Pekka Langer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pekka Langer
Pekka Langer 1961.
FöddTure Per-Olof Langer
12 oktober 1919
Annedal, Göteborg
Död6 maj 1996 (76 år)
Stockholm
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragprogramledare i radio och tv
Maka1) Gunnel Hermansson
2) Bibi Lidman
BarnJohan Langer
Joakim Langer
Jannike Langer

Ture Per-Olof ”Pekka” Langer, född 12 oktober 1919 i Göteborg[1][2], död 6 maj 1996 i Stockholm, var en svensk journalist och programledare i radio och TV.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pekka Langers mor dog när han var i fyraårsåldern och han togs då om hand av sin farbror och dennes fru i Norrköping där han växte upp. Pekka Langer studerade senare på högre allmänna läroverket i Norrköping, där han också var sekreterare i den litterära elevföreningen Fosterländska förbundet. Efter värnplikten började han arbeta som journalist på tidningen Folkbladet, där han stannade i tre år.[2]

Pekka Langer var en folkkär programledare i radio[3][4] och TV. Han gav ut kåserisamlingar, bland andra Natttuppen (1954), som liksom radioprogrammet med samma namn stavades med tre t. Han var huvudpersonen i SVT:s julkalender Farbror Pekkas handelsbod 1965, och var även programledare för Svensktoppen och Sommartoppen. Med hustrun Bibi Langer gjorde han dessutom radioserier under åren 1972–1975, bland andra Gomorron.

Pekka Langer ledde också tillsammans med författaren Lars Widding de populära frågeprogrammen När Då Då och Bit för bit i radio, samt senare i TV Vem vet var? och Notknäckarna tillsammans med Carl-Uno Sjöblom.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var gift två gånger, första gången 1947 med Gunnel Hermansson, dotter till riksdagsman Albert Hermansson och senare omgift Noble. I andra äktenskapet var Pekka Langer gift från 1948 med Bibi Langer, dotter till Sven Lidman, och hade med henne barnen Johan Langer, Jannike Langer-Dillon och Joakim Langer.[5] Den sistnämnde har gett uttryck för svårigheterna att växa upp med faderns missbruksproblem.[6]

Pekka Langer är gravsatt i minneslunden på Solna kyrkogård.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Natttuppen : kåserier, bevingade ord, följetong samt stamtavla. Stockholm: Bonnier. 1954. Libris länk 
  • Endast för tjänstebruk : forts. från i fjol : en liten bok till jul : en av de fjorton : medlem av Povel Ramels Knäppupp : grundare av Svenska Bondeförståndet-Latmannapartiet : hemlig. Stockholm: Bonnier. 1955. Libris länk 
  • Stora klokboken. Stockholm: Bonnier. 1956. Libris länk 
  • Fars lila olle : ett präktigt illustrerat memoarverk innehållande släkterna Blomsterkvists, Klengerstedts m fl historia genom tiderna. Stockholm: Bonnier. 1957. Libris länk 
  • En nyckelroman. Stockholm: Bonnier. 1958. Libris länk 
  • Var och hur i all världen i Norden? eller Brödrafolkens fel. Stockholm: Bonnier. 1959. Libris länk  - Medförfattare: Kjell Arnljot Wig.
  • Pekkas spanska kappsäck. Stockholm: Bonnier. 1962. Libris länk 
  • Doktor Langers bästa droppar. Delfinserien, 0346-6574 ; 309. Stockholm: Aldus/Bonnier. 1968. Libris länk 
  • När då du? : [tävla hemma med Pekka]. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1969. Libris länk 
  • Nils-Oskar Liggnér kommer till vila och 4 andra godnattsagor för barn och vuxna. [Malmö]: [Nordiska Fjäder]. 1973. Libris länk  - Medförfattare: Bibbi Langer.
  • "Det kan man fråga sig!" : finurliga frågelekar för hela familjen. Stockholm: Informationsförl. 1984. Libris länk. ISBN 91-7736-072-9 
  • Radioaktivt avfall. Stockholm: Rabén Prisma. 1996. Libris länk. ISBN 91-518-2988-6  - Medförfattare: Joakim Langer.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1953 Medverkande Djuprevyn 2 meter, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Egon Larsson Idéonteatern
1954 Medverkande Knäppupp II - Denna sida upp, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Per-Martin Hamberg Idéonteatern

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  2. ^ [a b] Christer Sandberg (17 januari 2011). ”När Pekka kom till Folkbladet”. Folkbladet. Arkiverad från originalet den 5 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170305192017/http://www.folkbladet.se/nyheter/nar-pekka-kom-till-folkbladet-2689867.aspx. Läst 26 mars 2014. 
  3. ^ Tore Borglund "Radiokrönika" ("Pekkas spegel" etc.) Tidens kalender 1959, sid 172. Tryck: Almqvist & Wiksells, Uppsala 1958.
  4. ^ "Radions nya underhållningsserie", Panorama 61 : En bokfilm från BFB, Bonniers, Stockholm 1961.
  5. ^ Langer, P-O Pekka, skriftställare, Vällingby i Vem är vem? , Stor-Stockholm 1962, sid 748
  6. ^ Terese Cristiansson (23 februari 2003). ”Barnen som glöms bort”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/barnen-som-gloms-bort/. Läst 15 april 2018. 
  7. ^ FinnGraven

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]