Peromyscus attwateri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peromyscus attwateri
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Råttdjur
Muridae
Släkte Hjortråttor
Peromyscus
Art Peromyscus attwateri
Vetenskapligt namn
§ Peromyscus attwateri
Auktor J. A. Allen, 1895
Hitta fler artiklar om djur med


Peromyscus attwateri[2][3][4][5][6] är en däggdjursart som beskrevs av J. A. Allen 1895. Peromyscus attwateri ingår i släktet hjortråttor, och familjen råttdjur.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en absolut kroppslängd av 18 till 22 cm, inklusive en cirka 10 cm lång svans. Den väger 25 till 35 g. Pälsen har på ovansidan en brun färg med några svarta hår inblandade. Vid sidorna kan det finnas en rosa skugga och undersidan är vit.[9] Denna gnagare byter under våren och hösten päls, sommarpälsen är ljusare.[10] Peromyscus attwateri har stora ögon och öron.[11] Med sin långa svans som har en liten tofs vid spetsen kan den lätt klättra i träd. Svansen används för att hålla balansen eller som stöd. Dessutom är bakfötterna ganska stora.[9]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna hjortråtta förekommer i södra USA från Texas till Arkansas. Den vistas främst i klippiga områden med buskar. Dessutom besöks skogar. Individerna vilar under stenar eller i bergssprickor. De klättrar även i växtligheten.[1] Populationen listades ursprungligen som underart till Peromyscus boylii. I enlighet med genetiska undersökningar från 1970-talet godkänns den som art.[10]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Peromyscus attwateri har bär, frön, nötter, örter och insekter som föda. Fortplantningen sker nästan hela året men inte under heta sommarmånader. Per kull föds 3 till 6 ungar.[1]

Ungarna föds nakna, blinda och med slutna öron. De väger vid födelsen cirka 1,5 g. Öronen och ögonen öppnas efter cirka två veckor och efter 25 till 35 dagar slutar honan med digivning. Vanligen separeras ungarna kort efteråt från modern men ibland får de stanna en längre tid. P lever i genomsnitt 6,8 månader. Enstaka individer kan bli 18 månader gamla.[9]

Honornas revir är i genomsnitt 0,2 hektar stort och hanarnas revir med 0,4 hektar tydligt större.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Peromyscus attwateri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  3. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Peromyscus attwateri
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/peromyscus+attwateri/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  9. ^ [a b c] John Saari (16 juli 2000). ”Texas mouse” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Peromyscus_attwateri/. Läst 26 juni 2016. 
  10. ^ [a b c] Schmidly, D. J. (28 juni 1974). Peromyscus attwateri (på engelska). Mammalian Species. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-048-01-0001.pdf. Läst 26 juni 2016. 
  11. ^ Texas Deermouse, Smithsonian Institution, läst 26 juni 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]