Pet Shop Boys

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pet Shop Boys
Pet shop boys boston concert.jpg
Chris Lowe och Neil Tennant uppträder i Boston 2006
BakgrundStorbritannien London, England, Storbritannien
GenrerSynthpop, house, electropop, dance
År som aktiva1981
SkivbolagEMI, Parlophone, Spaghetti Records
ArtistsamarbetenRobbie Williams, Dusty Springfield, Elton John, Electronic, Liza Minnelli, Madonna, Bernard Sumner, Johnny Marr, David Bowie, Blur
WebbplatsOfficiell webbplats
Medlemmar
Neil Tennant
Chris Lowe

Pet Shop Boys är en brittisk synthpopduo som bildades 1981 av Neil Tennant, gruppens huvudsaklige sångare (han spelar ibland även gitarr), och Chris Lowe som spelar keyboard. Pet Shop Boys är en av de bäst säljande grupperna genom tiderna och har sålt över 100 miljoner skivor.[1] De har under åren haft ett stort antal hits, bland andra "West End Girls", "It's a Sin", "Rent", "Domino Dancing", "Go West" och "Always On My Mind".

Vid Brit Awards 2009 tilldelades de ett pris för Outstanding Contribution to Music.[2]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Pet Shop Boys har gjort sitt varumärke till stora och massiva ljudlandskap och något fängslande ackord i kombination med relativt avancerade ackordförskjutningar och harmoniseringar som har mer gemensamt med klassisk konstmusik än traditionell pop och rock. Musiken är otvetydigt programmerad och anses av många vara både steril och mekanisk. Ljudbilden är detaljerad och polerad, full av detaljer och parallella baskörningar, sekvenslinjer och effekter. Musik kan inte reproduceras på konsert utan omfattande användning av datorer.

Neil Tennant har gjort sig känd som copywriter. Texterna handlar ofta om de klassiska teman, som kärlek, lust och nöje när det gäller den moderna stadsmannen. Texterna har ofta en politisk touch ofta med instrument som ironi och rollspel. En röd tråd genom många låtar är AIDS. En serie låtar inspelade på 1980- och 1990-talet bildar tillsammans en berättelse som skildrar historien om Tennant och hans AIDS-sjuka barndomsvän. Vi följer berättelsen från den sjukhussängen ("It couldn't happen here" från 1987) via begravningen ("Your funny uncle" från 1989) till de ömma och älskade minnen ("Being Boring" från 1990).

Pet Shop Boys rankas av Guinness rekordbok som Storbritanniens mest framgångsrika duo genom tiderna, med 39 registrerade topp-40 singlar.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Tennant och Lowe lärde känna varandra den 19 augusti 1981 i en elektronikaffär i Chelsea och började skriva musik tillsammans. Det första namnförslaget på deras gemensamma projekt var West End, men de bestämde sig för att ta namnet Pet Shop Boys i stället, ett namn de tidigare använt för några vänner som drev en djuraffär (engelska: "pet shop").

Duon började skriva musik 1982. Deras första låt "Jealousy" skrev Chris Lowe på piano. Låten släpptes dock inte förrän åtta år senare, 1990.

Influenserna är satta av italodisco, Hi-NRG, hip-hop och andra underjordiska former. Men främst var musiken baserad på en tydlig melodisk poptradition. Duon har bland annat nämnt The Beatles, David Bowie, Lou Reed, Elvis Costello, Bee Gees, New Order och Depeche Mode som viktiga inspirationskällor i sina tidigare karriärer. Men inspiration från klassisk musik och musikalisk tradition hörs också i deras musik, särskilt i harmonisering och frasering.

Runt 1982 arbetade Tennant som reporter för den brittiska tonårstidningen Smash Hits. En dag fick han i uppdrag att intervjua The Police för tidningen och mötte vid detta tillfälle New York-producenten Bobby Orlando. Kort därefter började Tennant och Lowe att samarbeta med Orlando vilket ledde till att de producerade ett antal mindre hits, varav den mest kända är "West End Girls". I denna första version blev den dock ingen större framgång. Då Tennant och Lowe inte tyckte att samarbetet med Orlando gav tillräckligt sa de upp kontraktet och tecknade i stället kontrakt med skivbolaget Parlophone, ett bolag som tillhör EMI. Då släpptes singeln "Opportunities (Let's Make Lots of Money)", vilken inte heller blev någon större hit. Då gjorde man med hjälp av producenten Stephen Hague en ny version av "West End Girls", vilken kom att bli en världshit. Låten togs med på albumet Please, som kom upp på brittiska försäljningslistans topp tio. Nu blev även "Love Comes Quickly" och den tidigare floppen "Opportunities" hitlåtar. Efter detta har Pet Shop Boys haft ett stort antal hits.

