Pennskaftet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pennskaftet är en roman från 1910 som är skriven av Elin Wägner.

Efter sekelskiftet 1900 fick Sverige några mer välkända kvinnliga journalister, bland andra Hedvig af Petersens (Aftonbladet), Anna Stina Rydell (Dagens Nyheter), Ellen Rydelius (Svenska Dagbladet), Elin Brandell (Dagens Nyheter) och Else Kleen (Dagens Nyheter).

1908 började Wägner arbeta på Dagens Nyheter och hennes roman handlar om den kvinnliga journalisten Barbro Magnus ("Pennskaftet") som snart blir en glödande anhängare av kvinnlig rösträtt samt hennes romans med den unge arkitekten Dick Block. Det unga paret har inte pengar för att gifta sig. Hon bryter mot tidens konvenanser genom att en tid bo i en sommarstuga tillsammans med sin fästman, utan övervakning av någon äldre kvinnlig släkting. "Pennskaftet" lär också känna den unga lärarinnan Cecilia Bech som också dragits in i rösträttsrörelsen och fått något att leva för.

Romanen blev en försäljningssuccé. En förklaring till den uppmärksamhet romanen fick var kanske den sexuella moral som Wägner förespråkar i romanen: en ung ogift kvinna kan mycket väl ha ett sexuellt förhållande med en man bara hon är förälskad. Romanen tar också upp prostitutionen i Stockholm: "Pennskaftet" övertar en lägenhet efter en ung prostituerad, Klara, och blir därefter uppvaktad av Klaras kunder. Det är möjligt att Wägners syn på sexualmoralen kan ha påverkats av Ellen Key som hävdade att kärlek var viktigare än vigselbevis.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder (1977). Elin Wägner. Amason med två bröst. 1882-1922. Stockholm: Bonniers. sid. 135-150. ISBN 91-0-041743-2 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]