Per Nyström (landshövding)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Per Nyström
Född21 november 1903
Västerlanda församling i Älvsborgs län, Sverige
Död3 oktober 1993 (89 år)
Örgryte församling i Göteborgs och Bohus län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragHistoriker och ämbetsman

Per Ingvar Nyström, född 21 november 1903 i Västerlanda församling i Älvsborgs län, död 3 oktober 1993 i Örgryte församling i Göteborgs och Bohus län,[1] var en svensk historiker och ämbetsman. Han var landshövding i Göteborgs och Bohus län 1950–1971.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Historiker[redigera | redigera wikitext]

Efter realskolestudier vid Göteborgs Västra realskola började Nyström 1919 vid Högre latinläroverket i Göteborg, där han 1923 avlade studentexamen som helklassiker. Läsåret 1923–1924 studerade han vid Göteborgs högskola och från höstterminen 1924 vid Lunds universitet, där han studerade historia för professor Lauritz Weibull[källa behövs] samt blev filosofie magister 1931 och filosofie licentiat 1936.[2] Han erhöll 1956 filosofie doktorsgrad vid Lunds universitet efter att ha disputerat med en avhandling om den svenska manufakturindustrins utveckling under 1600- och 1700-talen,[3] varvid han visade på statens betydelse för industrialiseringens första skeden.[källa behövs] År 1986 erhöll han professors namn.[4]

Per Nyström bröt med Weibulls historisk-kritiska metod och utvecklade ett historiematerialistiskt synsätt i Marx efterföljd i en rad uppmärksammade artiklar i de akademiska tidskrifterna Scandia och Ateneum. Nyström representerade en reformistisk tolkning av marxismen inom den svenska socialdemokratin. Han var redaktör för Lundagård. Nyström grundlade under åren i Lund en nära vänskap med Tage Erlander.[källa behövs]

Ämbetsman[redigera | redigera wikitext]

Per Nyström lämnade en lovande akademisk bana[källa behövs] för att 1939–1942 vara ombudsman i Svenska Bankmannaförbundet. Han var sakkunnig i Socialdepartementet 1943–1945,[5] varpå han var statssekreterare där 1945–1950.[2] Under sin tjänstgöring vid departementet spelade han en viktig roll för utformningen av Gustav Möllers socialdemokratiska generella välfärdspolitik.[källa behövs] Han var medarbetare på Aftontidningen 1942–1945.[2] Nyström var landshövding i Göteborgs och Bohus län 1950–1971[4] och som sådan drev han bland annat igenom etableringen av ett petrokemiskt centrum i Stenungsund.[källa behövs] Han var därtill civilbefälhavare i Västra civilområdet 1955–1971.[4]

Övriga uppdrag och ledamotskap[redigera | redigera wikitext]

Nyström var ordförande i styrelsen för Handelshögskolan 1950–1961, ordförande i styrelsen för Göteborgs högskola 1951–1954, ordförande i Radionämnden 1951–1964 och ordförande i styrelsen för Byggmästarnes Material AB 1974–1984.[4] Han var ordförande för Göteborgs Kungliga Segelsällskap 1952–1961 och var ledamot av styrelsen för Göteborgs museer 1957–1967.[källa behövs] Åren 1957–1976 var han ordförande i Sveriges skeppshypotekskassa, statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten.[4]

Per Nyström invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1952 och som ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1964.[4]

Per Nyström har fått en trappa i centrala Göteborg uppkallad efter sig, Per Nyströms trappa, vilken namngavs vid en ceremoni den 9 juni 1999, då landshövding Göte Bernhardsson höll ett minnestal.[6]

Släkt och familj[redigera | redigera wikitext]

Per Nyström kom från en gammal bondesläkt i trakterna av Falan, en tidigare gräsbevuxen kalkplatå nordost om Falköping. Hans far lämnade gården på 1880-talet och sökte sig till Göteborg, där han utexaminerades från folkskoleseminariet 1889. Därefter slog han sig ned som lärare i Västerlanda.[7]

