Långstjärtad skarv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Phalacrocorax africanus)
Långstjärtad skarv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläkteMicrocarbo
ArtLångstjärtad skarv
M. africanus
Vetenskapligt namn
§ Microcarbo africanus
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
  • Phalacrocorax africanus
Microcarbo africanus

Långstjärtad skarv[2] (Microcarbo africanus) är en afrikansk fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad skarv är en liten skarv med en 50-55 centimeter i kroppsläng och 85 centimter i vingbredd. Häckningstid är en huvudsakligen svart med grön glans. Vingtäckarna är silverfärgade. Stjärten är rätt lång. På huvudet syns en liten tofs samt en röd eller gul strupfläck. Näbben är gul. Könen är lika, men adulta fåglar utanför häckningstid är brunare med vit buk.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad skarv delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Microcarbo africanus africanus – förekommer i Afrika, söder om Sahara
  • Microcarbo africanus pictilis – förekommer på Madagaskar

Arten har tillfälligt påträffats i Seychellerna, Jemen, Marocko och Egypten (där den även tidigare häckat).[1][4] Ett fynd från Spanien har inte med säkerhet bedömts vara spontant.[4]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fram tills nyligen placerades den liksom flera andra små kortnäbbade skarvar i det stora skarvsläktet Phalacrocorax. De ledande taxonomiska auktoriteterna liksom Sveriges ornitologiska förening[5] för dessa nu till Microcarbo eftersom de utgör en tydlig grupp som skildes från övriga skarvar för 12 miljoner år sedan.[6][7][8]

Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[9] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad skarv häckar i sötvattensvåtmarker eller utmed lugna kuststräckor. Den födosöker vanligtvis i grunt vatten efter långsmala fiskar som malar, ciklider och elefantnosfiskar, mer sällan flundror, grodor, vattenlevande ryggradslösa djur och småfåglar. Två till fyra ägg läggs i ett bo i ett träd eller på marken, vanligtvis skyddat från insyn av högt gräs.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Reed cormorant, läst 2018-06-03 som anger följande källor:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Microcarbo africanus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 69. ISBN 978-84-941892-9-6 
  5. ^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. Arkiverad från originalet den 14 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170214103426/http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php. Läst 16 september 2018. 
  6. ^ Kennedy, M., Gray, R. D. och Spencer, H. G. 2000. The phylogenetic relationships of the shags and cormorants: Can sequence data resolve a disagreement between behavior and morpho- logy? Mol. Phylogenet. Evol. 17: 345–359.
  7. ^ Kennedy, M. och Spencer, H. G. 2014. Classifi- cation of the cormorants of the world. Mol. Phylogenet. Evol. 79: 249–257.
  8. ^ Siegel-Causey, D. 1988. Phylogeny of the Phalacrocoracidae. Condor 90: 885-905.
  9. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]