Poète maudit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
De fördömda poeterna Paul Verlaine (längst till vänster) och Arthur Rimbaud (andra till vänster) på en målning från 1872 av Henri Fantin-Latour.
För essäsamlingen av Verlaine, se De fördömda poeterna.

Poète maudit (på svenska ungefär fördömd poet) är en litterär term som myntades av Paul Verlaine i en essäsamling med samma namn. Termen syftar på poeter, företrädesvis under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, som sågs som utstötta av samhället likväl av sig själva.[1] För många, däribland Verlaine, framstod Charles Baudelaire som den sanne, hjältelike fördömde poeten.[2]

Karakteristika[redigera | redigera wikitext]

En fördömd poet skulle enligt Verlaine vara obskyr och svårförståelig, till den grad att de var likgiltiga inför samhället. Deras storhet skulle bara framstå inför de riktigt kulturellt bevandrade; för alla andra skulle den vara omärkbar – och därav deras fördömelse.[2]

Från detta följde även att den fördömda poeten skulle lida för sin genialitet. Det förklarade i sin tur alkoholism, hustru- och barnmisshandel o.s.v. På så vis blev inte bara fördömelsen social utan likaväl moralisk och andlig.

Exempel på poètes maudits[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]