Per Nyström var son till Per Edvin Nyström (1865–1954), folkskollärare, korrespondent och så kallad radskrivare i dagspressen, och Margareta Nyström, född Börjesson (1882–1964). Syskon var Inga Forser (1905–1997), docent Åke Nyström (1906–1999) och direktör Tage Nyström (1913–1988). Per Nyström gifte sig första gången 1937 med fil.mag. Inga Haglund (1907–1968), dotter till folkskolläraren August Haglund och Ingrid Haglund, född Jönsson. De fick barnen adjunkten Åsa Bergström (född 1938), arkitekten Per Nyström (född 1941) och juristen Sven Nyström (född 1945). Efter sin första hustrus död 1968 och pensionering från landshövdingeämbetet 1971 gifte han sig andra gången 1974 med museichefen Lili Kaelas (1919–2007) i hennes andra gifte.[8]

Per Nyström är begravd på Västerlanda kyrkogård.[källa behövs]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Nyström, Per; Månsson, Fabian (1939). Vikingatidens historia. Från stammarna till de nordiska riksbildningarna. Stockholm: Tiden .
  • Nyström, Per (1951). Pargas kalkbergs aktiebolag 1898–1948. En allmogenärings utveckling till storindustri. Pargas: Pargas kalkbergs AB .
  • Nyström, Per (1955). Stadsindustriens arbetare före 1800-talet. Bidrag till kännedom om den svenska manufakturindustrien och dess sociala förhållanden. Stockholm: Tiden .
  • Nyström, Per (1983). I folkets tjänst. Historikern, journalisten och ämbetsmannen Per Nyström. Artiklar 1927–83 i urval av Anders Björnsson i samarbete med författaren. Stockholm: Ordfront. ISBN 91-7324-192-X .

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ [a b c] Harnesk, Paul, red (1965). Vem är vem. Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge. Stockholm: Bokförlaget Vem Är Vem AB. sid. 812. http://runeberg.org/vemarvem/gota65/0836.html .
  3. ^ Nyström, Per (1955). Stadsindustriens arbetare före 1800-talet. Bidrag till kännedom om den svenska manufakturindustrien och dess sociala förhållanden. Stockholm: Tiden .
  4. ^ [a b c d e f] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993. Stockholm: Norstedts. sid. 834. http://runeberg.org/vemardet/1993/0834.html .
  5. ^ Dahl, Torsten, red (1949). Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok. 5. Lindorm–O. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 587 .
  6. ^ Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre Böcker. sid. 229. ISBN 91-7029-460-7 .
  7. ^ Påhlsson, Leif, red (1971). Västsvensk genealogi och personhistoria. Göteborg: Västra Sveriges genealogiska förening. sid. 135–138 . Nyströms antavla är här publicerad i tio generationer, ned till dennes morfars farmors morfars farmors farfar, död 1677 i Gränna.
  8. ^ Andersson, Ulf (1994). The Royal Bachelors' Club 1769-1994. Jubileumsskrift. Göteborg: The Royal Bachelors' Club. sid. 190-191 .

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Forser, Tomas (1996). "Jag har speglat århundradet". En bok om Per Nyström. Historikern, publicisten, ämbetsmannen. Stockholm: Rabén Prisma. ISBN 91-5183-024-8 .
  • Hallberg, Paul, red (2005). Per Nyström. Motor i 1900-talets svenska sociala och samhällsekonomiska utveckling. Symposium den 10 november 2003 med anledning av hundraårsminnet av Per Nyströms födelse. Göteborg: Kungl. Vetenskaps- och vitterhets-samhället i Göteborg. ISBN 91-8525-266-2 .
  • Öhnander, Bengt A. (1989). Landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län 1658–1989. Göteborg: Tre Böcker. ISBN 91-7029-024-5 .

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Malte Jacobsson
Landshövding i Göteborgs och Bohus län
19501971
Efterträdare:
Erik Huss