnen-som-gloms-bort/. Läst 15 april 2018.

[7] FinnGraven

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]