Per Ekström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Per Ekström
Konstnär Per Ekström.jpg
Foto från 1909
FödelsenamnPeter Ekström
Född23 februari 1844
Segerstad, Öland
Död21 januari 1935 (90 år)
Mörbylånga
NationalitetSverige Sverige
Konstnärskap
FältMåleri
MotivLandskap
UtbildningKonstakademien
Signatur
Per Ekström-signature.png

Peter "Per" Ekström, född 23 februari 1844 i Segerstad på sydöstra Öland, död 21 januari 1935 i Mörbylånga, begravd i Segerstad, var en svensk målare och tecknare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ungdom och åren i Frankrike[redigera | redigera wikitext]

Ekström studerade vid Konstakademien 1865-72 där han influerades mer av den franska traditionen, än av Düsseldorfskolan. Ekström begav sig därför till Paris våren 1876, då han med Oscar II:s understöd företog sin första studieresa söderut. Ekström levde i Frankrike till 1890, delvis i och omkring Paris (inkluderat Barbizon och Saint-Germain)[förtydliga], delvis i Carolles, Normandie. Han blev genast en beundrare av Barbizonskolans mästare och framför allt av Corot, "den störste bland de stora" som han omnämner honom i ett brev till Olof Hermelin. Det upplösta valörmåleriet och silverdiset från Corots tavlor inspirerade Ekströms syn på naturen. I sina dukar från Frankrike skildrar han med lyrisk känsla landskapets stämning, ljusets spel i lövmassorna, färgskimret över ängar och vatten. Lyrismen stegras stundom till en romantisk[förtydliga] styrka såsom i "Kustlandskap i månsken" från 1877. Under 80-talet fortsätter han mest i samma lyriska stil. "Översvämning" (i prins Eugens samling) är ett stort prov på hans förtonande ljusstudium och hans varma naturkänsla. Under denna tid skildrar han också landskapet enbart för formernas skull. Den känsliga stämningen har i regel försvunnit i de målningar som utfördes under vistelsen i Carolles, Normandie såsom i "Franskt landskap". Dessa är dock mindre betecknade för Per Ekströms temperament än de mjuka, ljusdallrande stämningarna. Den ytterst fina ljusbehandlingen är hans särmärke bland de svenska friluftsmålarna. Han debuterade på Salongen i Paris 1878 med Fransk Landskap och var guldmedaljist vid Exposition Universelle 1889, med flera verk ifrån sent 1880-tal.

Öland och Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Efter hemkomsten 1890 bodde Ekström dels på Öland dels i Stockholm. Uppmuntrad av Pontus Fürstenberg, bosatte han sig 1891 i Göteborg. Han upphörde dock aldrig med sina sommarbesök på Öland. Under dessa år producerade Ekström en mängd målningar vilket väckte mer omständligt arbetande kamraters betänklighet. Vintermånaderna 1891 då han hyrde ateljé i Birger Jarls bazar, Stockholm, tillkom ett av hans mästerverk, motsolsbilden "Sol och snö", som idag hänger på Göteborgs konstmuseum. Dess strängt formala ordning och subtilt tolkande ljusspel ge reflexer, om också avlägsna, från Georges Seurats konst. 1891 hade han sin första separatutställning i Stockholm och vann en oemotsagd framgång. En viss anpassning efter den då aktuella stämningsimpressionismen med dess dunkla skymningstoner kan efter hand iakttagas i hans arbeten från mitten av nittiotalet. I ganska stor utsträckning tillkommo Ekströms landskap i ateljén efter utomhusstudier. Och för att möta en växande efterfrågan hos göteborgska beundrare och konsthandlare utförde han allt emellanåt repliker av populära bilder. Hans motivområde sträckte sig under dessa år - utom till Västkusten och Öland - till Stockholms ström och Jämtlands fjälltrakter. Ekström var en populär man i Göteborgs kulturella kretsar. Till hans ateljé (Drottningtorget 20) drogos gärna kulturpersonligheter som skalden A.U. Bååth, läkaren-författaren August Bondeson, Sällskapet Gnistans sekreterare Wilhelm Berg, zoologen Anton Stuxberg, konstnärar som Georg Pauli och Hanna Pauli, Reinhold Callmander, Johan Ericson och talangfulla societetsdamer som fruarna Olga Bratt och Belle Dickson. Först och sist dock Pontus Fürstenberg som hyste en lika varm uppskattning av hans konst som av hans historier. Själv besvarade Ekström på sitt tempererade vis all denna vänskap men tyckte att "Göteborg är och förblir en död stad", vilket var naturligt för en människa av hans lätta bohemiska sinnelag. Den konst, han visade där, möttes av den lokala kritiken vanligen med full sympati. Hans separatutställning 1900 mottogs med entusiasm. Inom Konstnärsförbundet, där "Pekströms" personliga förbindelser med åren försvagades, sågo särskilt Karl Nordström och Nils Kreuger mycket kritiskt på hans sangviniska förhållande till den egna produktionen. Juryn för världsutställningen 1900 i Paris var besluten refusera den solnedgångstavla, han sänt in, och Ekström hade väl knappast fått något arbete med alls, om inte Fürstenberg lagt sig ut för honom. Med hänsyn till dennes önskemål medtogos två landskap. Målningen föreställande solnedgången såldes i slutet av andra världskriget av e.olséns konsthandel i Göteborg vidare till en köpman i trakterna kring Skaraborg.

