Peter Brook

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Peter Brook
Peter Brook.JPG
Peter Brook, november 2009.
FöddPeter Stephen Paul Brook[1]
21 mars 1925[2][3][4]
Chiswick, London, Storbritannien
Död2 juli 2022[5][6] (97 år)
Paris, Frankrike
NationalitetStorbritannien Storbritannien
MedborgarskapStorbritannien[7] och Frankrike[8][9]
Utbildad vidMagdalen College[10]
Westminster School[10]
Gresham's School, [10][11] Arbcom ru editing.svg
SysselsättningRegissör
Arbetsgivarethéâtre des Bouffes du Nord (1974–)[12][13]
MakaNatasha Parry
(g. 1951–hennes död 2015)
Barn2
Utmärkelser
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden (1965)[10][14]
Tony Award för bästa talteaterregi (1966)
Tony Award för bästa talteaterregi (1971)[15]
Kyotopriset i konst och filosofi (1991)[16]
Praemium Imperiale (1997)[17]
Companion of Honour (1998)[10]
Dan David-priset (2005)
Internationella Ibsenpriset (2008)[18]
Critics' Circle Award for Distinguished Service to the Arts (2008)[19]
President's Medal (2011)[20]
World Award of Humanism (2011)[21]
Prix Giles (2014)
Prinsessan av Asturiens pris i konst (2019)[22]
Padma Shri för konst (2021)[23]
Kommendör av Arts et Lettres-orden
Paris medalj
Guldmedalj "Zasłużony Kulturze Gloria Artis"
Storofficer av Sankt Jakobs Svärdsorden
Kommendör av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Sir Peter Stephen Paul Brook, född 21 mars 1925 i Chiswick i västra London, död 2 juli 2022 i Paris,[24] var en brittisk regissör, främst av teater men också av film. Han hålls som en av världens ledande teaterregissörer.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Brook debuterade redan 1943, stod för enastående Shakespeare-uppsättningar i Stratford-on-Avon från 1947 och vid Royal Shakespeare Company från 1962, och regisserade opera vid Covent Garden 1949-1950.

1968 slog sig Brook ned i Paris och startade Centre Internationale de Recherches Théâtrales. Gruppens medarbetare kom från olika kulturkretsar, och man ville från början lägga tonvikten på ett fysiskt teatraliskt språk, där det gestiska skulle vara överordnat det textuella. Detta genomfördes särskilt i produktioner som Les Iks från 1975, som byggde på antropologiskt material från Afrika, och Conférance des oiseaux från 1976, efter persiska myter.

Med uppsättningen av Anton Tjechovs Körsbärsträdgården 1981 lades åter mer vikt på det textuella, och de sammanlagda erfarenheterna fick, förutom i flera Carmen-uppsättningar, sitt kanske starkaste uttryck i The Mahabharata (uruppförd 1985), en nio timmar lång föreställning som byggde på det indiska eposet med samma namn (se Mahabharata). Det fysiskt teatrala blandades här med element från dockteater och en skådespelarstil inspirerad av tecknade serier. Stycket filmatiserades senare för tv.

1993 satte Brook upp sin egen dramatisering av Oliver Sacks Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt under titeln L'Homme qui. Senare har han bland annat satt upp Le Costume (The Suit) av Can Themba. I den här uppsättningen kommer många element i Brooks historia som regissör till sin rätt. Tonvikten ligger på det lilla formatet och det humoristiska spelet med verkligheten, med utgångspunkt i den gamla stadsdelen Sophiatown i Johannesburg.

Brook är även en betydande filmskapare, med filmer som ofta bygger på hans scenuppsättningar, bland annat The Beggar's Opera (Tiggaroperan, 1952), Lord of the Flies (Flugornas herre, 1963), Marat/Sade (1967), King Lear (1970), och Carmen (1983). Brook har också gett ut den viktiga teaterteoretiska boken The Empty Space (1968). Han tilldelades internationella Ibsenpriset 2008.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ International Standard Name Identifier (ISNI), läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Брук Питер”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6ww811r, omnämnd som: Peter Brook, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Internet Broadway Database, IBDB person-ID: 14271, omnämnd som: Peter Brook, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.lemonde.fr.[källa från Wikidata]
  6. ^ Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 17 augusti 2022, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
  7. ^ Libris, 15 januari 2007, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.rtbf.be.[källa från Wikidata]
  9. ^ NLP-nummer: A11852318.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d e] Who's Who, A & C Black, Who's Who UK-ID: U8856.[källa från Wikidata]
  11. ^ Peter Brook – OG Theatre Producer (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.nachtkritik.de, läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, The Guardian, läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, www.thegazette.co.uk, läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, www.wftv.com, läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  16. ^ läs online, www.kyotoprize.org, läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  17. ^ läs online, www.praemiumimperiale.org, läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]
  18. ^ läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  19. ^ läs online, www.theatermania.com, läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  20. ^ läs online, www.britac.ac.uk, läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  21. ^ läs online, cnrj.org, läst: 18 juli 2022.[källa från Wikidata]
  22. ^ Premio Princesa de Asturias de las Artes 2019 (på spanska), läs online.[källa från Wikidata]
  23. ^ Padma Awards 2021 announced (på engelska), läs online, läst: 25 januari 2021.[källa från Wikidata]
  24. ^ E' morto Peter Brook, gigante del teatro del Novecento (italienska)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lee Jamieson: Antonin Artaud: From Theory to Practice (Greenwich Exchange: London, 2007) Innehåller praktiska övningar kring Artaud utformade efter Brooks Theatre of Cruelty Season vid RSC. ISBN 978-1-871551-98-3
  • John Heilpern: Conference of the Birds: The Story of Peter Brook in Africa (Faber Book Services, 1977) ISBN 0571103723
  • Dale Moffitt: Between Two Silences: Talking with Peter Brook (1999)
  • Biografier av J. C. Trewin (1971), A. Hunt/G. Reeves (1995) och Michael Kustow (2005)
  • Andrew Todd och Jean-Guy Lecat: The Open Circle: Peter Brook's Theatre Environments (2003)
  • Ouriel Zohar: Meetings with Peter Brook (Tel-Aviv, 1990).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]