Phyllocladus aspleniifolius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Phyllocladus aspleniifolius
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Phyllocladus aspleniifolius Haeckel.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionKärlväxter
Tracheophyta
KlassBarrväxter
Pinopsida
OrdningTallordningen
Pinales
FamiljPhyllocladaceae
SläktePhyllocladus
ArtPhyllocladus aspleniifolius
Vetenskapligt namn
§ Phyllocladus aspleniifolius
Auktor(Labill.) Hook. f.
Synonymer
Thalamia aspleniifolia (Labill.) Spreng.
Podocarpus aspleniifolius Labill.
Phyllocladus trichomanoides var. glaucus (Carrière) Parl.
Phyllocladus serratifolius Nois. ex Henkel & Hochst.
Phyllocladus rhomboidalis Rich.
Phyllocladus glaucus hort. ex Carrière
Phyllocladus billardieri Rich. ex Mirb.
Brownetera aspleniifolia (Labill.) Tratt.
Hitta fler artiklar om växter med


Phyllocladus aspleniifolius[2] är en barrträdart som först beskrevs av Jacques-Julien Houtou de La Billardière, och fick sitt nu gällande namn av Joseph Dalton Hooker. Phyllocladus aspleniifolius ingår i släktet Phyllocladus och familjen Phyllocladaceae.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Trädet förekommer på Tasmanien, dess bark användes tidigare vid garvning och innehåller ett rött färgämne och 28,6 % tannin.[5]



Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 1998 Phyllocladus aspleniifolius Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Hook. f., 1845 In: London J. Bot. 4: 151.
  3. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (23 januari 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/14376526. Läst 26 maj 2014. 
  4. ^ Conifer Database. Farjon A., 2011-02-11
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 593 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]