Åter till Öland[redigera | redigera wikitext]

År 1910 flyttade han tillbaka till Öland och räknas som landskapets förste och kanske störste konstnär. Ekström var en av de första svenska friluftsmålarna influerade av Barbizonskolan, framförallt Théodore Rousseau och Jean-Baptiste-Camille Corot. Hans sätt att måla sol och luft gav honom namnet "Solmålaren". Han var och förblev solnedgångsstämningarnas märklige, på en gång realistiske och mystiske poet. Hans motiv var färgade av Ölands öppna alvar och karga kust; i Frankrike var översvämmade kärr, öde kustremsor och ensliga skogsbryn valda teman. Motivmässigt skilde han sig således sina samtida svenska konstnärer, som målade milda åkerlandskap och bylivet i Grez-sur-Loing i utkanten av Fontainebleau-skogen.

Ända till sin sena död på sin barndoms ö förvaltade han trofast arvet från Alfred Wahlberg och Fontainebleauskolan, obekymrad om alla de -ismer som mot slutet av hans liv förekom i det svenska konstlivet. Han är rikt representerad på Nationalmuseum. I August Strindbergs bok Röda rummet har Ekström varit förebild för den litterära figuren målaren Sellén, där han figurerar bland konstnärsbohemen vid Lilljans.

Ett landskap från Ölands kust är endast färg. Luft och hed; inte ett träd, inga föremål, utom väderqvarnarna, som afbryta den räta linien horisonten. Och den unge artisten började måla ... Kritiken, som då fanns, gnisslade tänderna, kamraterna hånade och lärarna gjorde allt för att återföra den affallne, men han gick ifrån akademien...
Strindberg

Per Ekströms väg i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter honom.

Per Ekström-museet[redigera | redigera wikitext]

Fram till augusti 2012 fanns ett privatägt Per Ekström-museum inrymt i Kalmar konstmuseums tidigare lokaler, med verk av främst Per Ekström, i Kalmar. Museet öppnade under 2013 i Orrefors glasbruks tidigare huvudkontor i Orrefors.[1] Ekström finns även representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[2], Kalmar konstmuseum[3], Prins Eugens Waldemarsudde[4] och Nationalmuseum[5] i Stockholm.

Per Ekströmsällskapet[redigera | redigera wikitext]

I syfte att samla och sprida kunskap om Ekströms liv och verk grundades 2016 Per Eströmsällskapet. Ordförande är konsthistorikern fil. dr. Ulf Abel.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Algutsrums Konstmuseum köper Orrefors Kosta Boda AB’s f.d. huvudkontor i Orrefors, 2012-10-25
  2. ^ Göteborgs konstmuseum
  3. ^ Kalmar konstmuseum
  4. ^ Prins Eugens Waldemarsudde
  5. ^ Nationalmuseum

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • M. Hofrén, Per Ekström - människan och målaren. Stockholm 1947.
  • Andreas Lindblom, "Sveriges konsthistoria". Stockholm 1947.
  • Sixten Strömbom, "Konstnärsförbundets historia 1891-1920". Stockholm 1965.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]