Pelagskarv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pelagskarv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pelagic Cormorant (Phalacrocorax pelagicus) at Monterey Bay, head and neck.jpg
Adult i häckningsdräkt, Monterey Bay.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläktePhalacrocorax
ArtPelagskarv
P. pelagicus
Vetenskapligt namn
§ Phalacrocorax pelagicus
AuktorPallas, 1811
Utbredning
Distr.PelagicCormorant.jpg
Synonymer
  • Pelagisk skarv
  • Urile pelagicus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Pelagskarv[2] (Phalacrocorax pelagicus) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar som förekommer på både asiatiska och amerikanska sidan av norra Stilla havet.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Pelagskarven är en liten (63-76 cm) och slank skarv, med lång och smal hals, litet rundat huvud och mycket tunn näbb. Adult fågel är svart med vit fläck på flanken som sträcker sig upp på övergumpen, en flygig tofs på hjässan och purpurglans på halsen. Under häckningstid (mars till maj) syns även sparsamt med smala, vita plymer på halssidan. Ögonen är gröna, benen svarta och under ögat syns en mörkröd fläck med bar hud. På häckplats hörs stönande och grymtande läten.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Pelagskarv delas in i två underarter med följande utbredning:[3][5]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fågeln placeras liksom de allra flesta skarvar traditionellt i släktet Phalacrocorax. Vissa, som Birdlife International, har dock valt att dela upp det i flera, efter genetiska studier från 2014.[6] Pelagskarven förs då tillsammans med sina nära släktingar beringskarven (P. urile), blåstrupig skarv (P. penicillatus) samt den utdöda pallasskarven (P. perspecillatus) till släktet Urile.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Pelagskarven är namnet till trots en kustlevande art som hittas utmed skyddade sträckor, även i vikar. Den lever av olika typer av fisk som den fångar över klippbottnar eller i områden med kelp. Fågeln häckar i små kolonier, ibland dock enstaka, på smala klipphyllor, ibland i grottor. Äggläggning sker från maj till juli.[5]

Familjegrupp vid häckningsplats, två adulta och tre juveniler.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Urile pelagicus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  5. ^ [a b] del Hoyo, J.; Elliot, A.; Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  6. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]