Pekka Langer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pekka Langer
Pekka Langer 1961.
FöddTure Per-Olof Langer
12 oktober 1919
Annedal, Göteborg
Död6 maj 1996 (76 år)
Stockholm
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragprogramledare i radio och tv
Maka1) Gunnel Hermansson
2) Bibi Lidman
BarnJohan Langer
Joakim Langer
Jannike Langer

Ture Per-Olof ”Pekka” Langer, född 12 oktober 1919 i Göteborg[1][2], död 6 maj 1996 i Stockholm, var en svensk journalist och programledare i radio och TV.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pekka Langers mor dog när han var i fyraårsåldern och han togs då om hand av sin farbror och dennes fru i Norrköping där han växte upp. Pekka Langer studerade senare på högre allmänna läroverket i Norrköping, där han också var sekreterare i den litterära elevföreningen Fosterländska förbundet. Efter värnplikten började han arbeta som journalist på tidningen Folkbladet, där han stannade i tre år.[2]

Pekka Langer var en folkkär programledare i radio[3][4] och TV. Han gav ut kåserisamlingar, bland andra Natttuppen (1954) som liksom programserien med samma namn stavades med tre t. Han var huvudpersonen i SVT:s julkalender Farbror Pekkas handelsbod 1965, och var även programledare för Svensktoppen och Sommartoppen. Med hustrun Bibi Langer gjorde han dessutom radioserie-produktioner under åren 1972–1975, bland andra Gomorron.

Pekka Langer ledde också tillsammans med författaren Lars Widding de populära frågeprogrammen När Då Då och Bit för bit i radio, samt senare i TV Vem vet var? och Notknäckarna tillsammans med Carl-Uno Sjöblom.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var gift två gånger, första gången 1947 med Gunnel Hermansson, dotter till riksdagsman Albert Hermansson och senare omgift Noble. I andra äktenskapet var Pekka Langer gift från 1948 med Bibi Langer, dotter till Sven Lidman, och hade med henne barnen Johan Langer, Jannike Langer-Dillon och Joakim Langer.[5] Den sistnämnde har gett uttryck för svårigheterna att växa upp med faderns missbruksproblem.[6]

Pekka Langer är gravsatt i minneslunden på Solna kyrkogård.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Natttuppen : kåserier, bevingade ord, följetong samt stamtavla. Stockholm: Bonnier. 1954. Libris länk 
  • Endast för tjänstebruk : forts. från i fjol : en liten bok till jul : en av de fjorton : medlem av Povel Ramels Knäppupp : grundare av Svenska Bondeförståndet-Latmannapartiet : hemlig. Stockholm: Bonnier. 1955. Libris länk 
  • Stora klokboken. Stockholm: Bonnier. 1956. Libris länk 
  • Fars lila olle : ett präktigt illustrerat memoarverk innehållande släkterna Blomsterkvists, Klengerstedts m fl historia genom tiderna. Stockholm: Bonnier. 1957. Libris länk 
  • En nyckelroman. Stockholm: Bonnier. 1958. Libris länk 
  • Var och hur i all världen i Norden? eller Brödrafolkens fel. Stockholm: Bonnier. 1959. Libris länk  - Medförfattare: Kjell Arnljot Wig.
  • Pekkas spanska kappsäck. Stockholm: Bonnier. 1962. Libris länk 
  • Doktor Langers bästa droppar. Delfinserien, 0346-6574 ; 309. Stockholm: Aldus/Bonnier. 1968. Libris länk 
  • När då du? : [tävla hemma med Pekka]. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1969. Libris länk 
  • Nils-Oskar Liggnér kommer till vila och 4 andra godnattsagor för barn och vuxna. [Malmö]: [Nordiska Fjäder]. 1973. Libris länk  - Medförfattare: Bibbi Langer.
  • "Det kan man fråga sig!" : finurliga frågelekar för hela familjen. Stockholm: Informationsförl. 1984. Libris länk. ISBN 91-7736-072-9 
  • Radioaktivt avfall. Stockholm: Rabén Prisma. 1996. Libris länk. ISBN 91-518-2988-6  - Medförfattare: Joakim Langer.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1953 Medverkande Djuprevyn 2 meter, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Egon Larsson Idéonteatern
1954 Medverkande Knäppupp II - Denna sida upp, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Per-Martin Hamberg Idéonteatern

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  2. ^ [a b] Christer Sandberg (17 januari 2011). ”När Pekka kom till Folkbladet”. Folkbladet. http://www.folkbladet.se/nyheter/nar-pekka-kom-till-folkbladet-2689867.aspx. Läst 26 mars 2014. 
  3. ^ Tore Borglund "Radiokrönika" ("Pekkas spegel" etc.) Tidens kalender 1959, sid 172. Tryck: Almqvist & Wiksells, Uppsala 1958.
  4. ^ "Radions nya underhållningsserie", Panorama 61 : En bokfilm från BFB, Bonniers, Stockholm 1961.
  5. ^ Langer, P-O Pekka, skriftställare, Vällingby i Vem är vem? , Stor-Stockholm 1962, sid 748
  6. ^ Terese Cristiansson (23 februari 2003). ”Barnen som glöms bort”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/barnen-som-gloms-bort/. Läst 15 april 2018. 
  7. ^ FinnGraven

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]