Gruppens stora succé kom i samband med andra albumet Actually med hitsinglarna "It's a Sin", "What Have I Done to Deserve This?", "Rent" och "Heart". Dess uppföljare "Always on My Mind", som inte finns på Actually, är en cover som Tennant och Lowe gjorde med ambitionen att göra den så olik originalet som möjligt.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

90-talet inleddes just 1990 med albumet "Behaviour". Fullt med melankoliska stycken och djupa texter. Försäljningsmässigt en mindre framgång, även om albumet bland fansen brukar rankas som en av deras bästa.

Efter stora framgångar med albumet Very 1993, där man ställde sitt sound och sin image på sin spets, kom Nightlife, ett mycket löst sammanhållet temaalbum om natten 1999.

Senare års framgångar[redigera | redigera wikitext]

2002 släpptes den stilmässigt annorlunda Release med gitarrbaserade låtar i lågt tempo.

2006 återkom Pet Shop Boys med Fundamental, som blickade tillbaka på de tidiga årens bombastiska syntarrangemang.

År 2013 utkom Pet Shop Boys med sitt tolfte studioalbum Electric som gick direkt in på den brittiska albumlistans tredjeplats, den högsta placering som de uppnått sedan 1993 års album Very.[3]

Efterföljarna Super och Hotspot som precis som Electric producerats av Stuart Price bildade en triologi av album tänkta för dansgolvet. Alla tre album har varit hyfsade framgångar, med en 3:e plats som topplacering på den brittiska albumlistan.

Samarbeten[redigera | redigera wikitext]

Pet Shop Boys producerade 1987 singeln "I'm Not Scared" åt gruppen Eighth Wonder och 2007 låten "She's Madonna" åt Robbie Williams. De har även producerat album åt Liza Minnelli och Dusty Springfield, samt gjort remixer åt artister som Madonna, Bloodhound Gang, David Bowie och Blur.

1991 samarbetade Neil och Chris med Johnny Marr och Bernard Sumner i och med inspelningen av de senare tvås debutalbum med gruppen Electronic. Detta samarbete återuppstod i och med Electronics singel "Disappointed" från 1992.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

I stort sett samtliga album har getts ut i specialversioner för samlare.

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

  • Please (1986) (återutgivet 2001 i utgåva med extramaterial på extra skiva)
  • Actually (1987) (återutgivet 2001 i utgåva med extramaterial på extra skiva)
  • Introspective (1988) (återutgivet 2001 i utgåva med extramaterial på extra skiva)
  • Behaviour (1990) (återutgivet 2001 i utgåva med extramaterial på extra skiva)
  • Very (1993) (återutgivet 2001 i utgåva med extramaterial på extra skiva)
  • Bilingual (1996) (återutgivet 2001 i utgåva med extramaterial på extra skiva)
  • Nightlife (1999)
  • Release (2002)
  • Fundamental (2006)
  • Yes (2009)
  • Elysium (2012)
  • Electric (2013)
  • Super (2016)
  • Hotspot (2020)

Specialalbum och samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • Television (samling musikvideor, 1986)
  • Showbusiness (samling musikvideor, 1988)
  • It Couldn't Happen Here (film, 1989)
  • Highlights (Pet Shop Boys on tour) (livevideo, 1990)
  • Promotion (samling musikvideor, 1991)
  • Videography (komplett samling musikvideor, 1991)
  • Performance (the Pet Shop Boys 1991 tour) (livevideo, 1992. återsläpp på DVD 2004)
  • Projections (samling filmer som använts under konserter, 1993)
  • Various (samling musikvideor, 1995)
  • Discovery (the Pet Shop Boys 1994 tour) - Live In Rio (livevideo, 1995)
  • Somewhere - Live At The Savoy (livevideo, 1997)
  • Pet Shop Boys Montage - The Nightlife Tour (livevideo, 2001)
  • PopArt - The video hits (komplett samling musikvideor, 2003)
  • Pet Shop Boys - A Life In Pop (Dokumentär, 2006)
  • Pet Shop Boys - Cubism - Live in Mexico 2006 (Live DVD, 2007)
  • Pet Shop Boys - [Pandemonium] - Live The O2 Arena, London (Live DVD ink sound track, 2009)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Pet Shop Boys: Biografie" Arkiverad 18 november 2008 hämtat från the Wayback Machine. (på tyska). Warner Music Germany. Hämtad 2011-03-12.
  2. ^ ”Brit Awards 2009”. brits.co.uk. http://www.brits.co.uk/history/shows/2009. Läst 8 december 2014. 
  3. ^ ”Robin Thicke's 'Blurred Lines' album beats Pet Shop Boys to UK Number One”. NME. 21 juli 2013. http://www.nme.com/news/robin-thicke-0/71571. Läst 8 december 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]