Pitești
| Pitești | ||
| Stad (Municipiu) · Residensstad | ||
 Stadshuset i Pitești.
| ||
|
||
| Officiellt namn: Municipiul Pitești | ||
| Land |  Rumänien
| |
|---|---|---|
| Landskap | Valakiet (Muntenien) | |
| Län | Argeș | |
| Flod | Argeș | |
| Koordinater | 44°51′38″N 24°52′4″Ö / 44.86056°N 24.86778°Ö | |
| Folkmängd | 141 275 (2021-12-01)[1] | |
| Geonames | 8299650 | |
 Staden Piteștis läge i Rumänien.
| ||
 Staden Piteștis läge i länet Argeș.
| ||
| Webbplats: http://www.primariapitesti.ro | ||
Pitești [piˈteʃtʲ] (äldre tyskt namn: Pitesk) är en stad (municipiu) i det historiska landskapet Muntenien, den östliga delen av landskapet Valakiet i södra Rumänien. Staden ligger vid foten av Karpaterna, vid floden Argeș där denna möter sitt biflöde Râul Doamnei, på en höjd av 280 meter över havet på terrasser som formats av floden, cirka 100 kilometer nordväst om huvudstaden Bukarest.[2] Den utgör residensstad i länet Argeș och har 141 275 invånare (2021).
Pitești är ett gammalt handelscentrum i en frukt- och vinregion, där det nu nu bedrivs bilindustri (Dacia) samt textil-, livsmedels- och petrokemisk industri.[2] Staden har även två universitet och är en betydelsefull järnvägsknutpunkt.
Stadens mest kände son är militären och politikern Ion Antonescu.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Staden Pitești omnämns första gången år 1388.[2]. Platsen har dock varit bebodd sedan förhistorisk tid.
I april 1714, på väg från Didymóteicho i Osmanska riket till Stralsund, gjorde kung Karl XII halt i Pitești, då nära gränsen till Österrike. Där väntade han i två dagar på de svenskar som under ledning av Axel Sparre kom från Bender. Med dem fanns också tyskar, polacker och kosacker. Resesällskapet bestod av omkring 1 170 personer, 1 625 hästar och 147 fullastade vagnar. Den 27 oktober lämnade kungen och två följeslagare Pitești medan övriga fick komma efter i långsmmare takt.[3]
Under 1950-talet fick staden dåligt rykte eftersom kommunistiska ledare använde det lokala fängelset för att söka få politiska fångar återutbildade genom uppmuntra dem att med våld angripa andra fångar. Programmet leddes av den hemliga polisen Securitate. Målet var att psykologiskt bryta ner fångarna genom att hjärntvätta dem till att bli nya män i det leninistiska samhället. Experimentet avbröts efter fem år. Vid en rättegång som pågick 1953–1954 dömdes 16 fångar till döden för att ha deltagit i experimentet. 1957 i en ny rättegång dömdes några fångvaktare till lätta straff som de senare fick amnesti från.[4]
Orter
[redigera | redigera wikitext]Stadskommunen Pitești omfattar inga andra orter utöver själva staden Pitești.[1]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Konstgalleriet. -
Stadshustorget. -
Länsstyrelsen. -
Järnvägsstationen. -
Hjältarnas port (Poarta Eroilor).
_2.jpg)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Recensământului Populaţiei şi Locuinţelor 2021
- ^ [a b c] Store norske leksikon
- ^ Liljegren, B: Krigarkungen. En biografi över Karl XII, Historiska Media 2018, Lund, s. 280, 282, 284
- ^ ”Procesul sioniştilor” på Memoria; läst 17 juli 2007
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Officiell webbplats
- Universitetet i Pitești
Wikimedia Commons har media som rör Pitești.
