Pitemål

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pitemål (”Peitmal” eller ”bonschka” på dialekten) är en norrländsk dialekt, som är en form av bondska, och som härstammar från fornnordiska. Pitemålet talas i hela Pite älvdal, dvs från kustbyarna vid Bottenviken och vidare västerut ett tiotal mil upp efter Pite älvdal. Dialekterna i Norrbotten följer i princip alltid de gamla stor-sockengränserna, varpå Pitemålet tvärt övergår till Lulemål så snart man passerat den gamla sockengränsen ovanför Rosvik.

På grund av Pite älvdals isolerade läge har det piteälvdalska folkets språkbruk behållit den grammatiska strukturen och uttalet av många gammelsvenska ord. Men bondskan har utvecklats på senare tid och "försvenskats" till den grad att kraftiga dialektala skillnader nu finns mellan olika byar, samt mellan kustbefolkningen och inlandet. Därför bör inte pitemål förväxlas med den dialekt som talas i själva staden Piteå. Den dialekten kallas pit-fint och är resultatet av en "modernisering" av pitemålet (ex: blir ordet "öar" på pit-fint "öya" och på genuint pitemål "oya" osv). Genuint pitemål pratas främst av äldre i byarna utanför centralorten.

Precis som i fallet med många andra dialekter gjorde myndigheterna under 1900-talet en satsning på en försvenskning av språket i pitebygden. Många föräldrar slutade prata bondska med sina barn, varpå dialekten snabbt började försvinna. Pitemålet visade sig dock vara seglivat, och jämfört med många andra bondska dialekter har pitemålet fortfarande en ganska säker ställning - många unga talar fortfarande pitemål, och lokala artister håller dialekten vid liv genom sånger och revyer. Även om pitemålet är på utdöende är dess ställning alltså relativt stark, jämfört med många andra dialekter i norra norrland.

Bondskan har i regel kortare ord för det mesta än vad svenskan har och meninguppbyggnaden är full av genvägar. Vokalen Ö uttalas nästan aldrig som i till exempel ordet "Ölandsbron" utan språkljudet /ö/ uttalas med större avstånd mellan tungrygg och gom. Ungefär såsom orden "göra" och "köra" uttalas i central standardsvenska. Även bokstaven "L" följer detta mönster med uttal i halsen istället för i gommen och detta innebär att ord som innehåller bokstaven "L" till exempel inte låter som det svenska ordet tala utan mer som ett grovt "L" där själva ljudet av "L" måste komma från bakre gommen och bildar en sorts "klickljud".[förtydliga]

Vokalen A uttalas nästan alltid "kort", som i tex ordet "handla", varpå ord som tex "vara" eller "bara" uttalas "várá" och "bárá" (påminner om det finlandssvenska uttalet). Ofta byts även vokalerna ut mot andra vokaler (A = Å, O = Y osv). Pitemålet innehåller också många diftonger.

Betoningen på ord är väldigt ofta på första vokalen i ordet. Men detta är inte en regel.

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Substantiv i plural slutar oftast med "om", "en" eller "n".

Exempel:

  • skor = skon (uttalas skånn)
  • sockar = såcken
  • bullar = bullen
  • granar = grenen

Och i singular försvinner ofta ändelsen.

Exempel:

  • sko = skon (uttalas skaoun)
  • socka = sååck
  • bulle = bull
  • gran = gren

Det finns en regel för verb i presens[förtydliga], att de flesta orden slutar med en konsonant.

Exempel:

  • Arbeta = Arbeit
  • Slita = Slijt
  • Köpa = Tjöp
  • Klippa = Klepp
  • Såga = Såg

I preteritum införs ofta en vokal i slutet på orden, och ibland även med "ft". Men detta är absolut inte en regel.

  • Arbetade = Arbeite
  • Slet = Slete
  • Köpte = Tjöft
  • Klippte = Kleft
  • Sågade = Såge

Den nordsvenska bö int höv-konstruktionen är påtaglig i Pitebygden. Det visar sig bland annat genom följande exempel:

  • Jag behöver inte - I bö it höv
  • Det behöver du inte - hä bö dö it höv
  • Behövde du - bödd du höv

Textexempel[redigera | redigera wikitext]

Ett textexempel på bonschka:

(stavningen kan variera mellan orter)

I waal så weldans troyt bortte hejn vä att i nöges färlese fram å dellbax milla pijtstan å Älvfsbojn som na vedagock bara för å hemt freugan ät jobbe. Idjenteligen sku i ha flötte dell Twerán ell Bersika så he waal nermre. Då kanske i löckes vä å spåra nager kraon opa soppa inne längda.

Jag blir så väldigt trött på det här med att jag måste färdas fram och tillbaka mellan Pite-stad och Älvsbyn som en hackspett bara för att hämta min min fru efter jobbet. Egentligen skulle man ha flyttat till Tvärån eller Bergsviken så det blir närmre. Då kanske man lyckas med att spara några kronor på soppan (slang för bensin) på längre sikt.

Exempel på vanliga ord[redigera | redigera wikitext]

I bokstavskombinationerna dj och stj uttalas alla bokstäver var för sig.

B[redigera | redigera wikitext]

  • Båol: bord. Uttalas med tjockt L.

D[redigera | redigera wikitext]

  • Dell: till
  • Denna: där
  • Djära: göra
  • Döm: de
  • Dömjen: dessa

E[redigera | redigera wikitext]

  • E: ett. Exempel: e beål (ett bord)

G[redigera | redigera wikitext]

  • Gåode: ganska. Exempel: Hä rängen gåode mötje. (Det regnar ganska mycket.)

H[redigera | redigera wikitext]

  • Hajna/hojna: han, hon
  • Hejna: det här
  • : det
  • Hänna/hädenna:det här/det där

I[redigera | redigera wikitext]

  • I: jag (obetonat). Exempel: I väjt et vo I sko djära. (Jag vet inte vad jag ska göra.)
  • Illt: ont. Exempel: I hav illt öte bäjne. (Jag har ont i benet.)
  • Itta: äta
  • It/et: inte

J[redigera | redigera wikitext]

  • Je/Jä: ni
  • Jeg: jag (betonat). Exempel: Hä val båra deu å jeg. (Det blir bara du och jag.)
  • Jenna: här
  • Jett: Lätt
  • Jär: är
  • Jäde: er

K[redigera | redigera wikitext]

  • Koox: kika, titta

M[redigera | redigera wikitext]

  • Mötje/Mytje: mycket

N[redigera | redigera wikitext]

  • Nager: några
  • Nallta: lite.
  • Nest: hos. Exempel: Döm våra nest n'Kalle. (De är hos Kalle.)
  • Nögest/nööst: måste
  • Nagerst: Någonstans

O[redigera | redigera wikitext]

  • Åol: ord
  • Oppa: på

R[redigera | redigera wikitext]

  • Rackt: snett/krokigt
  • Rätt: rakt

S[redigera | redigera wikitext]

  • Sko/sku: ska/skulle
  • Söjn/söjna: så här
  • Sönn/Sönna: så där

V[redigera | redigera wikitext]

  • Waal: blir. Uttalas med tjockt L och tjock V. Exempel: I waal så trojt bårte häjna. (Jag blir så trött på det här.)
  • Vosch: var/vart
  • : vi, med
  • Vöre: hur. Exempel: Vöre jär'e vä dä? (Hur är det med dig?)

Å[redigera | redigera wikitext]

  • Åssit: ingenting

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]