Per Åsbrink

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Per Valfrid Åsbrink, född 18 oktober 1912 i Färila, Gävleborgs län, död 17 juni 1994[1], var en svensk ämbetsman och riksbankschef 1955-1973.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Per Åsbrink var son till skogsarbetaren Erik Åsbrink och Alida Persson. Han började först i faderns fotspår och gick därefter i folkhögskola 1931-34, varefter han fortsatte studera vid universitetet, där han blev fil.mag. 1945. Han hade under studierna anställning vid KF:s organisations- och tidningsavdelning, och deltog som sakkunnig i 1941 års befolkningsutredning, och hade därefter anställning vid Stockholms stadskontor.

Innan han utsågs till riksbankschef hade han flera uppdrag som sakkunnig i flera departement, och var redaktör vid Tiden. 1954 ledde han en utredning om LKAB, och året därpå utsågs han till riksbankschef. 1957 blev han ordförande i LKAB. 1965 invaldes han som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien.

1939 gifte han sig med Erika Richter, som var dotter till Walter Krassowsky och Grete Richter. De blev föräldrar till Erik Åsbrink.

 Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Horisont 1994. Bertmarks 


Företrädare:
Mats Lemne
Sveriges riksbankschef
1955–1973
Efterträdare:
Krister Wickman